När tåget från Helsingborg rullade in i Lund drabbades jag av en plötslig och enorm kärlek till just Lund. Efter en stund, då jag kommit över chocken, insåg jag att det inte är annat än sant. Lund är ju min stad! För vad hade Sara varit utan Lund, liksom? Här finns så många platser som rymmer tusentals minnen; fontänen i Borgarparklen, kullen bakom Jordabalksvägen, bänken vid Grand Hotel... Platserna är som sagt många och alla har de en speciell plats i mitt hjärta. Varje gång jag kommer tillbaka till någon utav dem fylls jag av nostalgi och någon lags sorgsen lycka. Och människorna! Människor jag känner, människor jag inte känner, det finns folk från båda kategorierna som har påverkat mig på ett eller annat sätt. Dvärgen i lila jacka, den blonda taxichauffören, tanten med det enorma överbettet och den pyttelilla kvinnan med fula kläder är alla exempel på människor jag inte känner, men som jag alltid känner igen. De människorna representerar Lund för mig, de och vänner härifrån.
Vad som än händer, vad jag än skulle få för mig att göra, så kommer jag alltid komma tillbaka till Lund, förr eller senare. Jag är en inbiten Lundabo, och jag är mäkta stolt över det!
take care / s.pehrson
Jag skulle vilja lägga upp en bild här, men jag har tyvärr ingen som gör min fina stad rättvisa, så jag låter bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar