Även idag var det jobb som gällde, dfock en lite bekvämare tid. 11.30-17.00 är en ganska lagom tid, ocvh trots att jag bara fick ungefär fyra timmars sömn så kände jag mig varken trött eller grinig. Jag fick stå i driven hela dagen, i lucka ett, och så hade jag Kani i lucka två som hela tiden tjatade på mig om att jag borde byta dialekt för varje beställning som kom. Dock gjorde jag inte det, men Kani däremot fick senare ta emot en bil, och passade då på att vara så överdrivet trevlig hon bara kunde. Jag dog lite inombords så falskt det lät, men kul var det!
Dagen största händelse var definitivt då en gäst kom tillbaka med sin sallad och visade en enorm fjärilsliknande insekt som låg i botten på skålen, indränkt i dressing. Den var så otroligt vidrig, och jag kan säga er alla att jag inte tänker äta sallad från jobb på ett tag! Dock är det ju inget vi kan göra så mycket åt, då vi får får all vår sallad förberedd i påsar som vi bara lägger i skålarna och som vi sedan sätter lock på, så vi får väl skylla på företaget som levererar sallad till oss antar jag. Men oavsett vem man ska klandra för detta så var det grymt äckligt!
Ungefär en halvtimme innan jag slutade så var jag på fullt allvar nära på att dö! Jag stid i första luckan och tog betalt av en bil, och när jag vänder mig om så står Felicia där och bara kollar på mig, vilket jag inte alls var beredd på, så jag skrek högt och hoppade ännu högre. Felicia basra skrattade åt mig, men jag däremot, jag aktade mig för henne resten av mitt pass.
Jag fick sluta klockan fem som planerat, trots att Jenny igår var väldigt ledsen över att jag inte skulle jobba på hennes skift. Jag stannade i en halvtimme med Kani som hade rast, och vi satt ute i gallerrummet och rökte och pratade lite Donkensnack. Väldigt trevligt, men till slut så var Kani tvungen att återvända till arbetet, och jag gick in och köpte ytterligare två glas till mamma, och sedan cyklade jag snällt hem.
Åter igen så kom Mauritz hit endast för att hämta cigaretter... Det är de enda gångerna jag har träffat honom på hela sommarlovet, bortsett från midsommar. Tio minters besök och sedan tog han busseen hem, inget vidare spännande. Nu sitter jag ute på gräsmattan tillsammans med Markus, Landgren och Linda, vi planerar att gå till McDonalds och käka glass, men om det blir verklighet får ni veta senare.
take care / s.pehrson
Dagen största händelse var definitivt då en gäst kom tillbaka med sin sallad och visade en enorm fjärilsliknande insekt som låg i botten på skålen, indränkt i dressing. Den var så otroligt vidrig, och jag kan säga er alla att jag inte tänker äta sallad från jobb på ett tag! Dock är det ju inget vi kan göra så mycket åt, då vi får får all vår sallad förberedd i påsar som vi bara lägger i skålarna och som vi sedan sätter lock på, så vi får väl skylla på företaget som levererar sallad till oss antar jag. Men oavsett vem man ska klandra för detta så var det grymt äckligt!
Ungefär en halvtimme innan jag slutade så var jag på fullt allvar nära på att dö! Jag stid i första luckan och tog betalt av en bil, och när jag vänder mig om så står Felicia där och bara kollar på mig, vilket jag inte alls var beredd på, så jag skrek högt och hoppade ännu högre. Felicia basra skrattade åt mig, men jag däremot, jag aktade mig för henne resten av mitt pass.
Jag fick sluta klockan fem som planerat, trots att Jenny igår var väldigt ledsen över att jag inte skulle jobba på hennes skift. Jag stannade i en halvtimme med Kani som hade rast, och vi satt ute i gallerrummet och rökte och pratade lite Donkensnack. Väldigt trevligt, men till slut så var Kani tvungen att återvända till arbetet, och jag gick in och köpte ytterligare två glas till mamma, och sedan cyklade jag snällt hem.
Åter igen så kom Mauritz hit endast för att hämta cigaretter... Det är de enda gångerna jag har träffat honom på hela sommarlovet, bortsett från midsommar. Tio minters besök och sedan tog han busseen hem, inget vidare spännande. Nu sitter jag ute på gräsmattan tillsammans med Markus, Landgren och Linda, vi planerar att gå till McDonalds och käka glass, men om det blir verklighet får ni veta senare.
take care / s.pehrson
Äckligt, äckligt, ÄCKLIGT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar