Ännu mer förberedelser och lite magpirr, det hör ju till

Det är inte alltför lätt att arrangera en utställning då knappt hälften av klassen är engagerad. Det tog dem flesta en timme att förstå att fyra av oss redan hade börjat plocka ner de gamla ramarna, plocka ur de gamla bilder och sätta i de nya bilder. En timme. Reaktionsförmågan var minsann inte alltför hög i fotoklassen idag! Men till slut så hade vi alla någonting att göra, och jag, Danne, Sophie och Lulu tog på oss arbetet att hänga upp alla bilder. Det var fruktansvärt roligt, men inte så lätt som man kanske tror. För det är inte riktigt s att man bara kan hänga upp bilderna lite hur som helst. Nej, det måste ju se bra ut också. Det måste passa ihop. Det måste se... rätt ut. Och vi lyckades väldigt bra med det, om jag får säga det själv. Dock blev vi inte helt klara, för klockan sex var Emma tvungen att lämna skolan, vilket i sin tur innebar att även vi var tvungna att försvinna därifrån. Så därför börjar några av oss redan klockan åtta imorgon, och jag är en av dem...

För tillfället försöker jag planera min 18-årsfest. Jag kan dock redan nu säga att den inte kommer bli lika satsig som en viss herr Erikssons, men jag har nog aldrig varit med om att jag har arrangerat en tråkig fest, så varför skulle jag misslyckas nu? Jag menar, jag har alla förutsättningar för att det ska bli riktigt bra; bara att jag fyller 18 är ju lagom festligt, jag jobbar varken på min födelsedag eller dagen efter (vilket ger mig tillåtelse till en rejäl bakfylla om jag skulle känna för det), jag har grymt fina vänner som kommer förgylla min kväll, förstående föräldrar... You name it! Mitt enda problem just nu är gästlistan. Det skulle ju vara lite hemskt om jag glömde någon, så därför annonserar jag nu efter partyglada vänner på Facebook, men än så länge så är det bara Emma Törngren och Danne som nappar. Har jag soffpotatisar till vänner månntro? Ack nej, tids nog kommer de nog krypa fram från de stenar de har legat under, annars ska jag allt se till att de gör det!

take care / s.pehrson

PS. Jag kan ju erkänna att jag hade sönder glaset till en av ramarna då vi skulle rama in de nya bilderna. Jag fick ett psykbryt, okej? Förlåt mig.