Idag insåg jag att det är fruktansvärt tråkigt, men skönt, att jobba korta pass på Donken. Tråkigt för att det inte ger så mycket pengar och för att man inte riktigt hinner komma in i ett ordenligt tempo, skönt för att man slipper vara där hela dagen och fortfarande har lite fritid över. Idag var det segt, fram tills 10 minuter innan jag skulle hem. Då fick jag gå ut på parkeringen och skälla ut ett par killar som hade svinat ner som fan inne i matsalen. Bordet där de hade suttit (i över en timme kan tilläggas) var fullt med brickor, sönderslitna papper och kartonger och de hade skrivit sina namn i ketchup på bordet. Och de bara gick. Då fick jag nog och följde efter dem ut på parkeringen, där de stod och fjantade sig. Då jag kom ut sprang alla utom två iväg, vilket jag ansåg fruktansvärt onödigt. Så jag stod där och skrek lite på dem, talade om för dem att om de inte kom in och plockade undan så fick de inte komma tillbaka. Efter många om och men, samt ett antal omogna kommentarer från en av dem, så följde de med mig och plockade undan. Seger till mig, med andra ord!
Ikväll ska jag på bio, för det blev inte av igår. Jag är fortfarande inte pepp. Jag vill bara vara hemma. Slippa passa tider. Jag orkar inte riktigt ta mig någonstans eller göra någonting. Men Mauritz är som han är...
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar