Fan. Fan. Fan! Fan vad förbannad jag blir. Jag har haft fel många gånger i mitt liv, men aldrig har jag haft såhär brutalt jävla fel. Från och med nu tänker jag tro det värsta om folk fram tills dess att de bevisar motsatsen, för att tro gott om någon... Nej, det är uppenbarligen inte värt det.
Det är så fel att det ska gå ut över personer som egentligen inte har någonting med saken att göra. Helvete, jag hoppas att du skäms, för att du var såhär jävla feg trodde nog ingen. Allra minst jag. Men trots din frånvaro upphör du inte att förvåna, och för varje överraskning blir jag egentligen mindre förvånad och bryr mig allt mindre. Helvete, jag hoppas att du har riktigt dåligt samvete. Och varför sitter jag här och tycker synd om dig? Det är det enda jag har kvar av dig, en hel hög med sympati. Varsågod, ta för dig, ha ett bra liv.
Men i slutändan är det trots allt ditt val vem du vill vara och vem du vill att andra ska se. Det är dock omöjligt för mig att tro att det är den här personen du vill vara, eller den personen du vill att jag ska se. Kom igen, du kan bättre. Du kan ju åtminstone vara ett svin med stil.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar