Rapport från Los Angeles - igen

Nu är vi alltså tillbaka vi Los Angeles där vår resa började för mer än en vecka sedan, och där den även ska avslutas om ett par dagar. Vi har bara tre (inklusive denna) nätter kvar här i USA, sedan är det dags att flyga hem till Sverige och det här äventyret kan kallas slut. Det är sorgligt. Vi har liksom längtat efter det här i över ett halvår, och nu är det snart över... Känns sådär.

Bilresan idag var katastrofal. Jag fick sitta i mitten i baksätet, och ju längre tiden gick desto mer klaustrofobiskt kändes det hela. Bältet ströp mig och jag tyckte att det var svårt att andas även utan bälte, så att komma ut ur bilen efter drygt 4 timmar var som att kliva rätt in i himmelriket. Rätt nice, med andra ord. Vi kollade in hotellrummen, som ser ut i princip som alla de andra vi bott på under resans gång, och sedan åkte vi för att inhandla lite mat. Ett stort antal paket nudlar införskaffades från min sida, samt vindruvor och bullar. Det är i princip vad jag ska leva på de sista dagarna, för jag kommer knappast komma hem som en rund boll, snarare tvärtom. Jag har i princip tappat förmågan att känna hunger, så numera äter jag bara för att överleva, inte för att jag är hungrig eller sugen. Rätt sjukt, och jag hoppas att det blir bättre när jag kommer hem.

Sedan intog vi hotellets jacuzzi, och där chillade vi en stund och sedan tyckte Emma att vi kunde dra på bio. Så vi tjejer packade in oss i en bil, drog till Beverly Hills och såg Sex and the City 2. Kul grej!

Nu är alla dock rätt slitna, och jag funderar på om jag ska dra mig tillbaka så att jag är pigg inför beachen imorgon. Vi hoppas på sol och värme!

take care / s.pehrson

För att vi är coolast i USA

take care / s.pehrson

Rapport från... hotellet

Jag vet faktiskt inte vart vi befinner oss för tillfället, så därför lyder rubriken som den gör. Ni tycker säkert att det är helskumt att jag inte vet vart vi är, men vi är i en liten stad mitt ute i ingenstans, så jag tror knappt att Emma eller Jesper har någon koll på vår nuvarande bostadsort. Hotellet är i alla fall fint, och det är ju alltid ett plus!

Hela dagen har bestått utav bilresa. Exakt hela dagen, faktiskt. Men vi hade party i vår bil, så vi led inte utav det. Och dessutom så fick vi åter igen uppleva ett fantastiskt landskap. Helt otroligt vackert!

Mer har jag egentligen inte att säga... Imorgon återvänder vi till Los Angeles där vi ska spendera våra sista dagar i USA. Det kommer bli fint, precis som hela resan har varit. Eller jo! Jag har mer att berätta; Sophie har konverterat till emo... Hon skar sig i fingret med en rakhyvel. Men hon passar inte riktigt som emo, för hon gnällde över att det gjorde ont och att det blödde mycket. No shit Sherlock!

take care / s.pehrson

Mr Fränt - Sophie the tant

Sophie slant med en rakhyvel. Så då sa jag att hon var en tant som slant. Efter det utvecklade jag mina lyrics till detta mästerverk. Men mina känslor blev inte helt tillfredsställda med bara musik så jag kände att en hälsning till två personer som betyder mycket för mig var på sin plats. Vi ses i sommar med lite ebba grön och mycket öl Anne och Micke.

take care / mr.fränt

Paper planes

När natten är sen blir idéerna många, och här är resultatet av en riktigt sjuk men ack så fin idé. Ett stort tack till Sandra, som hjälpte oss med... allt, i princip. Och jag lovar, det är lätt värt att se hela!

take care / s.pehrson

PS. Vi kräver kommentarer!

PS2. Om vi får kommentarer kommer även bloopers att dyka upp, och det vill ni verkligen inte missa!

Rapport från San Fransisco

En vecka har nu gått på vår resa, och för tillfället befinner vi oss i San Fransisco, som en del av er säkert har listat ut med hjälp av rubriken. På vägen hit körde vi genom Yosemite National Park, och jag vet inte hur jag med ord ska kunna beskriva hur vackert det var. Som fotograf kände man sig riktigt, och då menar jag verkligen riktigt, jävla värdelös, för bilderna gör absolut inte verkligheten rättvisa. Det var mäktigt, och jag vet att jag har beskrivit saker som mäktiga en hel del den senaste tiden, men den här gången är just mäktigt det enda ord som kommer någorlunda i närheten av hur det var att få se det. Man blev tagen av skönheten i naturen, och det är nästan en underdrift. Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, men det var så vackert så det sved i ögonen. Så, när ni ser bilderna kan ni tänka på att de inte ens visar hälften utav det vackra jag fick se. Tänk på det.



Här i San Fransisco är det kallt som fan om man jämför med Las Vegas. Här är nästan Sverige-väder, vilket känns sådär. Dock väger alla de underbara små pastellfärgade husen som trängs i backarna upp det lite halvkassa vädret, så jag är toknöjd ändå. Vi beställde pizza och fick den levererad direkt till hotellrummet; det är vad jag kallar service! Gott var det också för den delen! Sedan har vi bara chillat på balkongen, något som har blivit lite av en favoritsysselsättning under denna resa. Sjukt mysigt är det när hela gruppen samlas på balkongen och bara snackar om allt och lite till. Love it!

För övrigt träffade vi en fågel idag när vi gjorde ett stopp vid en sjö. Den var väldans lik Albin, så vi kallade honom för Albin, och vi matade honom med vitlöksbröd, fast vi egentligen inte fick. "You eat that dirty bread you dirty bird!". Men visst är han lik Albin? Eller vad säger du själv Albin?


take care / s.pehrson

Sophie gästbloggar, del 2

HEJIGENDUDES


Vi har sett en björn! Den var brun och såg SJUKT förvirrad ut. som Sara precis sa: den såg ut som en riktigt stor hund. den var fin.

Vi har precis ätit pizza som vi beställde till rummet, den var god. jag och peder delade på en pizza med rostad vitlök, torkade tomater och oliver - för er som undrade; och nej ingen ost.

Innan pizzan tog jag och anna och pallrade oss till en närliggande mack, vi skulle ta en enkel väg, där man egentligen inte får gå eftersom de är infart/utfart från motorvägen, men vi tänkte gå över för det kom ingen, fast de gjorde det ändå. en POLIS! som tur var var han bara koncentrerad på bilen framför. så vi tog en lång omväg över övergångsställen i stället och var glada att dom inte såg oss!

Nu kollar peder på failade väderlägsrapporter på YT. hehe.

jag känner att denna gästbloggen inte alls blev i samma klass som den förra, så jag väger upp detta med en bild:
just nu sitter vi och lyssnar på caramell - Mr. Cowboy. som jag tillsammans med en kompis gjort en dans till när vi var typ 10, jag minns nog fortfarande hela dansen om jag hade tänkt efter, fint ska det vara! (nu kom A*Teens)

(eftersom folket *host*albin*host* inte gillade mitt "adjö ppl" avslut måste jag ju vara mainstreem och göra som alla andra: )

take care / s.lundh

Rapport från Mammoth Lakes

Jag fick aldrig tillfälle att blogga igår, dels på grund av en del drama (som för övrigt har pågått ett par dagar nu men som jag väljer att inte skriva om här i bloggen då det kan göra saker och ting ännu värre...) samt en liten rumsfest, så därför gör jag det nu. Vår resa var lång, med en del stopp för fotografering, och den var för övrigt riktigt, jävla varm. Som varmast var det 43 grader, och då fick vi inte ens ha AC:n i bilen igång för att undvika att bilen skulle bli överhettad. Det var minst sagt olidligt. Death Valley-öknen var fantastisk, trots värmen. För varje steg man tog blev mängden svett som rann nerför ryggen allt starkare, och till slut var det en liten lod som porlade ner för nacken ner mot rumpan... Minst sagt varmt. Men som sagt, öknen var otroligt häftig!

När vi kom fram till Mammoth Lakes, som är en liten stad i bergen, blev jag helt betagen. Där var så otroligt vackert med snötäckta berg i bakgrunden och stora träd, och människor var bland de trevligaste jag någonsin träffat. Killen som stod i receptionen på hotellet var definitivt en av de roligaste personerna jag träffat under denna resa. Han och jag hamnade i en djup diskussion om mupparna (vilket grundade sig på min tröja med Kakmonstret på, som jag för övrigt köpte på Wal Mart häromdagen för ynka 7 dollar). Han blev ledsen när jag informerade honom om att Elmo var röd, för han var helt övertygad om att han var grön, men jag upplyste honom om att det är Kermit som är grön. Sedan tyckte han att vi var patetiska som skulle gå och äta på McDonald's, så vi ångrade oss och hamnade till slut på en skitmysig italiensk restaurang med suverän mat. När vi sedan återvände till hotellet blev det lite party på Emmas och Jespers rum; limbo och snurra flaskan. Jag fick utan tvekan reda på en hel del saker om folk som jag egentligen inte ville veta, men det var galet roligt. Peder valde konsekvens, förlorade armbrytning mot Hugo och drack som straff ett glas vatten direkt från toalettstolen. Knäppt? Ja. Roligt? Som fan.

När festen avslutades satte vi oss på vår enorma balkong och lyssnade på min och Sophies fantastiska spellista som vi har jobbat på nu under ett par dagars tid. Helt plötsligt hörs ett ljud, precis som om någon vält en soptunna, och Sophie reser sig upp och ser efter vad det kunde ha varit. Ni tror inte att det var en stor björn som smög omkring utanför hotellet?! Så jävla coolt! Nog för att receptionisten varnat oss för att ha mat i bilarna eftersom det då och då dök upp björnar, men vi trodde aldrig att vi skulle få se en eftersom vi bara skulle stanna en natt. Men det gjorde vi, och det var riktigt häftigt! Sedan blev det drama, och jag somnade med mascara i hela ansiktet. Förutom det; sjukt bra dag!

take care / s.pehrson

Rapport från Las Vegas, del 2

Nu är vår sista dag i Las Vegas snart slut, och jag är glad över det, för det har inte varit någon vidare dag, tyvärr. Grand Canyon, som jag hade sett fram emot något enormt, blev en stor flopp. Hur kan staten tro att de kan äga ett naturfenomen och kräva flera hundra kronor för att folk ska få se det? Jag har ingen aning, men så var det i alla fall och vi hann inte till den delen där det inte kostade, så vi fick fotografera nedanför, men då var min fotolust nere på minus. Jag blev så besviken så jag nästan blev gråtfärdig. Jag anser att allt som inte människan själv har varit inblandad i har de ingen rätt att påstå att de äger, speciellt inte en sådan sak som Grand Canyon, som är så otroligt vackert och mäktigt och som så många drömmer om att få se. Tack jävla skitland, där gick den drömmen åt helvete! Yes, jag är bitter.



Imorgon åker vi vidare till Mammuth Lakes, där vi ska bo en natt. Det blir ett besök i Death Valley öknen också, coolt. Jag vet inte om vi har internet där, men om vi har dte så kommer jag givetvis att uppdatera er om vad som händer.

take care / s.pehrson

Rapport från Las Vegas

Yes, ni läste rätt; VEGAS BABY! Efter en lång och synnerligen obekväm bilresa är vi äntligen framme i Las Vegas. Vårt hotellrum luktar konstigt och utomhus är det 30 grader eller mer, trots att klockan här är snart halv ett på natten. På vägen hit gjorde vi ett stopp i spökstaden (läs: turistattraktionen) Calico. Inträdet kostade egentligen 6 dollar, men vakten som skulle ta betalt lät oss gå in gratis, vilket var väldigt snällt. Han tyckte förmodligen att Emma var snygg eller något i den stilen... Och det var tur att vi fick gå in gratis, för aldrig i livet att jag hade betalat för att gå in där. Det var överskattat till max, det måste jag säga. Det såg bara ut som något som någon hade byggt upp mitt ute i ingenstans, ett ställe som de tyckte de kunde kalla spökstad och tjäna pengar på. Inte värt pengarna, över huvud taget, vilket var synd, för jag var verkligen peppad innan vi kom dit (trots värmen som då låg på över 40 grader med stekande sol och knallblå himmel). Jag menar, det låter ju sjukt spännande med en spökstad, eller hur? Och så hamnar man mitt i en turistfälla. Epic fail, kallas det här i USA.Vegas däremot är så... absurt vackert. Jag vet inte hur man ska beskriva det. Det är en sjuklig aktivitet överallt; rörelser och blinkande lampor. Jag blev hög på aktiviteten när vi var ute och kollade läget innan. Och här är så varmt! När vi var ute hade jag bara ett långt linne på mig, och trots det så var jag så otroligt varm. Jag som trodde att jag skulle passa in i Las Vegas med lagom lite kläder på mig hade rätt fel... Folk (läs: killar) vände sig om efter mig och jag trodde fan ögonen skulle hoppa ur ögonen på en del. Men jag passade in, det insåg jag sedan, för där fann brudar som i princip var nakna. För det lilla tygstycke de dragit på sig kan knappast kallas för klänning... Så förmodligen är jag bara snygg, vilket är en förklaring jag helt klart kan leva med. Jag älskar Vegas i alla fall, det är ett som är säkert.

Imorgon får vi sovmorgon, och senare på eftermiddagen drar vi iväg till Grand Canyon. Det kommer bli häftigt som fasen! Grand Canyon i solnedgången liksom, det kan nog inte bli mycket bättre!

take care / s.pehrson

Rapport från San Diego, del 4

Idag är vår sista dag i San Diego, och den började alldeles underbart; en chatstund med mamma/Sanne OCH Lukas! Helt fantastiskt att få prata live med dem, och de fick till och med den stora äran att se mig i webkameran. Jag såg faktiskt brun ut i den, så den ljuger lite, för jag är mer röd än brun för tillfället. Eller nej, jag är brun i ansiktet, men för övrigt är jag ganska röd. Jag har fått be alla som har tagit bild på mig att ändra färgerna i photoshop så att jag inte ser så röd ut. Bra grej det där, photoshop. Tillbaka till chatstunden; mamma sa att det var mysigt att se/prata med mig, och det var coolt att prata med mamma över MSN, för det har jag minsann aldrig gjort förut. Sanne var mest bitter över livet hemma i Sverige, och att Jenny inte svarar på hennes mail (Jenny, om du över huvud taget har läst Sannes mail så snälla, skriv bara ett tack eller liknande, för annars kommer hon gnälla livet ut...). Lukas var söt, jag fick se honom i webkameran, och han satt bara och log hela tiden. När jag frågade varför sa han att det var för att han fick se mig. Han är bäst i världen.

Sophie hälsar, förresten...

Sedan gott folk, hände något riktigt spännande! Jag, Emma, Sandra, Jesper, Hugo och Peder drog iväg till La Jolla, och där, där snorklade vi! Det var ashäftigt! Jag såg massor med fiskar, även om de inte var särskilt färgglada, men ändå. Jag såg faktiskt en gul fisk. Den såg ut som en jättestor guldfisk, och jag fotograferade den. Ni läste rätt; jag fotograferade den! Vi köpte nämligen en undervattenskamera, så jag plåtade lite fiskar, lite Hugosar och sådär. Det var i alla fall riktigt roligt! Därefter har det inte hänt mycket, mest för att vi alla har varit rätt trötta (snorklingen tog mer på krafterna än man trodde att det skulle göra). Vi tog en sväng ner till gränsen till Mexico, sedan åt vi och nu är vi tillbaka på hotellet. Jag fick nyss höra av Daniel att jag är ett näbbdjur. Det känns helt okej, de är ju faktiskt rätt söta. En anka och en bäver i ett och samma djur, bra blandning.

Nu ska jag sova, för imorgon bär det av mot Las Vegas, och vår resa börjar tidigt. Innan avfärd står dock frukost på The Eggery på schemat, och det mina vänner, kommer bli en bra avslutning på vår vistelse i San Diego!

take care / s.pehrson

Sophie gästbloggar

Hej jag heter Sophie, fast det kanske ni redan visste. om inte så visste Sara; och det är faktiskt bara det som räknas.

Anna Arvidsson har med sig en regnjacka till USA, för hon tror att det finns regn i alla länder, men tji fick hon. Regnet uppfanns nämligen av vikingarna som bodde i sverige för många år sedan, dom var sjukt coola till skillnad från dagens Svenssons. Vikingarna ville vara ensamma om sitt häftig land, så dom uppfann kyla, regn och snö. jag menar vill någon egentligen bo iu ett land där vädret är så? Vikingarna trodde på asatro och det var sant, jag menar så coola gudar måste ju ha funnits på riktigt. och när de hade regnat kunde man se vägen mellan asågård (stället där gudarna bodde) och Midgård (sverige då va), det var en bro och den hade många färger. hm.

Så nu vet ni att det bara finns regn i Sverige och regnet i alla andra länder är fejk, för vem vill inte vara viking liksom? det var även vi som uppfann paraplyet - fast fransmännen fick döpa det så att de inte skulle heta typ IKEA, de hade inte varit lika kul då.

sara har f.ö bränt sina knäveck, det gör ont. att bränna sig på fötterna, axlarna, knävecken och armvecken är hemskast. nu stripade hon, men de var inte så givande för hon klagade bara på att hon hade ont, sara ska nog inte börja jobba isom strippa i vegas när vi åker dit i morgon.

Emma sa en intressant sak innan, Vegas befolkning växer eftersom folk åker dit och spelar bort sina pengar. tur att sara inte är 21 så hon mäste börja jobba som strippa. för de hade inte varit en bra karriär, och den teorin grundar jag på erfarenhet.

Adjö ppl

Rapport från San Diego, del 3

Jag fick aldrig tillfälle att blogga igår, så jag skriver ett inlägg om gårdagen nu i stället, så får ni ett till senare. Det började med frukost på The Eggery, allas nya favoritställe. Den här gången blev det en enormt, belgisk våffla med jordgubbar, bananer och blåbär för min del, och det var minst lika utsökt som omeletten jag åt sist. Därefter åkte vi till Soak City, ett stort vattenland där de har massor med coola vattenrutschkanor. Det var riktigt roligt, trots att min bränna fick ta mer stryk än vad den tålde, men det var värt det. Vi hängde där ett par timmar, åkte de olika rutschkanorna och chillade i solen. På hemvägen gjorde vi ett stopp på Wal Mart, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Det var så satans stort! Och de hade allt, verkligen allt man kan tänka sig. Jag orkade knappt gå igenom halva, mest för att folk stirrade och kommenterade min bränna, så jag blev irriterad, plockade på mig bagels och konserverad frukt, betalade och gick. Men nu har jag i alla fall varit på Wal Mart, rätt coolt.

På kvällen åkte vi till Sunset Cliffs, ett par klippor längs kusten där solnedgången tydligen ska vara fantastisk. Och visst var den det, även om vi kom lite för sent för att se den bästa biten. Där satt vi, i solnedgången, och åt kvällsamt. Det var otroligt mysigt, även om maten kunde varit godare. Det var synd att det inte var det, jag som hade varit sugen på nudlar i flera dagar fick nu en klump med stekta äggnudlar i en sås med kyckling och grönsaker, allt med en konstig eftersmak. Men det var i alla fall ätbart. Sedan åkte vi hem, alla lagom gnälliga över sina solbrännor, och där slutar min tredje dag i San Diego.

take care / s.pehrson

Sunset Cliffs

Rapport från San Diego, del 2

Wow, vilken dag! Just nu händer det mer på en och samma dag än vad det gör under en hel vecka hemma i Sverige, och jag kan inte annat än att älska det! Det är helt otroligt. Dagen började, precis som i Los Angeles, med en muffins och ett glas juice. Dock var det ingen av oss som ansåg att det var en bra frukost, så vi begav oss mot ett ställe som heter The Eggery. Och jag vet inte vad jag ska säga, men amerikansk frukost är helt fantastiskt! Jag åt en vegetarisk omelett med broccoli, tomat, rödlök, svamp och ost, och till det fick man stekt potatis och en english muffin. Jag trodde jag skulle dö så gott det var! Alla var överväldigade över denna frukost, så imorgon återvänder vi till samma ställe, men då ska jag prova någonting annat. Kanske våfflor med färsk frukt, för det såg riktigt gott ut.

Efter denna extraordinära frukost åkte jag, Emma, Jesper och Hugo till San Diego Zoo, och som ni alla vet så har jag sett fram emot detta väldigt mycket, och jag blev inte besviken. Det här är ett utav världens bästa zoo vi snackar om, och det är jag inte förvånad över. Det är för det första helt enormt; man kan gå och gå och gå och man har aldrig sett allt som finns att se. Och djuren! Tigrar, lejon, isbjörnar, pandor... you name it! Det var riktigt mäktigt att se alla dessa djur i verkligheten, och jag funderade starkt på att sno med mig en koala hem, för de charmade mig totalt för de var ruggigt söta! Dock var de flesta djuren ganska slöa och sov i princip hela tiden, och att samarbeta med min kamera fanns det inte en tanke på, men jag gav mig inte och jag fick ett par bra bilder, varav ni kan se ett par här nedanför. Efter att ha spenderat drygt 5 timmar på zoo åkte vi för att hämta upp de andra, som legat på beachen hela dagen, och därefter åkte vi till hotellet. En snabb uppfräschning och sedan bar det av igen för kvällsmat inne i stan. Vi hamnade på någon fancy pizzeria, och även där smakade maten fantastiskt. En pizza med vitlök, tomat och ost; lovely!

Nu sitter vi på hotellet, lite utspridda, och pysslar med olika saker. Vi pratade nyss om hemlängtan, något som ingen av oss har för tillfället. Enda gången jag har tid att längta hem är när vi åker bil, och då är det ofta i samband med någon låt som går på radion. Kommer det en låt om obeskrivlig kärlek längtar jag efter Lukas så det nästan gör ont, kommer det en låt som ofta spelas på Donken hemma tänker jag direkt på Jenny och mina andra fina kollegor och kommer det en gammal rockklassiker tänker jag på pappa, mamma och Sanne. Men i övrigt hinner jag inte sakna. Det är full rulle hela tiden och jag hinner knappt tänka över huvud taget. Men kul har jag, det ska ni veta, och även om jag inte längtar hem så saknar jag alla.

Nu ska jag gå ut och röka på balkongen!

take care / s.pehrson
Så jävla vackert djur så det finns inte ord för det! Definitivt den största höjdpunkten på hela zoobesöket!

Sanne, den här bilden tillägnar jag dig. Den här uttern fick mig att tänka på dig.

Fantastiskt djur, pandan.

Lejonhannen, som utan tvekan var latast på zoo, men ack så stilig!

Rapport från San Diego

Nu befinner jag mig i San Diego, och vi förbereder oss för att sova. Här är klockan 00.42, och hemma i Sverige är hon 09.42. Ingen av oss har drabbats av jetlag, vilket vi alla tycker är fantastiskt bra! Dagen idag har mestadels bestått av häng på Pacific Beach här i San Diego. Vädret har varit suveränt hela dagen så det blev en del badande faktiskt. Vågorna här är helt enorma! Lomma Beach är som badkaret hemma i jämförelse. Och så provade jag ju på att surfa, och jag är övertygad om att det inte direkt var en vacker syn. Trots ihärdiga försök kom jag inte längre än att jag lyckades ligga på brädan och glida över en våg, annars låg jag mest och plaskade och försökte överleva, typ. Men det var riktigt roligt att prova på i alla fall, även om jag inte råkade ha någon dold talang för surfing. Min talang för att bränna mig sönder och samman däremot har idag visat sig fullt ut. Jag ser ut som en kokt kräfta, bokstavligt talat. Men, jag kommer i alla fall var brunare än alla er blekfisar hemma i Sverige när jag återvänder, och då är denna brännande smärta ett litet pris att betala. Lätt värt det, med andra ord!

Vi har även ätit på ett ställe som heter Fatburger. Vi tyckte att det var ett lite lustigt namn, men Hugo ansåg att de i alla fall var ärliga. True story, antagligen. Gott var det i alla fall, men den italienska restaurangen som fick stå för kvällsmaten var aningen bättre. En stor portion spaghetti med köttsås satt fint efter all flugplansmat och annat trams man stoppat i sig de senaste 48 timmarna. Imorgon ska jag på zoo! Äntligen, det är ju i princip vad min resa går ut på! Sjuklig överdrift det där, men jag har i alla fall sett fram emot det väldigt mycket, så det ska bli riktigt roligt. Men först ett par timmars sömn!

take care / s.pehrson

Pacific Beach

Daniel vet hur man posar

Pacific Beach med brädorna


Solbrännan, som tyvärr ser värre ut in real life...

Bilder från Los Angeles

Alla bilderna är från Venice Beach, det var egentligen enda gången det fanns anledning eller tid att dra upp kameran.

Rapport från Los Angeles

Nu, mina damer och herrar, kan jag äntligen blogga. Igår vägrade min webläsare att fungera, så jag fick motvilligt lägga ner tanken på att ge er en update. Jag lyckades, tack vare Annas dator, i alla fall skicka iväg ett mail hem, så att de vet att jag lever. Pappa var ju u upplösningstillstånd då jag åkte, så jag tyckte det var bäst att tala om att allting gått bra. Och det gjorde det. Jag, och alla de andra, lyckades komma in i USA utan några problem. Dock blev jag på Kastrup utvald till att göra en extra säkerhetskontroll, så jag var tvungen att starta mobil, ipod, dator och kamera. Kändes väldans onödigt, men jag var tydligen bara utvald på måfå, så det var inget fel på mig i allmänhet. Flygresorna gick bra, både till New York och Los Angeles, även om de var smått obekväma. Jag fick dessutom fruktansvärt ont i öronen vid landningarna, så när vi hamnade på fast mark hörde jag knappt någonting.

När vi alla hade gjort oss hemmastadda på motellet, som för övrigt är jättefint med en supernice pool, begav vi oss mot Venice Beach. Det, kan jag tala om, var spänning på hög nivå. Där var sjukt mycket folk, folk som jag aldrig hade fått se hemma i Sverige, och där såldes krimskrams till höger och vänster. Där fanns även ett stort antal poliser där, både gående, cyklandes, motorsycklandes och i helikopter. Vi betraktade solnedgången över havet, såg skejtare och folk som dansade på rullskridskor. Det kändes väldigt exotiskt om man jämför med lilla Sverige. När vi kom tillbaka till motellet var alla slitna, men trots det tog vi ett långt dopp i poolen och sedan var det dags att säga godnatt. Idag fortsätter vår resa, och det bär snart av mot San Diego. Där ska jag lära mig surfa samt gå på zoo för första gången i mitt liv. Det kommer bli fantastiskt!

Och om någon undrar så kommer bilder från gårdagen senare idag, när vi kommit fram till San Diego. Jag hinner inte riktigt fixa med det nu för om en timme ska vi packa in oss i bilarna och köra iväg. Och så saknar jag er allihopa, även om jag tror att ni saknar mig lite mer.

take care / s.pehrson