Jaha, nu är jag åter igen inne i de gamla vanliga rutinerna; skola på vardagarna, jobb på helgerna. Och vet ni vad? Det känns underbart! Jag hoppas bara att jag kommer kunna hålla ett bra tempo och inte bränna ut mig eller liknande, dock är chansen för det ganska liten, jag menar, ni känner väl mig? Det krävs mycket för att knäcka mig, jag har varit med om för mycket för att låta lite stress trycka ner mig.
Idag jobbade jag 10-16.30, ett pass som egentligen skulle ha varit 11.45-16, men extra cash är alltid nice! Lukas följde med mig till jobb, där han fick kaffe och en cheeseburgare, vilket var hans frukost. Jag fick sedan den stora äran att se Elins nya kalender, i äkta italienskt, rosa läder (om jag minns rätt...) som bara hade kostat 800 kronor. Till en början tyckte jag att det priset var fruktansvärt orimligt för en kalender, men när Elina la fram en helt acceptabel förklaring så insåg jag att den antagligrn var värd 800 kronor för Elins del. Hennes förklaring löd; om man har tjänat ihop pengarna själv, har betalat alla räkningar och hittar något man verkligen vill ha, köp det! Det ska bli mitt nya motto, bortsett från det där med räkningarna.
Stackars Anna var deprimerad idag, då hon igår fick reda på att hennes livs kärlek gått och förlovat sig med någon random tjej. Jag tyckte så synd om Anna, helt galet synd om henne tyckte jag, så jag gav henne en kram och sa att hon förtjänar bättre. Jag vet inte om det var rätt sak att säga, men jag försökte i alla fall. Det är så mycket drama på jobb nu så jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och tro, men oavsett vad så är jag helt opartisk, jag är inte på någons sida och jag tänker inte gå emot någon på något sätt, för jag tror starkt på att alla gör misstag och att de får lida för det, samt att de förhoppningsvis lär sig något utav det.
Hur som helst, det gick bra att jobba. Jag stod i tvåan och svettades, för det var mycket att göra hela tiden, vilket gjorde att tiden gick ack så mycket fortare, så jag klagar inte. När jag hade slutat halv fem så gick jag ut för att vänta på mamma, som skulle hämta mig. Men då hon inte kommit efter 10 minuter smsar min kära syster och talar om att hon tänker äta på Donken och att jag måste stanna och hålla henne sällskap. Så jag väntar lite till, får en hjärtattack vare Per som anfaller mig bakifrån, och sedan kommer mamma och Sanne. Vi köper med oss lite mat hem och nu har vi precis ätit upp allting.
Ikväll ska jag softa som en dåre, och jag får förmodligen sällskap utav Lukas och Danne. Imorgon är det åter igen ett par timmar på jobb som gäller. Det som från början var ett 12-17 pass är numera ett 08.30-17 pass. Livet är allt bra givmilt ibland, tycker ni inte?
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar