Varför? Och varför får jag reda på det nu, när jag är som mest ensam och i princip isolerad i mitt jobb? VARFÖR? Jag orkar inte gå igenom samma helvete igen...
Nu har pappa satt sig på tåget mot Berlin, och som jag skrev så är han iväg på obedtämd tid, men mamma tror att han blir borta upp emot tre veckor. Det blir alltid så fruktansvärt tyst hemma när pappa är iväg, och med tanke på att han inte är iväg alltför ofta så mäker man av tystnaden desto mer. Han spelar ju alltid musik, i princip hela sin vakna tid lyssnar han på musik, men nu när han är borta så är det knäpptyst. Det känns både skönt och väldigt, väldigt obekant.
Jag och Sanne åt kvällsmat på Donken. Mamma släppte av oss där när hon dkulle köra pappa till Malmö, samt hämtade upp oss på vägen hem. Under tiden som vi åt så hade vi en del väldigt seriösa diskussioner om diverse saker och personer, och det kändes underbart att bara sitta ner och prata med Sanne en stund. Nu när jag jobbar så mycket så träffar jag henne bara när jag kommer hem på kvällarna, och då är jag i regel ganska trött, så det blir inte mycket umgänge med systern min. Jag får passa på imorgon när jag är ledig!
Som avslutning tänkte jag bara säga att jag saknar Lukas...
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar