Marknad i byn

Ack ja, att återkomma hem till mormor och morfar är alltid lika trevligt. När vi kom dit så blev det först lite fika, och sedan pallrade jag, mamma, Sanne och Henrik oss iväg mot marknaden inne i byn. Givetvis så bjöd mamma på lite sightseeing, och det lät ungefär såhär: "Här inne i det här huset festade jag jättemycket när jag var yngre" eller "Här inne bodde min bästa kompis!". Det var lite kul att få höra vart mamma höll till och vad hon pysslade med, det är inte varje dag man får höra sådant!

Väl på marknaden insåg vi att allting var som vanligt, med andra ord inget speciellt. När jag var yngre så var det betydligt mer intressanta saker som fanns i de olika stånden, men numera så tycker jag att marknade blir allt mindre för varje år som går, och där finns aldrig någonting som faller mig i smaken. Jag gick dock runt och letade efter en keps, men jag hittade ingen som föll mig i smaken, så jag kom därifrån tomhänt. Sanne däremot, fick span på en enorm heliumballong i form av en tiger, och hon försökte desperat få Henrik att köpa den till henne, men icke. När vi senare gick förbi samma ställe så ser vi hur en liten, liten tjej går iväg med just den ballongen, och Sanne svor dyrt och heligt att hon skulle förfölja den där ungen, slå ner henne och springa iväg med ballongen. Dock gjorde hon aldrig det, för när vi åter igen kom tillbaka så fanns där en ny, likadan ballong, och då köpte Henrik den till henne, antagligen för att få tyst på henne. Så Sanne var nöjd i alla fall.

Efter att ha vandrat på marknaden ett bra tag åkte vi hem till mormor och morfar igen, där det serverades middag och till efterrätt blev det minsann tårta. Jag var så mätt så jag kunde knappt andas, det var helt galet! Dock var det kul att sitta där med släkten, inklusive mina kusiner som jag inte träffar alltför ofta längre. När klockan närmade sig nio bestämde vi oss för att köra hem, så så fick det bli. När vi befann oss mitt på motorvägen ringer pappa och frågar om vi inte kan köra in om McDonald's och köpa en burgare till honom. Så när vi nådde Norra Fäladen sprang jag in på mitt älskade, älskade Donken, och där var faktiskt en del folk, men när Kani fick syn på mig spelade inte den lilla kön någon roll. Hon frågade vad jag ville ha, packade ihop det och sedan kunde jag gå igen. Snabbt och lätt, med andra ord!

Nu är jag hemma och taggar inför morgondagen, som kommer bli fullspäckad med roligheter för min del. Först och främst så ska jag in till Malmöfestivalen och se Mika på Stora Scenen, och senare på kvällen så ska jag hem till Elin för lite party med mina kära kollegor. Det kommer bli en fantastisk dag samt kväll, det känner jag på mig!

take care / s.pehrson

Sanne, Henrik och den så underbara ballongtigern