smyger på bara fötter för att inte väcka de lyckligt ovetande. de lyckligt ovetande, de lyckligt döva. de hör inte rösten, de vet inte att den existerar. de vet inte att den ständigt skriker.
den oändliga kontrollen. självdiciplinen. hur kan man vara nöjd men inte tillfredställd? hur kan man synas och höras men inte bli sedd eller hörd? ständigt krig. ständigt kaos.
borstar tänderna, tänker tusen tankar samtidigt och lyckas överrösta rösten med tomma ord. men vem orkar tänka tomma ord dag ut och dag in? och vem kan förklara varför man mår dåligt för att man mår bra? dåligt samvete.
det tar slut snart. snart går solen upp och allt får liv igen. inom mig dör något. jag kommer inte sakna det, men vi ses snart.
så komplext med alla monster.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar