Lördagen är lite suddig

Ingen tid för bloggen, åter igen. Tror kanske inte att någon lider av det förutom jag själv, men man kan väl ursäkta sig ändå. I lördags jobbade jag öppning. Sov en timme och var pigg som fan ändå. Sanne var mindre nöjd. Hennes första öppning och hon var den som skulle ta skräprundan. Juan var inte där, vilket var läskigt eftersom jag drömt att han inte skulle vara där. Men vi överlevde och jag fick stå i ettan. Kämpade med dipsåserna som en dåre, men det nådde inte riktigt ända fram. Och jag får knappast en chans att ta igen det, eftersom det passet var mitt sista schemalagda pass i januari. Dumt!

På kvällen blev det partaj hos Jenny som följdes av utgång. Jag kom in på KB, trots att det var 20. Det är väldans bra att Jenny och jag är så lika! En kväll med mycket alkohol, skratt, tårar, viktiga och seriösa samtal, dans och sång. Det slutade dock inte så fint för min del. Någon gång fann jag mig själv ståendes på Botulfsplatsen. Ingen buss och jag hade ingen aning om vägen hem till fots. Gick åt ett håll som kändes okej, grät högt och försökte förtvivlat få tag på Markus. Gick inte. Fick tag på Sofie som skulle ringa tillbaka. Ringde Lukas, men det bröts. Ringde pappa och det enda jag fick ur mig var högljudda snyftningar och desperata ljud. Jag tror att jag hamnade utanför skolan, eller där någonstans, och från ingenstans kommer Sofie och hennes pappa och plockar upp mig. Försökte haspla ur mig ett tack, men hade ingen röst kvar. Det värsta med hela den upplevelsen var att jag kunde verkligen inte vägen hem. Jag hade förmodligen blivit antingen våldtagen, mördad, misshandlad eller så hade jag frusit ihjäl eller bara somnat utomhus och blivit jättesjuk om inte Sofie och hennes pappa hade kommit. Jag är dem evigt tacksamma, för den timmen jag spenderade i stan var den värsta timmen i mitt liv.

Så, dagen efter denna kaotiska fylla mådde jag allt annat än bra. Soffan och sömn var mina bästa vänner, så jag hängde med dem hela dagen och de tog bra hand om mig.

Skola idag och det var väl helt okej. Den nya matsalen är fin men alldeles för liten. Jag vet inte hur de hade tänkt att vi skulle få plats där inne. Och har man väl satt sig så kommer man inte ut om det sitter någon vid bordet bakom en. Kaos. Och jag häll dessutom på att snubbla på en sladd som de tyckte skulle hänga och dingla ett par centimeter över golvet. Intelligent. Jag hoppas de har fixat det till imorgon, annars blir jag besviken. Imorgon är det för övrigt en stor dag; årets personalfest! Det kommer bli grymt! Kommer möjligen vara en aning bakis i skolan på onsdag, men det är okej.

take care / s.pehrson