Skitsnacksfilter, ett måste!

Idag var det back to school som gällde, och det var i princip som vanligt. Matten var tråkig och sadistisk, då vi tvingades leka med häftstift. Det finns ju hälsosammare sätt att räkna ut sannolikheter på än att kasta ett gäng häftstift på varandra, eller har jag fel? Lukas var dessutom lika dryg som han är på varje mattelektion, då han alltid ska säga emot läraren så pass länge så att vi andra till slut sitter och vrider på oss lite nervöst. Men han är som han är, den där Lukas.

Engelskan var ingen höjdare, och mitt pmsiga humör gjorde inte saken bättre. Vi ska påbörja ett projekt så vi ska marknadsföra ett land, och i mitt huvud existerade bara ett enda ord just då; tråkigt. Men nu när jag har lämnat pms-humöret bakom mig så tror jag nog att det kan bli ganska kul. Vi kom även fram till att fårpäls är samma sak som ull, men att fårpäls låter lite sötare på något sätt. När det var dags för lunch så var jag inte det minsta pepp på stekt fläsk med potatis och löksås, så jag drog med mig Mauritz ner till stan för att få lite sällskap då jag skulle till banken. Väl på banken pratade Mauritz i princip bara om majonäs, så jag stängde av min hörsel och koncentrerade mig i stället på min nummerlapp, som visade numret 222. Till slut, efter många kineser och gamla tanter, så blev det min tur, och jag förde över pengar från mitt konto till mammas. Hela 1500 kronor gav jag mina kära mor, som hon sedan ska köpa konsertbiljetter till mig för. Jag är nöjd med min gåva, med andra ord.

Min lunch blev, i stället för fläsk, en chailatte som jag köpte på vägen tillbaka till skolan, och det smakade underbart! Dock blev jag ju inte riktigt mätt, men jag fick i alla fall något i magen. På mediakommunikationen fick vi höra att ämnet går ut på att ge oss ett så kallat "skitsnacksfilter", och Martinas favoritord måste vara skitsnack, för jag har aldrig hört en människa använda det ordet så många gånger under en och samma föreläsning! Det var galet, minst sagt. På svenskan läste vi ett utdrag ur Odysséen, och jag och Hugo turades om att högläsa för Ludvig och Oskar, så det blev värsta sagostunden där ett tag. Tio i fyra fick vi sluta, och jag fick sällskap hem av Henrik och Sanne.

För tillfället är jag vrålhungrig, så om ni ursäktar mig så tänker jag avbryta här och nu för att ta mig ett mellanmål. Hörs senare!

take care / s.pehrson