Jag tyckte att det kändes som om det hänt i ett annat liv. Men fan, jag var i Egypten i år. För mindre än två månader sedan. Fällde en tår innan när jag kollade på bilderna. Fan fan fan. Jag vill tillbaka. Nu. Jag vet inte om längtan dit är större än längtan härifrån.
För övrigt har jag blivit fruktansvärt sugen på att flytta hemifrån. Det är inte hela den biten med att lämna föräldrar, trygghet och lyxen att inte riktigt behöva göra någonting som jag vill åt. Det är att ha mitt eget ställe. Göra vad jag vill med det. Jag vill ha en egen fönsterkarm som jag kan krypa upp i när regnet slår mot rutan, där jag kan läsa bok efter bok, lyssna på fin musik och stirra på världen utanför. Jag vill ha ett rum som jag kan fylla med böcker, bokhylla efter bokhylla, där det kan stå en mysig fåtölj där jag kan sitta när fönsterkarmen inte längre räcker till. Jag ska spara pengar. I typ ett år eller två. Sen ska jag köpa en lägenhet. Men det är klart, jag skulle sakna mamma, pappa och Sanne något fruktansvärt. Och om inte Lukas flyttar med mig finns det ingen anledning för mig att köpa en lägenhet. Jag kan inte bo ensam. Aldrig. För det första skulle jag svälta ihjäl och för det andra hade jag blivit... ensam. Men drömmen finns, och när den dagen kommer då jag står i min egen lägenhet, då kommer jag göra the happy-dance.
Submarine är för övrigt en helt okej bra film.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar