En helg senare

Min hjärna är slime för tillfället. Jävlar vad jag är trött. Halsbränna har jag lyckats stressa till mig också, sådär lagom härligt och sådär lagom lämpligt inför en vecka som gör det nästintill omöjligt att tänka sig att den ska kunna försvinna. Jobbade 00-06 inatt, spännande. Det flöt på bra, men när jag vid halv sex satt och räknade kassor fick jag plötsligt ringa 112. Någon idiot satt ute i matsalen och knarkade, eller liknande. Första gången man ringer nödsamtal, och det låter coolare än vad det är. Polisen kom, tog dem och jag kunde fortsätta med mina kassor. Hur det hela slutade vet jag inte, och jag kan inte påstå att jag bryr mig.

Jobbade 16.30-21 idag, trött som ett ägg. Äckligt mycket att göra, äckligt mycket halsbränna och äckligt mycket av allt.

Nu har jag precis lämnat bort min älskade kamera och jag kommer inte få återse den på en hel vecka. Ack ack, hur ska jag klara mig? Bäst för Sanne att hon tar väl hand om den, annars blir jag ledsen. Hon mår nu så pass bra så hon har bestämt sig för att åka med till Italien. Det har varit ett väldigt velande fram och tillbaka hela veckan, och hennes magkatarr har inte gjort saken lättare. Men nu är det bäst, väskan är packad och imorgon åker dem. Det kommer kännas konstigt att vara utan henne i en hel vecka... Och första flygturen för henne! Tur att hon har Julia som kan hålla henne i handen.

take care / s.pehrson