Vi biter ihop

Usch ja, idag började jag jobba redan halv nio, och precis som vanligt så är det alltid lite kämpigt att komma ur sängen så tidigt, speciellt en söndag. Men det gick, och jag kom iväg till jobb runt kvart över åtta. Där möts jag utav en panikslagen Elin som klagar på gårdagens stänging, som faktiskt (förlåt Kani, jag vet att ni var en stängare kort..) var ganska illa. Dessutom så var en hel del sjuka, så Elin satt klistrad vid telefonen ett bra tag för att försöka lösa några utav tiderna. Jag däremot, jag sprang runt utomhus och plockade skräp, något som verkligen behövdes. Det var verkligen skräp överallt, och uteserveringen ska vi inte ens prata om!

Resten av dagen flöt på ganska bra, dramat tilltog och det är nu ett faktum att stämningen inte är vad den en gång var. Men vi klarade oss som sagt bra trots allt, och även om det var mycket att göra hela dagen så var det ingen som klagade. Jag stod i tvåan och där var det konstant bilar, och eftersom det är söndag så är majoriteten av beställningarna enorma. Helger är i princip lika med Happy Meal-kaos.

För tillfället sitter jag på min säng, har en dunkande huvudvärk som förmodligen inte kommer att gå över på ett tag, tyvärr. Det blir inget vidare festligtför mig ikväll, lite film, tjockismat och sådant, sen sova gott. Skola imorgon ju.

take care / s.pehrson

Drama, livets krydda

Jaha, nu är jag åter igen inne i de gamla vanliga rutinerna; skola på vardagarna, jobb på helgerna. Och vet ni vad? Det känns underbart! Jag hoppas bara att jag kommer kunna hålla ett bra tempo och inte bränna ut mig eller liknande, dock är chansen för det ganska liten, jag menar, ni känner väl mig? Det krävs mycket för att knäcka mig, jag har varit med om för mycket för att låta lite stress trycka ner mig.

Idag jobbade jag 10-16.30, ett pass som egentligen skulle ha varit 11.45-16, men extra cash är alltid nice! Lukas följde med mig till jobb, där han fick kaffe och en cheeseburgare, vilket var hans frukost. Jag fick sedan den stora äran att se Elins nya kalender, i äkta italienskt, rosa läder (om jag minns rätt...) som bara hade kostat 800 kronor. Till en början tyckte jag att det priset var fruktansvärt orimligt för en kalender, men när Elina la fram en helt acceptabel förklaring så insåg jag att den antagligrn var värd 800 kronor för Elins del. Hennes förklaring löd; om man har tjänat ihop pengarna själv, har betalat alla räkningar och hittar något man verkligen vill ha, köp det! Det ska bli mitt nya motto, bortsett från det där med räkningarna.

Stackars Anna var deprimerad idag, då hon igår fick reda på att hennes livs kärlek gått och förlovat sig med någon random tjej. Jag tyckte så synd om Anna, helt galet synd om henne tyckte jag, så jag gav henne en kram och sa att hon förtjänar bättre. Jag vet inte om det var rätt sak att säga, men jag försökte i alla fall. Det är så mycket drama på jobb nu så jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och tro, men oavsett vad så är jag helt opartisk, jag är inte på någons sida och jag tänker inte gå emot någon på något sätt, för jag tror starkt på att alla gör misstag och att de får lida för det, samt att de förhoppningsvis lär sig något utav det.

Hur som helst, det gick bra att jobba. Jag stod i tvåan och svettades, för det var mycket att göra hela tiden, vilket gjorde att tiden gick ack så mycket fortare, så jag klagar inte. När jag hade slutat halv fem så gick jag ut för att vänta på mamma, som skulle hämta mig. Men då hon inte kommit efter 10 minuter smsar min kära syster och talar om att hon tänker äta på Donken och att jag måste stanna och hålla henne sällskap. Så jag väntar lite till, får en hjärtattack vare Per som anfaller mig bakifrån, och sedan kommer mamma och Sanne. Vi köper med oss lite mat hem och nu har vi precis ätit upp allting.

Ikväll ska jag softa som en dåre, och jag får förmodligen sällskap utav Lukas och Danne. Imorgon är det åter igen ett par timmar på jobb som gäller. Det som från början var ett 12-17 pass är numera ett 08.30-17 pass. Livet är allt bra givmilt ibland, tycker ni inte?

take care / s.pehrson

Varför sova?

Jag började fundera på just sömn för en stund sedan, och allting pågrund av Lukas. Han är alltid trött, och jag är aldrig trött, så det slutar alltid med att jag sitter uppe flera timmar efter att han har somnat och gör absolut ingenting vettigt. Han frågade mig varför jag aldrig är trött, och givetvis är jag trött ibland, men ofta så förtränger jag det och inbillar mig själv och alla andra att jag är pigg och glad. Varför? För att jag hatar att sova, egentligen. Det känns som om jag slösar bort mitt liv om jag sover, som om jag skulle kunna göra så mycket annat under den tiden som jag i stället spenderar på att ligga i min säng. Jag gillar helt enkelt inte att slösa bort värdefull tid.

Men har du några problem när du sover då, blev Lukas nästa fråga, och nej, det har jag visserligen inte. Däremot tror jag inte att lösningen på mina problem i vakna livet kommer fortare utav att jag ligger och drömmer mig bort till en annan värld. Problem är verkliga, och de finns kvar nästa morgon när man vaknar, det är inget som försvinner över en natt. Jag blir dessutom väldigt stressad då jag har problem, vilket leder till ännu mindre sömn än de 4-5 timmar jag i genomsnitt har en vanlig vardag, så därför föredrar jag att lösa mina problem så fort som möjligt, så att de inte utgör ett problem för min redan drabbade sömn.

För tillfället njuter jag utav livet. Jag är dock lite stressad över att jag har två tider på jobb som jag antingen måste bli av med eller få uppskjutna med en halvtimme, och tro det eller ej, men det är i princip det enda jag tänker på för tillfället. Jag stressar upp mig, vill ta tag i det så fort som möjligt, inser att jag inte kan, försöker övertala mig själv att försöka få ett par timmars sömn, men misslyckas. Bara en sådan sak påverkar min sömn något brutalt, och ja, det är sjukt att det ska behöva vara så, men så är det.

Jag ska försöka läsa mig till sömns, eller läsa tills jag inser att om jag inte slutar så kommer boken att ta slut. Eller se en film, och ännu en, och ännu en, tills jag somnar. Heja mig!

take care / s.pehrson

Första dagen i skolan

Första dagen i skolan är nu avklarad, och jag tror inte att det kunde ha gått bättre! Det var givetvis jättekul att träffa alla igen efter sommaren, även om jag har träffat de flesta i alla fall en gång, men att träffa alla på en och samma gång i en miljö som vi alla trivs med är ändå något extra. Dock samlades vi aldrig klassvis, för i stället så slängdes vi in i våra profilklasser, som för min del är foto. Vi är totalt 16 elever på foto, varav tre killar och resten tjejer, och alla killar är från min vanliga klass, och så är vi både tvåor och treor.

Vi började med lite mingel, där vi skulle ta reda på en udda grej om varje person, och man fick reda på en hel del faktiskt! Jag fick till exempel reda på att min fotolärare Emma är utbildad restaurangchef inom McDonald's och dessutom har Sverigerekord i timförsäljning i kassan. Hur coolt är inte det? Jag ska lätt försöka slå hennes rekord, även om det i princip är omöjligt att komma upp i över 6000 kronor i en kassa på en timme hos oss på Norra Fäladen, men det är i alla fall ett mål. Hur som helst, därefter skulle vi berätta vad vi fått reda på, och sedan blev det lunch. Jag har faktiskt saknat maten på Tegnérs, så det kändes härligt att vara tillbaka, trots att maten idag kanske inte var alltför fantastisk.

Alla profiler slutade efter lunch, förutom just foto, för vi började stenhårt med planering inför fotoresn som vi ska göra i slutet på nästa termin. Vi fick skriva ner vars ett drömresmål samt ett lite mer realistiskt resmål. Mitt drömresmål var Japan, och det realistiska var en roadtrip genom Italien. Sedan sammanställdes alla önskemål och det var en imponerande lista. Allt ifrån Japan till USA till Afrika, helt otroliga resmål som man verkligen vill uppleva! Vi satsar givetvis på ett drömresmål, men vi har de realistiska resmålen som någon slags backup ifall vi inte skulle få in tillräckligt med pengar. Sedan började planeringen för hur vi ska få in pengar till en sådan här resa, och till en början ska vi sälja kakor, anordna loppis på Södra Esplanaden och ansöka om stipendier, och när vi sedan kommit igång mer med fotograferandet så ska vi anordna utställningar, sälja foton och lite mer som har med foto att göra. Jag och Danne är några utav dem som håller i loppisen, och vi ska köra igång redan den 12 September. Det känns sjukt härligt att vi kör igång direkt, så det inte blir något slackertempo.

Efter skolan stannade jag först med tre tjejer från trean och rökte lite, och sedan drog jag ner till stan och Tiger. Där inhandlade jag en huvudmassagegrej (min nya kärlek, förlåt Lukas!) och fyra ramar. När jag skulle ta bussen hem så träffade jag Philip från jobb på Botulfs, så jag tog bussen med honom och följde med honom in på jobb. Jag passade på att skaffa en ny skjorta, eftersom mamma har lyckats missfärga min andra i tvätten, samt hälsa på älskade Jenny. Jag tog bussen hem, även om det förmodligen hade tagit ungefär lika lång tid att gå hem, men det regnade och jag hade dessutom en bussbiljett som var giltig i en hel kvart till.

Nu är jag hemma och jag är i princip slutkörd! Jag kommer definitivt sova gott i natt, det kan jag lova. Imorgon är det jobb som gäller, 10-16.30.

take care / s.pehrson

PS. Om ni är nyfikna på vad vi pysslar med i skolan och inte tycker att min blogg ger tillräckligt med detaljer, så kan ni kolla in vår "skolblogg" : http://lbsfotolund.blogspot.com . Där finns till och med en bild på mig, om det gör er mer intresserade! Det är dock en hemsk bild, men ändå...

Sista dagen

Idag är min sista sommarlovsdag på mitt näst sista sommarlov, och det känns både episkt och ganska sorgligt. Men inga tårar här inte, för jag är för en gångs skull ganska pepp på skolan, något som jag aldrig har varit innan, så det känns ganska bra.

Jag vaknade hemma hos Lukas vid halv tolv, och en stund senare kom hans pappa hem och ordnade frukost till oss. Jag fick en enorm tallrik med frukt, jordgubbar och annat gott på, så det blev verkligen en nyttig frukost för min del! Kort därefter kom mamma och hämtade mig, för jag hade ingen större lust att följa med Lukas och Danne till Lomma. Nog för att det är varmt ute, men jag är inte så pigg på att cykla på min halvkassa cykel ända ut till Lomma. Så i stället följde jag med mamma ut till Nova, gjorde ett par ärenden där och sedan åkte i till Willys, där vi bland annat köpte hårfärg till mig. Ack ja, det är verkligen dags att färga om håret nu, för för det första så börjar ju skolan, och då vill man ju se lite normal ut, och för det andra så ser jag ut som fan i håret för tillfället. Och på tal om hårfärg så har min syster färgat om håret igen. Nu är det turkost, väldigt snyggt!

När vi senare kom hem så var Sanne hemma, så vi korsförhörde henne om hur första dagen på gymnasiet hade varit, och det hade tydligen inte varit så hemskt som hon hade trott att det skulle vara. Hon har fått ett bra schema och går i samma klass som en tjej som hon har känt sedan förskolan, så då kan man inte direkt klaga.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra denna sista sommarlovsdag, men jag ska försöka hitta på något vettigt, kanske något kreativt om jag har tur.

take care / s.pehrson

Kaos, kaos, KAOS

Jaha, jobb idag då, och det kunde ju ha gått bättre, kan jag ju säga! Egentligen så var det bara ett tag som vi hade problem, men då var det också problem som verkligen sög musten ur mig. Jag skulle stå i ettan, och där har vi två skärmar som vi kan ta emot beställningar på. Den till vänster är den som vi vanligtvis tar emot en beställning på, men om det kommer en bil direkt efter en annan, så tar vi emot kommande beställningar på den högra skärmen, och sedan lagras det och dyker upp på skärmen till vänster. Kort sagt så är vi ganska beroende utav skärmen till höger ifall det skulle vara mycket att göra. Och idag, givetvis, så vill inte skärmen till höger fungera! Det kommer asmycket bilar, och jag står där i ettan, lätt panikslagen, tar emot en beställning på skärmen, och nästa beställning får jag skriva för hand och sedan slå in på skärmen när den är ledig. Herregud, det kändes som McDonald's på stenåldern, det var hemskt! Och vad tror ni händer när rushen är över? Skärmhelvetet börjar fungera igen. Jag kunde varit gladare...

Resten av passet förflöt utan problem, och klockan nio sa jag tack och adjö för idag. Emeli kom förbi en sista gång innan hon flyttar till Norge, och det var sorgligt som fan. Jag kommer verkligen sakna henne, inga tvivel om saken!

Nu sitter jag hemma hos Lukas och lyssnar på La Roux, helt underbar musik gör hon! Jag hade hört en låt av henne ett par gånger på jobb, men hade ingen aning om vem som gjort låten eller vad låten hette, så när den spelades idag frågade jag Malin om hon visste. Det gjorde hon inte, men hon tog snabbt fram sin mobiltelefon och använde TrackID (tack gud för den uppfinningen!), och fick snart reda på att låten hette In for the kill och att det var La Roux som gjort den. Kolla upp henne, hon är fantastisk!

take care / s.pehrson

Om jag kunde drömma

Idag läste jag ut boken Om jag kunde drömma, och som de flesta kanske redan vet så är det den svenska översättningen utav Twilight. Ja, den Twilight med en assexig vampyr och allt det där. Jag hade redan sett filmen innan jag började läsa boken, men jag kan säga att det var inte särskilt stor skillnad. Edward känns precis lika sexig i boken som han ser ut i filmen, och det är väl i stort sett bara små detaljer som skiljer boken och filmen åt. Jag trodde inte att jag skulle uppskatta Twilight (eller Om jag kunde drömma, hur de nu kan översätta det på det viset...) som bok, eftersom det är mer än ungdomsbok, och jag är verkligen inget stort fan av ungdomsböcker. Men den här kändes inte sådär sliskigt tonårsäcklig som de flesta andra ungdomsböcker, så jag tyckte faktiskt att den var bra, och inte bara för att det är Twilight, faktiskt.



take care / s.pehrson

Lite ångest

Idag är det... onsdag, vilket innebär att jag ska jobba 16-21, och kanske ta mig till Lukas efter det. Det innebär dessutom att idag är sista dagen på sommarlovet för min stackars lillasyster. Imorgon blir hon en stor flicka som börjar på gymnasiet! Hon ska gå samhäll på Spyken, och som tur är så går ju Linda där så hon kan berätta för Sanne hur det är osv, för Sanne är dödligt nervös. Igår hade hon till exempel jätteont i magen pågrund av det, och jag är bara så glad att jag för en gångs skull inte har ångest över att skolan snart börjar. Annat var det ju på högstadiet då de sista dagarna på sommarlovet bara var en enda enorm tanke på självmord, i princip.

Hur som helst, jag peppar lite inför skolstarten och jobbar på som vanligt på Donken, allt är med andra ord som vanligt!

take care / s.pehrson

Gårdagen

Precis som jag trodde så fick jag ingen chans att blogga igår, så jag får slänga ihop lite info åt er här och nu. Till att börja med så jobbade jag 17-21, och det var väl i princip som vanligt, förutom det faktum att diskmaskinen inte fungerade. Eller, den fungerade, men man var tvungen att vara förbannat envis och trycka på knappen cirka 7000 gånger innan den gick med på att börja diska. Jag hoppas att de har fixat den till nästa gång jag står i ettan och ska diska brickor! När klockan var nio så kom mamma, Lukas och Danne och hämtade mig, och mamma köpte mat till mig om jag kunde ta med mig hem. Väl hemma möts jag utav Ludvig, Linda och Hugo, och vad jag förstod så hade de varit där sedan sju, ungefär.

Det blev en fruktansvärt roligt kväll, dock utanför mycket alkohol, men det kompenserades med galet mycket skratt. Jag vet inte hur många gånger vi låg dubbelvikta och bara skrattade, det var helt sjukt! Jag hade jätteont i magen pågrund av allt skratt, men det var helt klart värt det. Ludvig och Hugo försvann hemåt vid halv tolv, och en stund senare så dök Natti och Elvin upp. Gabriel och Louise var också där, men när de dök upp har jag inte riktigt koll på. Danne var riktigt nöjd med att han lyckades bjuda Louise på en öl, för tydligen så hade Lukas misslyckats med det någon gång tidigare, så nu ville Danne bevisa att det inte var helt omöjligt. Stackars Louise fattade ingenting, men vi andra tyckte det var roligt.

Halv två begav sig alla hemåt, och då däckade jag och Lukas, samt Mr.Muffin, i min säng.

take care / s.pehrson

Ännu en kväll i min trädgård

Nu sitter jag här i min alltför snygga jobbuniform, redo för et fyra timmar långt arbetspass, som tar sin början klockan 17. När det sedan är över får jag skynda mig hem, för då lär Lukas lilla planerade fest redan vara i full gång. Vad jag vet så blir vi inte alltför många, en lagom liten grupp, men som sagt; det är Lukas som har planerat, inte jag.

Det lär inte bli någon mer update idag, men jag lovar att jag berättar om kvällen imorgon!

take care / s.pehrson

Beck - I stormens öga

Åter igen biodags för min del, men den här gången blev jag lite besviken. Med tanke på att det var en Beckfilm, som jag vanligtvis tycker är väldigt bra, så hade jag ganska höga förväntningar. Förväntningar som filmen verkligen inte nådde upp till. Det kändes inte alls som om det var en Beckfilm, det var ingen mordutredning över huvud taget och det var väldigt rörigt över lag. Visst fanns där stunder då man skrattade lite, men det var helt och hållet Becks grannes förtjänst. Gunvald var inte alls lika rapp i käften som han brukar vara, vilket var synd. Så ja, besviken är nog bara förnamnet på vad jag var efter filmen.

Nu har jag däremot sett något som kändes bättre, nämligen de två sista avsnitten utav Sex and the city. Och tro det eller ej, men det var Lukas som ville se dem! Nu ligger han däremot och sover, vilket jag inte alls är särskilt sugen på, så jag ska nog krypa ner mellan Lukas och Mr.Muffin och läsa lite. Imorgon är det först och främst jobb som gäller, sedan har Danne och Lukas åter igen planerat chillkrök hemma hos mig, som tydligen ska börja innan jg ens hunnit hem från jobb. Spännande!

take care / s.pehrson

50 sekunder!

Idag var det åter igen dags för jobb, men det var dock ett ganska okej pass, 11.30-17. Jag var, trots helgens äventyr, pigg och glad, och givetvis så blev det mycket snack om helgen på jobb. Men vi hade alla överlevt, så ingen större skada skedd!

Det var inte alltför mycket att göra idag, vi kan säga att det var lagom (hur man nu förklarar ordet lagom...). Jag stod i ettan, och vi hade ett mål på under 55 sekunder i driven, och tro det eller ej, men vi klarade 50! Ack ja, vi är så bra så det går knappt att förklara! Förutom det så har jag inte mycket att berätta om mitt arbetspas. Lukas dök upp vid tio i fem, och då fick jag lov att gå av Jenny. Mamma kom och hämtade mig och nu sitter jag här i min underbara säng och njuter av livet, i princip. Ikväll är det bio som gäller, förhandsvisning utav den nya Beckfilmen, och jag är sjukt taggad!

take care / s.pehrson

Dagen efter äventyret

När jag vaknade i morse så förstod jag först inte vart jag befann mig, men efter ett par sekunders totalt förvirring kom jag ihåg att jag låg i Dannes och Emelies soffa. Jag sov relativt gott, vaknade ganska ofta och jag är otroligt glad att Emelie hade ställt fram vatten till mig innan jag somnade, för annars hade jag nog avlidit ganska omgående. Danne vaknade inte långt efter mig, och vi kände att vi inte hade någon brådska in till Lund, så vi passade på att nyktra till framför tv:n, och efter kanske två timmar kände vi oss ganska redo för att rulla iväg. Danne körde mig hem och vad jag vet så är min mamma evigt tacksam för all hjälp jag fick igår, vilket även jag är.

Jag kan väl säga att jag mår som jag förtjänar; för jävligt. Huvudvärk, illamående och ett humör som inte är utav denna värld. Jag funderar starkt på att gå upp till torget och köpa fyra liter juice och bara hinka i mig det, för det brukar fungera ganska bra när jag är bakfull. Om jag sedan verkligen gör slag i saken återstår ju att se...

take care / s.pehrson

Mitt äventyr i Malmö, del 2

När jag satt på bussen mot Elin kunde jag inte låta bli att skrämma upp mig själv med att tänka att jag förmodligen hade hamnat på fel buss och att jag antagligen skulle dö ensam och bortglömd ute i någon jävla håla som ingen känner till. Och i takt med att stationerna vi passerade blev fler och fler och den stationen jag skulle av på aldrig dök upp, desto mer nervös blev jag, men när det var som värst dyker min station upp, och jag hoppar lycklig av bussen. Elin kommer och möter mig, och vi går sedan hem till henne, där festen redan är i full gång.

Kvällen var hur trevlig som helst, lite sorglig dock med tanke på att det trots allt var en avskedsfest för underbara Emeli. Jag kommer verkligen sakna henne, ingen tvekan om saken! Emeli lärde mig att shota tequila, och det kanske var just den shoten som gjorde att jag blev lite för full, för plötsligt låg jag i Elins rabatt och kräktes som en katt. Jag minns att Emelie höll i mitt hår, att Elin hämtade papper och att Anna sprang runt och frågade om hon skulle ringa min mamma, eller om hon skulle ringa någon annan, att jag borde få upp allting samt hon kanske borde vara tyst. Och trots att jag låg där med ansiktet i mina egna spyor, så kändes allt bra, tack vare alla underbara människor runt omkring mig. Tro mig, bättre kollegor än jag har kan man inte hitta någonstans!

Jag minns inte mycket efter det, förutom att jag befinner mig i en taxi tillsammans med Emelie, och helt plötsligt är jag hemma hos Emelie och Danne, där Emelie bäddar åt mig på soffan och efter det så slocknar jag ganska direkt. Jag är oerhört tacksam för att jag fick sova hemma hos dem, så jag slapp ta först buss in till stan, sedan tåg hem till Lund, för så pass berusad som jag var så hade det bara kunnat sluta illa...

Men överlag så var det en fantastisk kväll, och tack till alla inblandade!

take care / s.pehrson

Mitt äventyr i Malmö, del 1

Trots att vädret igår inte var alltför uppiggande så blev det Malmöfestivalen för min del trots allt. Linda kom hit vid två, och då tog vi bussen ner till stan. På stationen fick vi dock vänta på Sofie i cirka tjugo minuter, men med tanke på att det inte längre regnade så var det ganska okej. När Sofie väl dök upp tog vi det fullproppade tåget in mot Malmö, och väl där så gick vi direkt till Stora Scenen och parkerade oss framför scenen. Mauritz ringde och upplyste mig om att han också befann sig i Malmö, men då han vägrade stå nära scenen så fick han stå ensam i utkanten av folkmassan.

Anledningen till att vi över huvud taget åkte in till Malmöfestivaeln var ju för att se Mika, och han var en av artisterna i det här Rix FM skitet, och givetvis så var Mika sist ut utav alla artisterna. Det innebar alltså att jag tvingades stå och se Alcazar, Sarah Dawn Finer, Yohanna och tre andra töntar som jag inte minns namnet på. Det var olidligt, minst sagt, men det var värt det. Mika var underbar, trots att han bara spelade fyra låtar. Han är en sann entertainer, på alla vis, och precis som när jag såg honom i Stockholm för snart två år sedan så pratade han svenska med publiken. Inte lika mycket, men ett par meningar. När Mika hade slutat spela letade vid upp Mauritz och vi bestämde oss för att lite mat skulle sitta fint, så vi gick till något ställe som hette China Box och köpte varsen låda med mat. För min del blev det nudlar med friterad kyckling och friterat kycklingspett. Det var otroligt gott, men jag orkade dock inte äta upp allting. När vi käkat så följde Sofie och Linda mig till bussen på centralen, och Mauritz tog bussen hem till Staffanstorp. Tjugo i åtta tog jag bussen hem till Elin, och resten av historien får ni i nästa inlägg!

take care / s.pehrson

Svensk jävla sommar

Ibland hatar jag Sverige, riktigt mycket. Som idag, då jag har planerat att åka in till Malmöfestivalen och se Mika, då regnar det, och det regnar inte lite heller, det fullkomligt ösregnar! Och vem är pepp på att gå runt i Malmö i fem timmar i konstant regn? Inte jag. Så huruvida det blir Malmöfestivalen eller inte, det återstår att se, men in till Malmö ska jag vilket fall som helst, för det är ju party hos Elin ikväll, och där krävs det faktiskt mer än ett ösregn för att stoppa mig.

Med andra ord så är dagen ännu lite osäker, så vi får se hur det blir.

take care / s.pehrson

När ska jag få tid över?

Jag hittade nyss novellen som jag fick i uppgift att skriva i mitten av ettan, och jag läste inledningen och insåg att jag saknar att skriva. Jag har så mycket idéer, så mycket tankar och känslor som jag skulle kunna sätta ord på, göra till något bra, men när skulle jag hinna det? Jag jobbar, snart börjar skolan och när jag väl är ledig har jag antingen annat för mig eller så har jag inte en tanke på att jag skulle kunna sätta mig ner, ensam och bara skriva. Men någon gång snart ska det bli ändring på det, jag måste få ur mig så mycket ord som trängs i mitt huvud, för snart spricker skallen på mig.

Novellen jag skrev i ettan handlade om en tysk soldat under Andra Världskriget som blev förälskad i en polsk judinna, och jag gav den namnet Warsawas förlorade pärla. Med andra ord handlar den om omöjlig kärlek. Inledningen löd såhär:

Jag kommer aldrig att glömma henne. Jag kommer aldrig att glömma den sista blicken hon gav mig, där en eld jag aldrig sett förut brann, trots att döden slagit sina klor om hennes själ. Det var kärlek och hat i en och samma eld, en eld som jag aldrig kommer att glömma och en eld som jag aldrig kommer att få se igen. Hon är borta, hon kommer inte tillbaka. Jag såg hur hennes utmärglade kropp brann på ett bål utav människokroppar, hur allt det jag en gång älskat så högt slukades av de hungriga lågorna. Jag vet att hon inte kommer tillbaka, men jag vet att vi kommer att ses igen, någon annanstans, i en annan tid. Men tills den dagen kommer är saknaden outhärdlig, olidlig och oundviklig. Jag misslyckades med det största löfte jag någonsin gett en annan människa. Jag svek henne. Tills den dag då vi ses igen gömmer jag mig för saknaden, för minnena och för mitt hjärtas tårar.

Jag är stolt över den novellen, men jag vet att jag kan bättre om jag bara försökt, om jag bara gett mig själv tid. Fy fan vad jag ska ge mig själv tid när skolan börjar!

take care / s.pehrson

Marknad i byn

Ack ja, att återkomma hem till mormor och morfar är alltid lika trevligt. När vi kom dit så blev det först lite fika, och sedan pallrade jag, mamma, Sanne och Henrik oss iväg mot marknaden inne i byn. Givetvis så bjöd mamma på lite sightseeing, och det lät ungefär såhär: "Här inne i det här huset festade jag jättemycket när jag var yngre" eller "Här inne bodde min bästa kompis!". Det var lite kul att få höra vart mamma höll till och vad hon pysslade med, det är inte varje dag man får höra sådant!

Väl på marknaden insåg vi att allting var som vanligt, med andra ord inget speciellt. När jag var yngre så var det betydligt mer intressanta saker som fanns i de olika stånden, men numera så tycker jag att marknade blir allt mindre för varje år som går, och där finns aldrig någonting som faller mig i smaken. Jag gick dock runt och letade efter en keps, men jag hittade ingen som föll mig i smaken, så jag kom därifrån tomhänt. Sanne däremot, fick span på en enorm heliumballong i form av en tiger, och hon försökte desperat få Henrik att köpa den till henne, men icke. När vi senare gick förbi samma ställe så ser vi hur en liten, liten tjej går iväg med just den ballongen, och Sanne svor dyrt och heligt att hon skulle förfölja den där ungen, slå ner henne och springa iväg med ballongen. Dock gjorde hon aldrig det, för när vi åter igen kom tillbaka så fanns där en ny, likadan ballong, och då köpte Henrik den till henne, antagligen för att få tyst på henne. Så Sanne var nöjd i alla fall.

Efter att ha vandrat på marknaden ett bra tag åkte vi hem till mormor och morfar igen, där det serverades middag och till efterrätt blev det minsann tårta. Jag var så mätt så jag kunde knappt andas, det var helt galet! Dock var det kul att sitta där med släkten, inklusive mina kusiner som jag inte träffar alltför ofta längre. När klockan närmade sig nio bestämde vi oss för att köra hem, så så fick det bli. När vi befann oss mitt på motorvägen ringer pappa och frågar om vi inte kan köra in om McDonald's och köpa en burgare till honom. Så när vi nådde Norra Fäladen sprang jag in på mitt älskade, älskade Donken, och där var faktiskt en del folk, men när Kani fick syn på mig spelade inte den lilla kön någon roll. Hon frågade vad jag ville ha, packade ihop det och sedan kunde jag gå igen. Snabbt och lätt, med andra ord!

Nu är jag hemma och taggar inför morgondagen, som kommer bli fullspäckad med roligheter för min del. Först och främst så ska jag in till Malmöfestivalen och se Mika på Stora Scenen, och senare på kvällen så ska jag hem till Elin för lite party med mina kära kollegor. Det kommer bli en fantastisk dag samt kväll, det känner jag på mig!

take care / s.pehrson

Sanne, Henrik och den så underbara ballongtigern

Mot Ljungbyhed!

Idag, eller närmare bestämt omett par minuter, så ska vi till Ljungbyhed. Min mormor och morfar bor där, samt endel annan släkt, och jag har inte varit där sedan i julas, så det var ett bra tag sedan. Varje år så är det en hyffsat stor marknad i Ljungbyhed, och det är väl lite därför vi åker dit idag, för att gå runt på marknaden och gnälla över att ingen av oss har pengar. Hur som helst, det blir säkert en trevlig dag, jag bloggar igen så fort jag kommer hem.

take care / s.pehrson

Navelludd och snor

Jobb idag som gällde, 11-17, helt okej. Med tanke på att jag ska vara ledig imorgon så fick jag i princip igen de timmarna som jag förlorade på att vara ledig imorgon, så det känns lagom bra. Idag fick jag för ovanlighetens skull stå i tvåan, något som jag oftast tycker är hemskt. Inte för att det är tråkigt, utan för att det ofta bli väldigt stressigt. Idag var det däremot inga problem, och då jag fick mycket så kom Emelie och hjälpte till, så jag klarade av det utan problem. Till en början så var det Elin soim stod i ettan, och jag fick en jättefin kartongbit av henne där det stod "Till världens bästaste Sara, att spara för evigt och evigt och ännu längre än så! Stora kramar McElin". Den ska jag sätta upp på min vägg under Colaglasaffischen, som även den är en gåva från Elin. Hon är väldigt generös, den där Elin!

När Elin sedan slutade så tog Jenny över i ettan, och det blev väldigt intressant. Hon pratade konstant i headsetet om navelludd, snor och näshår, och till slut var jag så äcklad så jag trodde jag skulle kräkas rakt ut i luften. "Jag skulle vilja ha en portion navelludd!" "Absolut, vill du ha den i strut?". Vi gjorde det äckliga till något roligt, så bra är vi, jag och Jenny!

Vid fyra blev den en minirush, och då var vi inte särskilt många på golvet, så jag fick springa mellan ettan och bopen, och tro mig, jag sprang som en skållad råtta! När sedan rushen var slut fick jag en sådant extrem huvudvärk så jag visste inte riktigt om jag ville leva vidare, men jag klarade mig igenom den sista timmen och klockan fem cyklade utmattad, men nöjd, hemåt.

Jag fick nyss en undersökning från Film-panelen angående mina medievanor, och där bad de mig rangordna vilken apparat jag tyckte bäst om, och alternativen var mobil, dator, tv eller Ipod. Hallå, allt det där förutom tv är i princip vad som håller mig levande en vanlig dag, hur ska jag kunna rangordna dem? Efter många minuters ångest blev ordningen dock såhär; mobil, dator, Ipod, tv, och jag grundade mitt beslut på vilken utav dem jag använder mest. Men ändå, det var jobbigt, tro mig.

Ikväll kommer, förmodligen, Sofie hit för att åter igen fixa lite bilder, och senare kommer Lukas för en liten myskväll.

take care / s.pehrson

För övrigt så tycker jag ett Elin haren väldigt söt handstil, för visst har hon det?

Neverwhere

Åter igen så har jag läst ut en bok, och den här gången var det Neverwhere av Neil Gaiman. Den här var dock på engelska, och ja, jag läser en del på engelska, för för mig är det inte mycket svårare än att läsa på svenska.

Den här boken är lite som en modern Alice i Underlandet, fast lite mörkare och lite hemskare. Den utspelar sig i London, både i själva staden samt under den, i det så kallade London Below, där folk som har råkat ur för hemska saker hamnar och glöms bort av världen ovanför. Richard Mayhew är en sådan människa, och det är honon man får följa genom boken, då han tar sig fram genom det undre London i sällskap av en rad underliga figurer. Det är en ganska underhållande bok, den kräver inte alltför mycket eftertanke och det händer en del oväntade saker som får läsningen att bli lite roligare. Dock har jag läst bättre böcker, men det här var definitivt inte en utav de värsta.

take care / s.pehrson

"Nya" bloggen!

Nu jävlar är min blogg snygg och fräsch! Jag förstår inte riktigt vad jag sysslade med då jag gjorde en rosa header med rosa stjärnor, för det känns väl inte riktigt som Sara, eller? Den här däremot, känns väldigt, väldigt, väldigt mycket Sara!

take care / s.pehrson

Nya schemat = mindre bra

Jag har precis varit inne på skolans intranät för att kolla det nya schemat, och jag är inte alltför nöjd. Dels så slutar vi sent, vi har någr onödiga håltimmar och de har dessutom tagit bort vår lediga dag! Den där lediga dagen var något som skolan lockades oss med då vi skulle söka till gymnasiet, och det var många som behövde den, speciellt de som bor långt ifrån skolan som kanske behöver en extra ledig dag för att hinna med allt. För mig var den lediga dagen en perfekt dag att jobba på, men nu får jag nöja mig med att jobba kvällar, vilket i och för sig inte är så farligt, men ändå. Det är två dagar då vi slutar fyra, vilket innebär att om jag börjar jobba fem så får jag helt enkelt dra mig direkt från skolan till jobb, och jag kommer i princip inte komma hem förrän vid elva, då jag slutar. Men jag klagar inte, jag tycker om högt tempo, så det här passar mig bra trots allt.

Men det där med den lediga dagen, det kommer jag aldrig att förlåta Marcus för...

take care / s.pehrson

The Ugly Truth

Ikväll var det biodags igen, och den här gången var det förhandsvisningen utav den romantiska komedin The Ugly Truth som gällde. Innan bion träffade jag på en del bekanta ansikten, bland annat älskade Jenny från jobb, Hugo och Oskar samt Ida. Väldigt trevligt, och tänk så mycket människor man kan träffa på en kväll på stan!

Filmen var inte riktigt som jag hade tänkt mig, men samtidigt så var den precis som jag hade tänkt mig. Den var galet rolig, och flera gånger så brast hela salongen ut i gapskratt! Men det här var ännu en typisk romantisk komedi där allting slutar precis som man trodde innan filmen började, och visst, det har sin charm, men inte efter 7000 likadna filmer! Men den ska helt klart ha cred för att vara riktigt rolig, trots den klassiska handlingen osv.

För tillfället så sitter jag här och funderar över en ny design på min blogg, och jag börjar så smått få fram en idé, så jag ska sätta mig och pyssla med det nu. Lukas sitter bredvid mig och läser i sin nya speltidning som han fick idag. Gissa vem som betalar den prenumerationen? Just det, jag.

take care / s.pehrson

Viola, 1991-2007

Idag är det två år sedan min vän Viola dog. Jag vet inte vad jag ska skriva, om jag över huvud taget kan skriva något, förutom att jag saknar henne. Jag saknar att kunna prata med henne om allt, jag saknar hur hon alltid kunde få mig på bra humör, hur hemskt jag än mådde. Hon var en äkta vän, på alla sätt och vis, och jag saknar henne så mycket.

Jag minns det sista hon sa till mig, eller snarare skrev till mig över msn. "Jag har biljetter till Kent! Både i Lund och Köpenhamn!". Hon levde för Kent, de var hennes gudar. Jag minns hur glad jag var för hennes skulle, och vi bestämde att vi skulle ses på konserten i Lund. I stället så fick jag höra hur Kent spelade en låt för henne, hur de personligen tillägnade en låt åt min vän. Jag fick höra hur Jocke Berg sa "Den här är för dig, Viola.". Jag grät så mycket, jag grät tills tårarna tog slut, mitt i en stor publik stod jag och grät. Jag kan inte längre lyssna på Kevlarsjäl utan att tänka på Viola, utan att mina ögon fylls utav tårar.

Jag hoppas att du har det bättre där du är nu, och du ska veta att vi saknar dig enormt, och vi tänker på dig idag, imorgon, alltid. Du kommer alltid leva kvar hos oss, som ett underbart minne.

take care / s.pehrson

Beckhysteri

Idag var det åter igen dags för mig och min partner in crime, Linda, att pallra oss ner till stan för att få tag på biljetter till förhandsvisningen av Beck - I stormens öga. Precis som vanligt var vi först på plats, och vi satt där ett tag och pratade om allt möjligt. Vid halv två började det dyka upp lite folk, och kvart över två så öppnade bion. Vi fick biljetter, så nu är vi glada och nöjda! Jag hade med mig både Sannes och mammas bioklubbkort också, så jag fick totalt sex biljetter. Jag är dock inte riktigt säker vem som ska med, förutom jag själv, Lukas och Danne.

När vi skulle hem bestämde vi oss för att gå, och vi tänkte först lämna cyklarna nere i stan eftersom vi ändå ska dit senare ikväll, men det slutade med att vi gick med cyklarna ändå. På vägen hem pratade vi bland annat om att flytta hemrifrån, och mamma och jag har faktiskt pratat om att ställa mig i lägenhetskö. Det kan ju trots allt ta flera år innan man faktiskt får en lägenhet, så man kan lika gärna vara ute i god tid. För övrigt så ringde Elin på vägen hem, och hon yrade lite om en tid som var ledig på torsdag, 11-17, och givetvis så tog jag den.

För tillfället så sitter jag vid min älskade laptop och lyssnar på min egen mage som kurrar något förfärligt. Jag borde nog äta, men det enda jag kan tänka mig att äta just nu är nudlar, och det finns inga nudlar hemma, så jag får snällt vänta tills mamma har handlat. Eller så går jag upp till torget och handlar själv... Fast soffan och min bok känns mer lockande just nu, faktiskt.

take care / s.pehrson

En ledig Sara tittar på Beck

Det blev en bra kväll med Beck, tillsammans med Lukas, Linda och Danne. Det var en Beckfilm som jag till en början inte alls kände igen, men så småningom gick det upp för mig att jag faktiskt hade sett den förr.

Idag var min sista arbetsdag på närmare en vecka (såvida de inte ringer). Jag skulle egentligen jobbat på fredag, men Jenny, som för övrigt är bäst i världen, löste min tid så nu är jag ledig, vilket innebär att jag för en gångs skull kan följa med hem till mormor och morfar. Jag har inte träffat mormor sedan jag vet inte när, och jag har definitivt inte träffat henne sedan hon opererade hjärtat för ett par månader sedan. Och på tal om operationer så ska min "farfar" opereras imorgon, och de ska tydligen ta bort hela tarmen på honom. Det låter läskigt, men jag tror att det ska gå bra, eller i alla fall så hoppas jag verkligen det...

Imorgon ska jag ner till stan och hämta biobiljetter med Linda, och senare på kvällen är det bio som gäller för hela slanten!

take care / s.pehrson

Händelserik arbetsdag

Det blev en tidig start på min dag, dock inte alltför tröttsam eller irriterande, den enda som egentligen var sur över att behöva vakna klockan halv sju var Mr.Muffin. Han blev så arg på mig så han matstrejkade, och hans frukost blev i stället uppäten utav Ketchup. Kvart över sju cyklade jag till jobb, hyfsat pigg och glad, dock en aning hungrig eftersom jag av dålig vana sällan äter frukost, såvid jag inte vaknar utav mig själv.

Väl på jobb fick jag börja med att ta ut sopor och kartonger, och jag höll nästan på att dö av en hjärtattack då en sopgubbe hälsade på mig. Men jag överlevde, som tur var. Värre var det sen då det blev galet mycket att göra runt klockan nio. Då var det bara jag och Nic på golvet, för både Danne och Emeli var på rast, så vi jobbade som satan, Nic i köket och jag i kassan och driven. Även det överlevde jag, men det var inte långt ifrån att jag slängde mig i fosterställning på golvet och grät en skvätt.

Jag skulle stå i kassan idag, och jag sa till Danne att det tydligen ligger en förbannelse över mig, något i stil med "kassaoffer" sa jag också, men jag fick noga förklarat för mig att det har med att Danne vill att jag ska kunna allt så bra som möjligt så att jag ska kunna fortsätta uppåt. En helt klart acceptabel ursäkt, enligt mig. Så, jag stod i kassan, och det var en tävling mellan kassan och driven om vem som kunde sälja flest plusmenyer mellan 12-13, så jag och Agneta ansträngde oss till max för att få sålt så många som möjligt, och tro det eller ej, men vi vann! Vi vann vars en biobiljett, som jag dock inte vet när vi kommer få, men förr eller senare hoppas jag. Klockan två kom Sanne och Henrik och hälsade på, och de stannade ända tills jag slutade klockan 15. Jag skulle egentligen slutat 14.30, men jag stannade över en halvtimme så att de kunde få löst den sista rasten. När vi skulle gå så fick Sanne näsblod, och vi snackar inte lite näsblod, för det verkligen forsade blod ur hennes stackars näsa! Det var helt galet, och galet random, men förhoppningsvis så är det galet ofarligt också.

Ikväll kommer Linda och vi ska glo på Beck, och Lukas kommer också om allt går som planerat. Låter som en bra kväll, och att jag är ledig imorgon är inte helt fel det heller!

take care / s.pehrson

Getingmord

Jaha, ännu en dag på jobb är över, och det blev lite längre än vad det var tänkt. Klockan tolv ringde Elin och var smått förtvivlad å Michannas vägnar, då hon skulle jobbat till klockan åtta och sedan börj jobba klockan elvaa på sitt andra jobb, och frågan var då; kunde jag ta Michannas sista timmar så att hon kudne gå hem klockan fem? Och givetvis så ställde jag upp, jag menar, tre timmar extra är ju inte så mycket trots allt.

Det var inte alltför mycket att göra idag, ganska lugnt. Däremot var det inte lika lugnt på insektsfronten. Vi var attackerad av getingar, och på uteserveringen avr det så många så vi fick skicka ut Chrille med något rengöringsmedel som han sköt getingarna med. När han kom in i gen så sa han "73 stycken". Han hade räknat antalet getingar som han hade dödat! Även jag fick rycka in och rädda Michanna från en geting i tvåan. Jag fångade den i en mugg och lade ett papper över, och jag hade ingen som helst tanke på att döda den, men det råkade bli så. När jag skulle släppa ut den utomhus så störtade den mot marken i stället för att flyga iväg. Då kände jag mig lite... elak.

Det var en period vid sex då det kom massor med folk och jag var ensam i kassan. Givetvis så var det bara enorma beställningar med minst två Happy Meal och x antal menyer, och i takt med att mina kvitton på disken ökade i antal, ökade även antalet gäster i kön. Efter många om och men så kom till slut Madde och tog en kassa, och då fick vi undan allt folk ganska snabbt. Sedan var det lugnt igen fram tills åtta, och då fick jag gå hem.

Nu sitter jag och tittar på Fantastic Four med mamma, Sanne och Henrik. Dock måste jag gå och lägga mig någorlunda tidigt idag, för imorgon börjar jag jobba redan halv åtta på morgonen. Jag kunde varit lyckligare över den tiden, helt klart, men det är bara bita ihop och få det överstökat med ett stort, riktigt stort leende!

take care / s.pehrson

En bira i gallerrummet

Ack ja, att jobba idag var ganska spännande, faktiskt! Jag började som sagt klockan fyra, och det flöt på bra hela kvällen, förutom mellan 18-20, då det var total kaos. Klockan 18 kommer Madde och säger att jag kan gå på rast, men så ser jag att det är på väg en hel del folk till kassan, så jag stannar och hjälper Joanna. Samtidigt så kommer det cirka en miljon bilar i driven, och stackars Ida ser helt hjälplös ut. Det fortsätter så i mer än en timme, och när det väl tar slut i kassan så slutar det givetvis i driven också. Att människan är ett flockdjur märks mer än väl på McDonald's, då alla kommer exakt samtidigt!

Resten av kvällen var det ganska lugnt, fram till kvart i elva, då Sami springer in och gormar något totalt ohörbart. Bakom honom kommer Anna och Nic, och ett par minuter senare kommer även Jenny och Philip. De hade tydligen varit på en liten fest hemma hos Sami, och skulle dra vidare in till Malmö, men blev hungriga och bestämde sig för att driva lite med oss på jobb. När jag slutade så satte jag mig med dem och åt och det blev ganska mycket prat om att jag är "liten" och inte kan följa med ut osv. När de sedan ska bege sig till Malmö så bangar Jenny, som varit onykter i drygt 36 timmar, så hon och jag bestämmer oss för att stanna på jobb och bara softa, typ. Men innan dess gick vi till Statoil och köpte halstabletter till Madde, samt cigaretter, och därefter parkerade vi oss i gallerrummet.

I gallerrummet var det varmt och mysigt, och det var så trevligt att sitta där med Jenny och bara prata, givetvis med en öl i handen och cigaretterna när till hands. Vi pratade om en hel del, inte bara jobb faktiskt, även om det blev en del sådant snack också. Jag var tydligen bara en röst ifrån att bli kvartalets medarbetare, och det känns bra att veta att folk uppskattar mig som en medarbetare och att folk faktiskt lägger märke till all den energi som jag lägger på att göra ett så bra jobb jag bara kan. Dock är en "titel" som årets medarbetare ingen stor grej enligt mig. Visst vore det kul, men för mig räcker det egentligen med att jag får lite beröm ibland som jag kan njuta av. Vi passade även på att planera både min 18-årsfest samt studentfest. Min födelsedagsfest kommer äga rum hemma hos Jenny, med massor av Donkenfolk och mina kompisar, och studenten... ja, det kommer jag faktiskt hålla hemligt tills vidare, det får stanna mellan mig och Jenny.

När klockan närmade sig ett dök även Lukas upp, och han bjöds på en öl. Sedan blev det dags att dra sig hemåt, vilket visade sig bli lite mer dramatiskt än jag hade tänkt mig. När jag ska hämta min cykel finns den inte att skåda någonstans, och det går sakta men säkert upp för mig att någon har snott den. I ren vrede smsar jag Jenny och berättar, och hon skickar ett sympatiskt sms tillbaka där det står "Ska jag döda dem?". Jag inser att jag inte kan göra mycket, så jag och Lukas börjar gå hemåt. När vi kommer över vägen ser vi en cykel, och givetvis så är det mins cykel! Vilken jävla idiot tar en cykel från McDonald's och ställer den på andra sidan vägen? Jag lär aldrig få ett bra svar på den frågan.

Nu är jag trött som en slaktad bäver (de är nog mer döda än trötta, men då förstår ni hur utmattad jag faktiskt är...), och jag ska nog sova sött ganska snart.

take care / s.pehrson

Tack Hugo!

Jag är uppe alldeles för tidigt, och allt är Hugos fel. Han skickade ett sms vid en okänd tidpunkt, där det stod "Mamma, den stora dinosaurien, var är den?". Även om jag inte var alltför glad över att vakna just då, så vaknade jag i alla fall med ett skratt.

Nu är klockan lite över ett, och jag börjar jobba klockan fyra. 16-23 är det som gäller idag, och det känns väl helt okej.

Jag borde nog gå ner och väcka Lukas... Men jag skulle bara känna mig elak om jag gjorde det, så jag låter honom sova.

Och förresten, grattis till Niklas osm fyller 17 år idag!

take care / s.pehrson

En varm dag utan is, en varm kväll med iskallt vatten

Första dagen på jobbet idag efter min semester, och det var verkligen inga problem att komma tillbaka. Emeli slängde sig runt halsen på mig och sa att jag aldrig mer fick gå på semester, och likaså sa Jenny när hon senare dök upp vid halv fem. Jag var dock lite förvirrad i början, med tanke på den nya kampanjen och nya dipsåser osv, och jag fick för mig att det fanns tomat i Big Mac, vilket är helt fel. Det tyckte däremot Philip var väldigt roligt, så jag känner på mig att jag kommer få höra det ett tag.

Jag stod i ettan hela dagen, och där träffade jag bland annat på Annikas mamma och bror, och jag blev lite imponerad då jag fick höra att det var Stefan som kände igen min röst, för honom har jag inte träffat på år och dagar. Jag råkade även ut fören snubbe som vrålade rätt in i speakern då han fick veta att vi inte hade någon is... Det var mindre trevligt, och när han kom fram till luckan så sa han att jag var dum som inte hade någon is. "Jag förstår att du är ledsen för det här med isen med tanke på att det är så varmt idag, men det är faktiskt inte mycket jag kan göra åt saken.", fick han tillbaka. Idiotet, det finns det gott om i driven på McDonald's!

För övrigt så ska det tydligen börja en del nya på jobb nu, bland annat en kille som heter David, som jag träffade idag. Han skulle ha utbildning med Emeli i köket, och innan dess så satt han inne i personalrummet med typ ett ton olika papper som han skulle läsa igenom, och jag satt där med min burgare och njöt av min rast (jag provade förresten den nya Chicken Napoli, och den var så god!). Jag berättade att jag bara var 17 och mestadels jobbar på helger och ibland kvällar, eftersom jag pluggar, och så sa jag att jag tyckte det var perfekt för mig eftersom jag har ett par år kvar i skolan. Han verkade dock inte fatta vad jag menade, han bara kollade på mig och sa "Jaha...okej...?". Han verkar smått förvirrad, men det var säkert bara lite nervositet.

Klockan fem fick jag gå hem, och då blev det bråttom. Hem och byta om, packa och fixa och sedan kom Sofie och hennes pappa och hämtade mig och då bar det av mot Lomma. Det var riktigt mysigt ute i Lomma, med kvällssol och där var inte alltför mycket folk. Vi grillade, badade lite och hade det allmänt mysigt.

Nu kommer snart Lukas hit så att vi kan reda ut saker och ting. Jag är ganska trött på att ha det på det här viset, så förhoppningsvis så kan vi lösa det på något bra sätt.

take care / s.pehrson

Back in business

Om en timme börjar jag jobba, efter två och en halv veckas ledighet. Men jag klagar inte, jag började nästan bli galen utav all denna tid som man helt plötsligt hade.

Det var däremot inte lika roligt att vakna i morse, vilket kan bero på att jag vaknade utav en mardröm. Jag minns ingenting, bara att det var en massa, massa vatten. Helt sjukt, men sedan dess kunde jag inte somna om, och då var klockan närmare nio, så jag låg och filosoferade bäst det gick för att få tiden att gå. Helt okej sysseklsättning, faktiskt.

Nej, nu ska jag fixa till det sista och sedan bege mig till jobb.

take care / s.pehrson

Year One

Vårt spontana biobesök var inte helt fel, faktiskt! Det brukar ju för det mesta bli så att det som man gör spontant är också det som blir roligast, och i det här fallet stämde det ganska bra. Vi bestämde oss för att se Year One, och det var verkligen den perfekta filmen att se såhär mitt i veckan och dessutom på den sista lediga dagen. Visst, filmen innehöll en del barnsliga skämt, men det var även de skämten som man skrattade mest åt, och ett tag skrattade jag så att jag höll på att trilla av stolen! Michael Cera är ju en underbar skådespelare, så himla rolig och dessutom fruktansvärt söt! Den första filmen jag såg med honom var Juno, och där är han bara så fantastisk! Jack Black är ju alltid rolig, så även i den här filmen. Om man vill se en lättsam, rolig film så rekomenderar jag verkligen den här!

Jag är för övrigt ovän med Lukas, och allt pågrund utav en liten, jättelöjlig sak. Jag känner på mig att det bblir jag som ringer och fjäskar och ber om ursäkt, för det är ju trots allt så det brukar sluta...

take care / s.pehrson

Oplanerad reunion

Jag vaknade idag med en lite svag baksmälla, trots att jag inte drack alltför mycket igår. Trots det var jag glad och nöjd, och jag gick upp vid halv tolv, eftersom Linda skulle komma hit mellan tolv och halv ett. Jag åt en liten frukost, gjorde mig i ordning och när Linda väl dök upp så blev det en liten cykeltur ner till stan. Vädret var strålande, så det var riktigt härligt att cykla ner till stan. Anledningen till att vi skulle ner till stan var att vi skulle hämta biobiljetter till ännu en förhandsvisning, men innan vi parkerade oss utanför bion så gick vi in på Tiger, där Linda köpte en sådan där grej som man använder för att massera huvudet. Vi provade en sådan hemma hos Markus, och gud vad skönt det var! Så fort jag får pengar ska jag också köpa en sådan!

När vi kom ut från Tiger stötte vi på Maria och Rebecca, som jag inte har träffat på år och dagar, så i pratade lite med dem och bestämde att vi skulle ses senare för att ta en fika. Jag och Linda gick vidare, köpte läsk och sedan satte vi oss utanför bion, först av alla, precis som vanligt. Vi satt där, pratade om allt möjligt, och en kvart innan de skulle öppna så kom även Lukas storasyster Fanny, så vi erbjöd henne en plats hos oss längst fram i kön. När de sedan öppnade så öppnade den andra dörre, med andra ord den dörren där vi INTE stod, så det blev riktigt panik när alla skulle in samtidigt. Men vi fick biljetter, precis som planerat.

Därefter gick vi till Espresso House där Maria, Rebecca, Katti och tvillingarna Clara och Julia satt. Linda bjöd mig på en chai latte, och trots att det var varmt ute så smakade det riktigt bra! Vi satt där en stund och pratade om allt mellan himmel och jord, mestadels gymnaiet eftersom tvillingarna börjar i ettan nu efter sommarlovet. Efter en stund så gick Katti och tvillingarna, och då blev det en väldig mass prat om hur livet har varit efter Fäldsgården. Det kändes riktigt kul att sitta där och prata med sina gamla kompisar, varav man inte har träffat två utav dem på jättelänge! Vi satt där i säkert två, eller kanske tre, timmar, och till slut så bestämde vi rent spontnt att vi skulle gå på bio. Så ikväll blir det bio med Linda och Maria, Rebecca kunde inte följa med, vilket är lite synd.

Nu är jag hemma, har slängt i mig lite mat och Linda kommer hit om cirka en kvart. Därefter ska vi bege oss ner till stan, träffa Maria och gå på bio. Det ser ut som om min sista dag på semestern kommer bli riktigt lyckad. Och ja, ni läste rätt, idag är min sista dag på semestern, för imorgon börjar jag minsann jobba igen.

take care / s.pehrson

Party hos mig

Igår blev det lite så kallat chillkrök hemma hos mig, och det var väldigt trevligt. Dock var jag lite nere ett tag, då min "farfar" blev inlagd på sjukhus mitt under festligheterna, men jag lyckades förtränga det efter en stund. Vi satt ute i min trädgård och precis som vanligt så blev det väldigt mycket skratt, en del djupa diskussioner om bland annat religion, livet, döden och så vidare. Somliga blev ganska berusade, dock var jag för en gångs skull inte en utav dem, däremot Linda och Lukas. Men som sagt, det var en väldigt trevlig kväll.

take care / s.pehrson

Självförakt till frukost

Nu sitter jag här, vi vårt nya barbord i köket, och skäms lite över mig själv. Det var kul igår, men nu känner jag mig väldigt, väldigt patetisk. Och till denna enorma portion utav självförakt äter jag min frukost, som består utav en skivad tomat och potatissallad. Det smakar underbart, trots omständigheterna.

Jag skulle egentligen träffat Lulu nere i stan klockan fyra, men då Lukas och Danne har planerat chillkrök här hemma hos mig så fick det bli så att Lulu kommer hit i stället. Hon har tydligen fått sin så kallade augustidepression nu, och då hon ringde i måndags lät hon ganska desperat. Jag hoppas att det bara rör sig om lite ångest över att sommarlovet snart är till ända.

take care / s.pehrson

Party hos Markus

Party hos Markus igår, och det var väldigt trevligt. Vi inledde kvällen med att spela lite Maria Kart på Nintendo Wii, och det blev ganska högljutt där ett tag. Sedan förflyttade vi oss ut på familjen Svanholms trädäck, där vi satt och pratade, skrattade och drack. Det var dock lite synd om Markus, som helt plötsligt mådde jätteilla och gick och lade sig. Det kändes ganska skumt att vara kvar där, trots att värden hade gått och lagt sig. Men vi fick tillåtelse att stanna en timme till, och under den timmen blev det Singstar. Sofie och Rebecca höll i mikrofonerna och jag och Linda var så att säga bara bakgrundsvokalister. Det blev lite 80-talshit, lite Abba och det kanske inte lät särskilt bra, men kul var det.

Av en okänd anledning så var det bara jag som lyckades bli berusad, de andra var inte ens lulliga. I ett sådant läge känner man sig ganska patetisk, men det var inte mycket jag kunde göra åt saken då jag vinglade hemåt med Linda, Ludvig, Sofie och Lukas bredvid mig som något slags mentalt, och om det skulle behövas även fysiskt, stöd. Det blev lite galet även hemma hos mig, i alla fall för min del, men vid tå så gick alla hem och då hade jag nyktrat till så pass mycket så jag kunde ordna en tallrik med Honungspuffar till mig själv. Bra fyllemat det där, Honungspuffar.

Bra kväll, med andra ord.

take care / s.pehrson

Muse!

Nu är jag lycklig, väldigt lycklig. I oktober så ska jag och Linda se Muse i Köpenhamn, och det kommer bli väldigt, väldigt underbart. Tack Linda, du gjorde min dag då du sa att du ville följa med mig!

take care / s.pehrson

Ännu en dag

Idag är det tisdag, och det slog mig nyss att min semester faktiskt är över. Dock har jag inte mitt första schemalagda pass förrän på fredag, men å andra sidan så vet man aldrig när de får för sig att ringa.

För tillfället är Mauritz här, och han sitter här bredvid mig och pratar om läsk. Varför han gör det vet jag inte riktigt, men det är väl ett samtalsämne precis som mycket annat. Senare ikväll ska jag hem till Markus som är ensam hemma och därför anordnar en liten fest. Det blir säkert trevligt, även om jag inte har någonting att dricka. Men till skillnad från många andra så kan jag ha kul utan alkohol, så det så.

take care / s.pehrson

L.A Gigolo (Spread)

Precis som planerat så blev det bio för min del ikväll, och som jag skrev innan så kunde inte Lukas följa med, men det tog mig inte lång tid att hitta en ersättare. Min alltid så gode vän Mauritz ställde upp, så klockan halv sex mötte jag och Linda honom samt Amanda nere i stan. Väl där upptäckte vi att vi hade numrerade biljetter, vilket det nästan aldrig är då det är en förhandsvisning, och vi satt tydligen på olika rader. När vi väl kom in i salongen visade det sig att Linda och Amanda satt precis bakom mig och Mauritz, så det var inga större problem, ganska kul att det blev så.

Filmen som vi såg var som sagt en förhandsvisning utav L.A Gigolo, eller Spread som den heter på engelska. Jag förstår inte hur de översätter filmtitlar, det är ju inte ett rätt i den här översättningen! Hur som helst, filmen klassades som en komedi enligt SF, och jo, det kan jag nog hålla med om. Man fick sig en del goda skratt genom filmens 1 timme och 37 minuter, och den var varken pinsam eller löjlig som många romantiska komedier kan vara. En sak jag verkligen gillade med filmen var att den inte slutar sådär äckligt lyckligt som alla andra filmer inom samma genre. Slutet var lite sorgligt, fast på ett lyckligt sätt, om man kan förklara det på det viset. Jag kan nog inte beskriva det bättre utan att spoila hela slutet, så ni för nöja er med det.

Om 7 minuter ska jag se Beck som går på TV4, och jag ska dessutom äta mitt 200 grams Marabou som jag fick av pappa som tack för att jag hjälpte honom med hans mobil. Det lönar sig att vara lite teknikdiva, som pappa själv valde att beskriva mig.

take care / s.pehrson

Är det bara jag som inte tycker att Ashton Kutcher är snygg?

Fotoramar till max

Att behöva vakna tidigt på ett sommarlov är det närmaste tortyr jag någonsin varit, men att vakna pågrund av att det åskar så att fönsterrutorna skallrar är nog snäppet värre. Att sedan katten låg bredvid mig, helt oberörd utav mullret utanför, gjorde inte saken bättre. Men det var ändå dags för mig att vakna, så jag pallrade mig upp, gjorde mig i ordning och sedan fick jag skjuts ner till stan utav min snälla mamma. Jag träffade Sofie på Akademibokhandeln, där hon köpte ett stort svart papper. Därefter begav vi oss till Gallerix för att köpa en ram, och sedan blev det en liten fika på Espresso House. Vi kom underfund med att det finns en del konstiga människor här i världen, och många utav dem befinner sig på Espresso House. Väldigt intressant iakttagelse, enligt mig.

Innan vi for hem till mig gick vi in på Tiger, där i köpte ännu fler ramar, fast i mindre storlekar. Sedan tog vi bussen hem till mig, och väl hemma så fick Sofie äntligen träffa min lille Mr.Muffin. Att dömma av Sofies ansiktsuttryck så tyckte hon nog att han var väldigt söt, vilket han faktiskt är. Jag fick därefter sätta igång med arbetet som Sofie gett mig, nämligen att redigera, skriva ut och rama in ett par bilder till henne. Det blev en bild på henne och Ludvig samt en på henne själv som hon ska ge till Ludvig i halvårspresent, och så blev det en på mig, som hon ka ta med sig när hon flyttar till Båstad. Jag blev väldigt insiprerad utav allt detta, så så fort jag får pengar ska jag köpa ett gäng ramar och skriva ut en väldig massa foton och rama in!

Nu däremot, har Sofie gått hem, och hon är förmodligen med Ludvig just nu. Jag själv sitter här och pysslar med pappas mobil, och om cirka två timmar ska jag ner till stan för att träffa Linda och Amanda och gå på gratis bio. Lukas kunde inte följa med pågrund av flytten, och min syster dissar mig fullständigt för hennes nördiga pojkvän, så jag har en biljett över. Jag vet dock inte vem jag ska ge den till...

take care / s.pehrson

Filmkväll och kattmat

Det blev en ganska mysig kväll med väldigt mycket film. Linda kom hit vid sju, och då skulle vi nästan precis äta, samt se filmen 300. De som inte har sett den filmen orde verkligen göra det, även om handlingen kanske inte är så lockande för alla så borde man i alla fall se den bara för effekternas skull. Hela filmen är inspelad i stuido, och det enda som i princip inte är gjort digitalt är skådespeleriet. Filmen är dock väldigt blodig, och jan kan inte längre se scenen där Leonidas skriker "This is Sparta!", för Youtube har förstört den scenen så brutalt mycket med alla dessa remixer. Sorgligt men sant, så numera skrattar jag alltid högt vid just den scenen.

Markus kom hit precis i slutet på 300, och då försvann han, jag, Linda och Mr.Muffin ner på mitt rum för att se lite Beck. Vi började med att se The Money Man, och när den sedan var slut så gick Markus hem. Den stackaren ska börja jobba redan klockan 7, så att han behöver sova förstår jag verkligen. Jag och Linda fortsatte däremot att se ännu en Beck-film, och det blev då Spår i mörkret. Mr.Muffin däremot, han låg och sov så sött på min säng. Mitt i filmen kom Lukas, vilket jag inte hade en aning om att han skulle göra, men det var en väldigt trvelig överraskning. Vi såg färdigt filmen och därefter begav Linda sig hemåt. Lukas stannade ytterligare 20 minuter, sedan cyklade även han hem.

Nu är jag ensam med Mr.Muffin, som sitter nere på golvet och äter sin kvällsmat. Hela mitt rum luktar kattmat nu... Nu hoppade den lille katten dock upp i sängen, och han är väldigt intresserad utav min dator. Hur som helst, imorgon måste jag gå upp tidigt pågrund av att Sofie och Ludvig firar ett halvår tillsammans. Det känns ganska fel att jag ska behöva göra det, men ett löfte r ett löfte, hur patetisk jag än känner mig. Senare på kvällen blir det bio med Linda, Amanda och Lukas, och det ska bli trevligt!

take care / s.pehrson

Nyckelpigorna anfaller

Det blev en tripp till Lomma trots allt, och det tack vare Sofie och hennes pappa. Precis då jag kom ut ur duschen så ringer Sofie och frågar om jag har kommit iväg till Lomma än, och jag förklarar då att jag valde att stanna hemma eftersom ingen kunde följa med mig. Men så visade det sig att Sofies pappa skulle dit, så vi kunde åka med honom. Grymt härligt att komma iväg faktiskt, för vädret var ju helt okej.

Väl i Lomma träffade vi Lukas, Danne och Marre som hade cyklat dit. Jag och Lukas var väl inte något vidare sociala med varandra, och vi pratade knappt på de två timmar som vi var där. Varför vet jag inte riktigt, även om det förmodligen är mitt fel som vanligt.Marre hade laddat upp med en picknick som man verkligen inte kan klaga på. Hon hade med sig två stycken engångsgrillar, korv, vin, bröd och hur mycket mer som helst, och jag klagar inte, för det satt fint med en grillad korv sådär på stranden. Vattnet däremot var inte alltför varmt, men jag och Sofie badade plikttroget trots det, och vi roade oss med att leta efter maneter. Vi behövde dock inte leta särskilt mycket, för de fanns ganska gott om dessa äckliga, slemmiga varelser. Något det däremot fanns extremt gott om var nyckelpigor. De var överallt! Hela stranden var full, till och med i vattnet fanns de små odjuren. De satt på en, på hela kroppen, de var i väskorna, i skorna, ja verkligen överallt. Nu förstår jag vad tidningarna menar med invasion...

Vid halv fem begav vi oss hem igen, och nu sitter jag här med min älskade laptop och funderar på vad jag ska hitta på. Senare ikväll kommer Linda, och vi ska se på Beck var det tänkt. Sofie kanske också tittar förbi, såvida hon inte bestämmer sig för en kväll för sig själv.

take care / s.pehrson

Ännu en tråkdag?

Jag hatar när saker och ting inte blir som man tänkt sig, som exempelvis idag. Jag skulle cyklat till Lomma, men jag fick inte tag på Linda, och Sofie kunde inte och jag ville inte gärna dit med bara Lukas och Danne. Så i stället sitter jag här, lagom irriterad och besviken på det mesta. Jag har för övrigt tappat all lust att hitta på någonting vettigt, så jag lär dö ute i trädgården med en bok och ett cigarettpaket alldeles intill mig. Nu när jag tänker efter så låter det faktiskt inte helt fel... Om jag barahade haft pengar också så hade jag kunnat köpa choklad, men jag är fattig som en kloakråtta, tyvärr.

take care / s.pehrson

Mjau, säger katten

Min lille Mr.Muffin har lyckats anpassa sig väldigt bra efter mindre än ett dygn hemma hos oss. Han har legat i soffan och snusat exakt hela dagen, fram tills för en stund sedan, då han vaknade. Han hoppade ner, gick ett varv runt huset och sedan började han jama något förskräckligt. Jag trodde han var hungrig, med tanke på att han inte har ätit på hela dagen, men då jag försökte ge honom mat så vägrade han att äta. I stället så kurrade han ihop sig i min famn och så fort jag släppte honom blev det ett jävla liv igen, så nu ligger han här i mitt knä och myser.

Mindre roligt är väl att jag har extremt ont i min handled. Jag kan inte stödja på den, jag kan knappt använda datormusen och varenda rörelse är smärtsam. Förhoppningsvis så går det över...

take care / s.pehrson

Augusti

En ny månad tog sin början idag, och förhoppningsvis kommer den bjuda på en del roligheter. Malmöfestivalen, skolstart och säkerligen en hel del till, så än så länge klingar Augusti ganska bra i mina öron. Och den första dagen på denna nya mpnad har helt klart börjat bra! Min familj är nu en katt rikare, och jag är själv stolt ägare till tre underbara pälsbollar. Det nya tillskottet, Mr.Muffin, är än så länge ganska rädd och han fräser och morrar åt alla de andra katterna, men av erfarenhet så vet jag att det här kommer hålla på högst ett par dagar.

Ikväll blir det förmodligen en ganska lugn hemmakvöll för min del. Lukas är på bio med Danne, men han kommer senare, så jag ska försöka mysa lite med Mr.Muffin, umgås med familjen och ta det lugnt i största allmänhet.

take care / s.pehrson

Visst är han söt?