Det känns skönt att veta att jag, i princip oavsett tid, kan lita på att Frida är redo på ett telefonsamtal. Och inte bara ett telefonsamtal, utan ett två och en halv timme långt telefonsamtal! Gjutet. Vi försökte komma underfund med när vår vänskap faktiskt började, men vi kom fram till att i och med att det känns som om vi känt varandra hela livet så spelar det egentligen ingen roll när det började. Huvudsaken är att det började.
Såklart har jag jobbat idag, inte bara pratat i telefon. Inga större sensationer där inte, tyvärr. Lyckades få hem min MDP2-pärm, så nu ska jag börja kötta utbildning igen. Känns riktigt roligt faktiskt, att jag kommer någonstans och inte bara står kvar och stampar nu efter att ha blivit verifierad skiftledare. Så planen är nu att jag ska vara ansvarig för systemet service, vilket jag tror kommer passa mig som handen i handsken, och att jag förhoppningsvis kommer in på ASM i april. Just nu är jag reserv, så det återstår att se hur det går. Sen blir det ny namnbricka igen och där ska det minsann så 2a assistent!
Idag insåg jag vilka otroliga kontakter man kan skaffa sig genom McDonald's. Exempelvis taxichaufförer. När jag skulle gå hem ikväll, runt 23, hinner jag inte mer än ta ett par steg över parkeringen innan en taxi stannar framför mig och ropar "Hallå gumman!". En stammis, som erbjuder mig gratis skjuts hem. I like it! Inte för att det är långt att gå hem, men det är desto läskigare om man är ensam och det dessutom är kolsvart ute. Så jag kom hem på typ en minut, helt okej. Nytt rekord skulle jag tro.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar