Idag var det första skoldagen med "vanliga" lektioner, och tro det eller ej, men det kändes väldigt bra. Vi började med matte, och eftersom vi har en ny mattelärare (som för övrigt även är vår nya mentor) blev det lite presentationer. Vi skulle säga vad vi hette samt berätta något om oss själva. De flesta sa bara sitt namn och sedan vart de kom ifrån, men en del av oss bröt den trenden. Jag, till exempel, berättade att jag jobbar på McDonald's, och Lukas sa "Jag heter Lukas och jag undrar varför vi inte har någon ledig dag i år". Det beror tydligen på att det inte gick att få ihop med alla kurser och så vidare, men jag tror att vi kommer klara oss ganska bra ändå. Mattelektionen gick inte ut på särskilt mycket matte, vilket var ganska skönt. Matte är ju inte direkt mitt starkaste ämne, tyvärr.
Efter matten var det engelska, och vi gick igenom betygskriterier och liknande, även det ganska lugnt. Sedan var det lunch, därefter mediakommunikation, som är ett nytt ämne för oss. Vår lärare, Martina, verkar hur härlig som helst, för jag menar, vilken lärare säger egentligen att saker och ting "suger balle"? Just det, inte särskilt många. Efter mediakommunikationen var det svenska med David, och det var lika underhållande som vanligt. Vi fick slut en timme tidigare, eftersom han bara ville gå igenom kursplanen med oss. Det blir mycket så i början, betygskriterier hit och kursplaner dit, och i längden blir det ganska segt, men förhoppningsvis kommer vi igång med kurserna ordentligen nu i veckan.
Efter skolan blev det en runda på stan, för Lukas skulle byta ett par spela och Ludvig skulle köpa anteckningsblock. Jag träffade Dastid, och vi bestämde att vi måste ta en fika snart, för det var alltför länge sedan vi sågs nu. När alla sedan gjort vad de skulle blev det snack om att vi kanske skulle ta en fika, men då vi aldrig kom fram till något vettigt slutade det i stället med att alla drog hem till sig. På vägen hem var mitt självförtroende på topp, fram tills jag kommer till Statoil mitt emot McDonald's uppe på Norra Fäladen. Jag cyklade i en lugn takt, men mitt i en uppförsbacke blir jag omkörd av Norra Fäladens fetaste man. Tro mig, mitt självfötroende trycktes ner i asfalten under mig! Hur kan en absurt fet man köra om mig, en lagom tjock tonåring? Nej, det var hemskt, rent ut sagt. Sedan var jag även nära på att köra över en liten unge, men jag lyckades svänga undan i sista stund. Jag kunde sedan höra hur mamman sa "Se, nu blev tjejen på cykeln rädd för att du inte kan stå still!". Då höjdes mitt självförtroende igen.
Imorgon är det åter igen skola, och på kvällen ska jag jobba ett par timmar. Jag känner mig väldigt effektiv just nu, och jag tycker att det är så härligt! Livet leker just nu, och jag hoppas att det fortsätter så.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar