Mina fötter förtjänar att se snygga ut, så det så.

Det var roligt igår, riktigt roligt, trots att min pappa lyckades supa Hugo under bordet ganska rejält. Helt plötsligt står han ute på gräsmattan och spyr, men bra mådde han om han fick säga det själv. Sedan däckade han i min säng, och vi hade kunnat släppa en atombomb bredvid honom och han hade förmodligen inte vaknat. Men det var som jag sa grymt roligt, och trots att jag var ganska berusad (och dessutom kräktes när jag vaknade) så mår jag bra.

Idag har jag jobbat, och jag kan riktigt se hur överraskade ni blir när ni läser det. För jag jovbbar ju inte särskilt ofta, eller hur? Hur som helst så var det inget spektakulärt, det var en helt vanlig dag på Donken. Efter jobb åkte jag och mamma till Nova, där det inhandlades en nyårsklänning, julklapp till Sofie samt ett par helt sjukt snygga skor. Lukas kommer döda mig för att jag har köpt ännu ett par skor, för han tycker att jag redan har alldeles för många. Skitsnack, man kan inte ha för många skor!

Ikväll kommer Lukas, Albin och Lulu hit, och vi ska... nej, just det, det får jag ju inte säga, det lovade jag Albin. Ni får veta senare, men kul kommer det bli!

take care / s.pehrson

Jag är så bra, vet ni det?

Vill ni veta en sak? Jag ska bli värdinna på Donken! Jag blev ganska chockerad då min restaurangchef frågade mig om jag var intresserad, men efter två sekunders blackout förstod jag vad han menade och sa att jag givetvis var intresserad. Det innebär en helt ny outfit som är väldigt mycket tjusigare än den jag springer runt i för tillfället, men själva uppgiften i sig går ut på att finnas till för gästerna, bjuda på kaffe och glass och liknande. Det passar mig och mitt servicesinne alldeles utmärkt, så jag är väldigt, väldigt glad! Det är väl lite som en befordran, och min allra första dessutom!

Efter jobb så blev det utflykt med mamma och Lukas, och för bar det av mot Systembolaget, där jag och Lukas agerade bärhjälp åt mamma och hennes invalida hand. Vi träffade dessutom på en knarkare/alkoholist, och han yrade om att amfetamin förmodligen förlänger livet, vilket jag tvivlar på, men om han anser det så ska han få fortsätta med det. Därefter mot Hemmakväll, där jag köpte lite filmer och sedan for vi hem. Nu är Hugo här, och ikväll blir det lite vin, Jägermeister och andra trevligheter. Spännande!

take care / s.pehrson

Super Smulan goes ledig!

Fram tills nu så har jag befunnit mig i standby för Donkens del, men nu, gott folk, är jag officiellt ledig! Danne ringde, frågade om jag kunde jobba, jag sa att ja, det kunde jag bara det inte handlade om ikväll. Han tänkte, frågade hur länge jag kunde jobba, jag svarade att jag kunde jobba till fyra, fem om det verkligen behövdes. Han tänkte lite till och sa sedan att det var chill, jag behövde inte komma. Sedan satte han upp mig på kölistan till ledighet på nyårsdagen, en lista som enligt honom är ganska lång, så chansen att jag får ledigt är ganska liten, men man kan ju hoppas. Dessutom så är jag Super Smulan, så det löser sig förmodligen bara därför. Super Smulan är för övrigt Dannes nya nickname på mig, bara för att jag är så bra.

Så, idag står det städning över hela mitt schema, eller i alla fall tills Lukas behagar komma hem. Han kommer hem idag! Idag! Idag! Jag tycker det är på tiden, för det är inte helt okej att lämna mig ensam i en hel vecka, jag behöver lite kärlek. Nu när jag tänker efter behöver mitt rum också lite kärlek, så jag tror jag ska ägna mig helt och fullt åt det nu ett par timmar!

take care / s.pehrson

Vi vill ha Jenny tillbaka, på heltid!

Idag var en sinnessjuk, hemsk, kaotisk men väldigt bra dag på McDonald's Norra Fäladen, och det som gjorde den här dagen värd att överleva var att vår älskade Jenny var tillbaka! Eller, inte tillbaka, men hon gjorde ett återbesök och körde skift hos oss idag, och jag har saknat hennes skift. Det är aldrig någonting som är luddigt eller oklart när hon kör skift, tvärtom så vet man precis vad man ska göra och hur man ska göra det, och det är så det ska vara. Det där med att dagen var sinnessjuk, hemsk och kaotisk är sant, men det var, nu när jag tänker efter, ganska roligt. Jag stod i DT2:an, och där var konstant bilar! Ett tag så hade vi säkert 10 parkerade bilar, och jag sprang ut och in ur restaurangen som en dåre, och till slut så fick jag håll (jag är fruktansvärt vältränad egentligen, men inte i juletid) men jag sprang ändå. Det var galet, och så fortsatte det i princip tills jag slutade 16.45. Då var jag helt snurrig i huvudet, och en minut till med det där headsetet på hade definitivt fått in mig på psyket ganska omedelbart.

Imorgon är jag ledig. Eller jag är "preliminärt ledig", som Jenny så fint uttryckte det. Jag är ledig såvida de inte ringer och säger att jag måste jobba, för då måste jag jobba, oavsett om jag så har vinterkräksjukan, eller blivit tvungen att amputera både armar och ben så måste jag jobba. Men det hade varit skönt att få vara ledig imorgon, för just nu känner jag att ett migränanfall ligger och lurar bakom ögonen, och det vill jag helst undvika i den mån jag kan, och att jobba är inte ett sätt att undvika det på. Så, jag vore evigt tacksam om Donken lämnar mig ifred imorgon.

Drygt ett dygn kvar, sedan kommer Lukas hem! Därför måste jag städa nu, för av någon dum anledning lovade jag honom att jag skulle ha städat mitt råtthål till rum tills han kom hem. Jag har haft en vecka på mig att göra det, men precis som vanligt, i sann Saraanda, så skjuter jag upp det till sista dagen. Heja Sara!

take care / s.pehrson

PS. Albin försöker övertala mig att färga håret blondt. Jag tvekar. Vad tycker ni?

En Sara i någorlunda ljust hår. Ja eller nej?

Nyårspeppen är igång!

Svar på Albins kommentar: Ja, det var den tröjan Mauritz visade på HM, den som han trodde att Lukas skulle gå igång på. Tänkte att jag skulle testa den teorin!

Min kväll har varit supermysig! Jag spenderade den tillsammans med Linda och Markus, precis som jag skrev i mitt förra inlägg, och vi började så smått med att se lite CSI Miami tillsammans med mina kära föräldrar. Efter att sett klart disc 2 lämnade vi min familj och isolerade oss nere på mitt rum, där vi så smått planerade lite inför nyår. Nu när vi pratade om det så blev jag så grymt taggad, och om det blir minst lika bra som jag hoppas på så kommer jag vara lycklig 2010 ut. Enligt mina "beräkningar" så kommer vi bli närmare 30 pers, vilket känns... lagom. Nu ska jag bara beta av alla arbetsdagar fram till nyår, sen smäller det! Dock måste jag försöka bli av med mitt pass på nyårsdagen, för det känns inte som om jag kommer vilja jobba då. Dessutom så sa jag att jag inte kunde jobba under nyårshelgen, vilket för mig inte innebär bara nyårsafton, utan även nyårsdagen, så imorgon ska jag klaga lite och se om jag kan lösa det på något sätt. Håll tummarna för mig!

Nu måste jag sova. Jag ska jobba imorgon, och jag tror jag börjar 12... En snabb koll på McTime innan sängen är nog en bra idé!

take care / s.pehrson

Lundaspelen och mellandagsrea är lika med kaos, visste ni det?

Innan jag börjar berätta om min dag så ska jag bara klargöra en sak; jag HATAR Lundaspelen. Jag hatar alla dessa hurtiga idrottare som kommer till Donken för att äta, och alla betalar med 500-lappar och tror att vi är gjorda av växel. De kommer dit, pratar äckligt dålig engelska (de som då är från Danmark och Tyskland, svenskarna pratar bara... äckligt), äter som grisar och struntar i att plocka undan efter sig. Lundaspelen är ett helvete för oss på Donken, och redan efter första dagen så känner jag att jag inte riktigt vill leva mer. Jag jobbade bara fyra timmar, men det var plågsamt, minsat sagt, och ändå kom det bara... ett lag tror jag. De andra 7000 människorna vet jag inte vart dek om ifrån, men på Donken skulle de tvunget äta. Imorgon kommer förmodligen vara värre. Jag vill inte påstå att jag längtar direkt. Eller jo, för det är kul att jobba då det är högt tempo, men jag står inte riktigt ut med dessa handbollsspelare/basketspelare som tror att de är något bara för att de råkar vara en del av Lundaspelen. Så det finns plus och minus, även om det är betydligt fler minus än plus.

Efter jobb bar det av mot Nova, där det blev lite intensiv shopping tillsammans med mamma och Sanne. Egentligen så åkte vi dit för att byta klänningen som Sanne fick av mig i julklapp (fel storlek, tack vare ett ton julmat), men vi passade på att spendera alla julklappspengarna också när vi ändå gjort oss besväret att åka dit. För min del blev det en t-short med Star Wars-motiv, en lång väst, en mysig tröja och en hoodie. Jag är väldigt nöjd och jag har dessutom extremt mycket pengar kvar (med extremt mycket menar jag att det är extremt mycket för att vara mig), vilket är bra, för jag har fortfarande inget jag kan ha på mig på nyår. Det får med andra ord bli ännu en tur till Nova senare i veckan.

Mina planer på att dejta Hugo ikväll har ställts in, så i stället blir det en myskväll med Linda och Markus, och inte mig emot. Det blir dock inte förrän senare, så tills dess så ska jag försöka övertyga Lukas om att han inte behöver vara så svartsjuk. Galet, men gulligt, faktiskt.

take care / s.pehrson

Dagen efter julafton är alltid lite patetisk

Det är inte ofta jag sover till klockan tre på eftermiddagen, men idag gjorde jag minsann det, och det var välbehövt. Visserligen gick jag inte tills sängs förrän vid fem i morse, så att jag sov till klockan tre är väl inget konstigt egentligen. På de knappt tre timmar jag har varit vaken har jag inte gjort mycket. Jag har spelat lite The Sims och städat lite, och det är väl i princip allt. Mauritz är, om jag förstod honom rätt, på väg hit, och bara för det var jag tvungen att plocka ner min enorma New Moon pappgrej, för som vi alla vet så avskyr Mauritz allt som har med Twilight att göra. Om jag sedan kommer ställa upp den innan nyår är en ganska bra fråga, men förmodligen så låter jag den vara nere tills hela nyårsgrejen är över. För säkerhets skull liksom...

Imorgon kommer Hugo hit, för han hade tydligen inget bättre för sig. Vad vi ska göra vet jag inte riktigt, men vi kommer säkert på något spännande. På söndag ska vi enligt honom dricka lite Jäger och sådär, och ja, det har jag ingenting emot. Någon som är sugen på att hälsa på hemma hos mig på söndag? I så fall så är det bara att höra av sig!

take care / s.pehrson

Julafton 2009 är över

Det har varit en riktigt mysig julafton. Jag vaknade vid ett, pratade med Lukas i telefon och önskade god jul och sådär, sedan blev det till att krypa upp i soffan till Kalle Anka. Först den svenska, sedan den danska, och jag måste erkänna att den danska tyvärr är bättre än den svenska. De visar klipp från Bambi, Aristocats, Peter Pan och en del andra godingar som inte den svenska versionen har. Det enda minuster är väl att man inte förstår ett dugg av vad de säger, men å andra sidan så har man sett de filmerna cirka en miljon gånger, så man vet vad de säger trots att det är på grötig danska.

Julklapparna i år var ingen besvikelse de heller. Pengar, andra säsongen av CSI Miami, böcker, choklad och en del andra trevligheter gömde sig i mina klappar, och jag är väldigt nöjd. De julklappar jag gav bort vållade en del glädjetjut, speciellt från pappas sida, och det kändes grymt. Däreftert åt vi oss feta på julmat, såg Karl Bertils jualfton och sedan blev det julgodis, äppelvin och fyra avsnitt av CSI Miami. Min julafton har varit mysig till max!

Nu är det dags att säga farväl till julafton 2009, och det är nu man ska börja se fram emot nyårssafton. Jag har inga tvivel på den punkten, det kommer bli fantastiskt! Nu däremot, ska jag och Sanne dra oss ner på mitt rum och hänga där resten av natten. The Sims och filmer, det är vad man ska ägna sig åt på nätterna då det är jullov!

Jag hoppas att ni har haft en minst lika bra julafton som jag har!

take care / s.pehrson

Julafton 2009 kan börja

Det har snart varit julafton i en timme, och jag blir mer och mer besviken över att jag inte är ett litet barn längre. Då hade jag inte kunnat sova vid det här laget, jag hade varit hypad och det hade pirrat i magen så jag nästan hade behövt kräkas. Så är det inte längre. Nu vet jag inte riktigt på vilket sätt jag längtar, men det finns fortfarande en längtan och någon slags förväntan, men efter vad vet jag inte riktigt.

Under granen ligger en del julklappar, och på en del av dem står det mitt namn. Jag har ingen aning om vad de innehåller, men jag har ett par gissningar. De från mamma och pappa är ganska lätta att räkna ut, men samtidigt så ger de mig det jag vill ha, så att jag i princip redan vet vad det är gör ingenting. Och så är det ju Kalle Anka, utan Arne Weise. Det är sorgligt, men man håller fast vid det trots att det är någon hajpad SVT-kändis som sitter där och önskar oss alla en god jul. Fet blir man också under julen, så pass fet så man vill banta hela nästkommande år bara för att man ska se normal ut efter nästa jul. Det är en ond cirkel som man egentligen aldrig tar sig in i, vilket kanske är bra egentligen. Jag lär ju dö fet i vilket fall som...

Men, jag älskar julen, även om det ibland känns som om det var roligare när man var liten och dum. Så, kära läsare, jag önskar er en underbar jul och jag hoppas att ni hittar det ni har önskat er i era klappar!

take care / s.pehrson

Förnedrad mitt i julhysterin, jag tackar och bockar för det

Vill ni veta en sak? Jag är bäst på att handla julklappar! Eller, egentligen är jag inte det, jag säger det bara för att jag är så nöjd med de jag har köpt. Jag tänker dock inte skriva vad jag har köpt här, med risk för en del nyfikna läsare (mamma och Sanne borde nu kännas sig träffade...). Hur som helst, jag har haft en bra dag på Nova tillsammans med Albin och Mauritz. Vi lyckades varva Nova cirka 500 gånger, och jag lyckades dessutom med konststycket att bli förnedrad x antal gånger, och det tack vare en jävla idiot inne på Gina tricot som inte tog bort larmet från tröjan som jag köpte. Hur kul tror ni det var när det pep öronbedövande varje gång jag gick in och ut ifrån en butik och alla råsitrrade? SVaret på den frågan är att det var mindre roligt. Så, jag gick tillbaka till Gina Tricot och skällde ut en expedit (dock inte samma som jag handlade av, för hon hade rymt...), och jag var inte snäll, vilket hon förtjänade, för hon fick det att låta som om det var mitt fel att larmet satt kvar i tröjan. Ursäkta mig, men jag trodde det var ert jobb att ta bort den när jag köper tröjan? Eller har jag fel? Jag ska skriva ett mail till Nova och klaga, så det så.

Nu väntar alla julklappar på att jag ska slå in dem, men jag fasar inför det. Alla julklappar jag har köpt är nämligen ganska otympliga, tyvärr, så det kommer bli ett hårt jobb att få det att se snyggt och proffsigt ut. Visserligen är det bara tre stycken, för jag köpte bara till mamma, pappa och Sanne idag, resten får tas i mellandagarna. Lukas är ju ändå inte hemma över jul, och de övriga som jag hade tänkt köpa till kommer jag ändå inte träffa förrän i nästa vecka, så det spelar ingen större roll. Hur som helst, nu ska jag ta mig an de julklappar jag har. Önska mig lycka till!

take care / s.pehrson

Jag är lagom snurrig i huvudet nu efter en dag på Nova, syns det?

Den trillade i golvet och dog

Ikväll höjde jag julpeppen ett par steg genom att duktigt heja på Sanne då hon klädde granen samt göra julgodis med Sofie. Jag och Sofie var riktigt duktiga, och det resulterade i chokladdränkta cornflakes som smakade underbart! Sofie gick hem vid halv ett och då pallrade jag mig in i duschen för att duscha av mig lite obehag inför alla dagar då jag måste jobba under lovet. Jag som trodde att en del av tiderna hade löst sig, men nej, sådan tur ska jag ju inte ha...

Från en tråkig sak till en annan; min externa hårddisk är död. Jag vet inte om det beror på att Sanne råkade tappa den i golvet, men sedan dess har den vägrat fungera. Datorn reagerar inte då jag kopplar in den, vilket gäller både min laptop och stationära. Förstår ni vad detta innebär? På den hårddisken har jag tusentals bilder, tusentals minnen som kommer orsaka en enorm, mental död hos mig om de försvinner. Bilder, minnen, musik, 800 spänn rätt åt helvete. Jag är allt annat än nöjd just nu, så därför ska jag sova, eller spela The Sims, jag kan inte bestämma mig.

take care / s.pehrson

Moppen, it's over!

Idag var jag tvungen att dansa med moppen konstant i två timmar, och då ljuger jag inte. Jag och moppen, som gjorde slut för ett tag sedan då vi inte riktigt kom överens, var ett idag. Hur jag än gjorde så kom jag inte undan den förbannade moppen! Jag moppade i matsalen tills jag hade kramp i armarna och efter det, och allt som allt så moppade jag som sagt i två timmar. Jag dog lite, det måste jag erkänna, men jag mådde lite bättre när jag fick hoppa in på bopen och sedan vidare till ettan. Och sedan fick jag julklapp, så då blev jag glad, men den lyckan förstörde Tonnie snabbt då han öppnade sin och avslöjade vad det var för något. Jag som hade tänkt lägga min under granen och öppna den på julafton UTAN att veta vad det var! Jag tänker dock inte tala om för er vad det var för något, jag tänker inte vara en sådan spoiler som Tonnie...

Jag slapp gå hem i snöovädret, vilket även det räddade mitt jag-hatar-att-moppa-i-två-timmar-humör. Jag fick nämligen skjuts hem av Teddy, och det tackar jag för. Jag kom alltså hem torr och lagom belåten, men absolut inte sugen på att julstäda mitt rum som var planen från början. Och vet ni varför? Fråga moppen! Så i stället ska jag leka tjockis och spela The Sims, och senare ikväll ska vi klä granen. För övrigt så kommer min mamma vara sjukskriven till slutet av mars, underbart va? Både jag och nej, faktiskt.

take care / s.pehrson

Måndagsmys

En myskväll med Markus är nu över, och vi lyckades ganska bra trots att Sofie bangade ur. Chips, godis och Män som hatar kvinnor, det är ett bra recept för en lyckad kväll faktiskt!

Imorgon ska jag jobba... igen. 11.45-16, sedan är jag ledig i tre dagar, jobbar 5 dagar, är ledig en dag, jobbar två dagar och sedan är jag ledig på obestämd tid. Mitt jullov kommer gå snabbt som satan känner jag. Jag måste lyckas klämma in lite vänner här och var. Någon frivillig?

take care / s.pehrson

Sara med h är INTE mitt namn

När jag kom hem från jobb för cirka en timme sedan hittade jag en påse med julklappar från min mormor och morfar samt från mina kusiner. Jag tar upp ett paket på måfå, och läser till min fasa "God Jul Sarah". Jag fick, utan att överdriva, kalla kårar. Min morbrors fru skrev "Sarah", och inte "Sara", som jag ju faktiskt heter. Jag blev lite ledsen i ögat. Det är inte första gången någon stavar mitt namn med h. Det händer ofta när jag har beställt grejer över internet, nu senast då jag beställde min piercingar. Jag förstår inte, är det så förbannat konstigt att heta Sara utan h att man måste lägga till det? Det händer till och med bland folk jag umgås med. Är det er det är fel på eller ska jag behöva byta namn? Fast nej, gör jag det så lär ni ju skriva "Sara" i stället för "Sarah". Ni är en besvikelse, allihopa!

take care / s.pehrson

Du tycker inte att sugmärken är lite mer för fjortonåringar än för dig som är 20?

Ett icke schemalagt pass på Donken är nu avklarat, och 11-15 är inte så farligt om jag får säga det själv. Eller nu ljög jag, för den första kvarten på passet var de absolut hemskaste minuterna jag har varit med om i min Donkenkarriär! Jag blev tvingad utav Markus (vem annars?) att klättra upp på en stege och torka av alla menytavlorna som hänger uppe i taket. Att jag fick lätt svindel var inte det största problemet, för det var att den där förbannade stegen inte var stabil för fem öre. Så fort någon gick förbi mig så skakade stegen av vinddraget från personen som gick förbi, och jag övervägde flera gånger att slänga mig ner på golvet och begå ett misslyckat självmord. Det var förfärligt, och Markus gjorde inte saken bättre då han sedan talade om att jag skulle stå i kassan idag. Jag har, utan att överdriva, fått stå i kassan varenda gång jag har jobbat de senaste två eller tre månaderna, och jag är måttligt trött på det.

"Ni ska sälja för minst 2500 i varje kassa varje timme mellan 12 och 14". Första timmen kickade jag ass och sålde för nästan 2800, vilket var det högsta för den timmen. Andra timmen hade vi knappt någonting att göra, så jag, Olof och Malin slogs om gästerna, och den där Olof är inte att lita på, för han kör med fula tricks! Vi hade kassorna bredvid varandra, och då det kom en gäst så knuffade han undan mig så att folk skulle tro att jag inte alls var kapabel att ta emot deras beställning. Det är fusk, enligt mig. Men han fick spö ändå, Olof. Han sålde för ynka 900, och jag för nästan 1900. Vi failade med vårt mission, men jag vann i alla fall över både Olof och Malin. Och just det, Markus blev duktigt mobbad för sina "brännmärken" på halsen, vilket är rätt åt honom (för er som verkligen inte förstår så pratar jag om sugmärken). Varje gång han gick förbi mig så tyckte jag att jag såg ett nytt, det var ganska sjukt. Den där Markus säger jag bara...

Nu funderar jag på att dö i ett par timmar, och sedan ska jag återuppstå likt Jesus för att jag ska kunna leka med Markus och Sofie. Så det så.

take care / s.pehrson

Jag är kanske inte lika vacker som Snövit, men jag har i alla fall mina sju dvärgar

Efter att ha botat min baksmälla med The Sims 3, fiskgratäng, godis och pizza så bestämde jag mig för att gå ut och fotografera lite. Det är ju faktiskt inte särskilt kallt ute, det är riktigt mysigt. Och så blir det så tyst när det är snö ute, det är helt otroligt. Bilderna blev väl sådär, jag får ge mig ut en runda då det är ljust också, för korta slutartider är inte att rekommendera i detta mörker.

För övrigt så har onlinepizza.se räddat mig ännu en gång. Det är en helt fantastisk uppfinning, så pass fantastisk så man skulle kunna tro att det var jag som kom på det. Nu är det ju dock inte det, men om ni vill så kan ni ju låtsas.

Imorgon lämnar Lukas Skåneland och mig för att åka till sin mormor utanför Stockholm. En vecka utan Lukas, det är inte helt lätt. Jag får dränka mina sorger i jobb, vänner och snö, då går det säkert bra. Och på tal om jobb så ska jag jobba imorgon, en dag då jag egentligen skulle varit ledig. Den här gången är det dock mitt eget fel, men fyra timmar av min dyrbara tid kan jag faktiskt offra känner jag. Därefter ska jag nog dejta Markus, om allt går som planerat.

take care / s.pehrson

En orgie i gott sällskap, alkohol och illamående

Min uppdatering denna helgen har varit under all kritik, och jag ber om ursäkt för det. Jag har inte ens haft tid att sätta mig ner och andas, men jag har haft en otroligt bra helg.

Fredag: Det blev Donkenfest för min del trots allt, så jag anlände till Sami vid nio. Det var hög musik, underbara människor och så ett otroligt gott äppelvin. Det smakade som flytande äppelkaka! Lite vaniljsås på det, det hade inte varit helt fel. Jag blev, som vanligt, ganska berusad, för det är något de där Donkenmänniskorna kan, supa mig under bordet. Och en annan sak de är bra på är att lämna mig. Vid ett så slängde de sig in i taxibilarna och for in till Malmö, och kvar stod jag, full och övergiven. Det är en utav nackdelarna med att vara yngst, man kan inte följa med ut. Jag ringde Jenny och klagade lite, och sedan kom mamma och hämtade mig, och väl hemma så däckade jag ganska ordentligt.

Lördag: Klockan kvart över elva pulsade jag iväg till jobb, till fots. Jag var ganska ordentligt bakfull, och jag trodde på fullaste allvar att jag skulle kräkas på den fina, rena, vita snön, men jag lyckades hålla mig. Hela arbetspasset var jag som en zombie, men jag lyckades trots det samarbeta med Joanna i tvåan, där det var total kaos. Bil efter bil efter förbannade bil. Och helt plötsligt så var en påse med fem cheeseburgare borta, och jag och Joanna bröt ihop. Och så skrek jag åt ett par riktiga idioter, åt jättemycket när jag hade rast i hopp om att det skulle dämpa illamåendet (fet mat=bra för bakfylla) men nej, det blev bara värre, och sedan stod jag i köket med Måns. Jag fick sluta en halvtimme tidigare, med andra ord klockan åtta, bara för att Kani är snäll. Jag bytte om och skyndade mig så gott det gick genom snön hem till Sofie. Där blev det födelsedagsfirande och det var väldigt trevligt. När klockan slog tolv sjöng vi, falsk men ack så vackert. När klockan var halv tre var jag full och skrattade åt allt och alla, så Markus och Maria bestämde att nu var det dags för mig att gå hem. Markus följde mig lite mer än halvvägs, sedan fick jag klara mig själv. Med tanke på att mina jeans var dyngsura från topp till tå så gissar jag att jag lade mig ner i snön någon gång på vägen, men jag minns inte.

Idag, gott folk, är jag åter igen bakfull och dessutom otroligt sugen på fiskgratäng. Och pizza. Och spaghetti och köttfärssås. Och en kram.

take care / s.pehrson

Jag hann njuta av jullovet i ett par timmar, sen tog McDonald's njutningen ifrån mig

Just nu så hatar jag personen som har lagt schemat på Donken. Inte nästa vecka, men nästa vecka igen, jobbar jag varenda, jävla dag förutom nyårsafton. Förlåt, men jag vill nog ha lite jullov också? Det är Lundaspelens fel, och jag kunde inte hata den där jävla turneringen mer än jag gör just nu. Hur vill de att jag ska kunna jobba på nyårsdagen och dessutom börja redan klockan 12? Jag kommer komma dit och kräkas på dem, på allt och alla, så får de skylla sig själva. För de tror väl inte att jag tänker vara nykter på självaste nyårsafton, för i så fall kan de dra dit pepparn växer. Just nu känns det inte alls lika roligt att ha jullov längre, och det känns inte alls som att det här lovet kommer kunna ägnas åt att ladda batterierna.

Förbannade Donken.

take care / s.pehrson

Första halvan av andra gymnasieåret är över...

... och det känns både bra och dåligt. Bra för att jag, och alla mina älskade vänner, behöver en rejäl paus och några av oss behöver nog tänka över våra prioriteringar. Dåligt för att jag kommer sakna alla underbara människor som finns på skolan, alla lärare och den härliga atmosfären som finn på skolan. Men jag ska inte ljuga; fy fan vad skönt det ska bli med jullov!

Idag var en typisk sista-dagen-innan-lov-dag. På fotolektionen så lekte vi, och det var roligt, trots att mitt lag förlorade ganska stort. Därefter så var det lunch och sedan visades det film i olika salar. Jag samt ett par andra valde dock att strunta i att se film och i stället sitta och mysa i uppehållsrummet. Jag passade även på att dela ut mina hemmagjorda julkort som jag gjorde igår. Dock var det en del som inte hann få sina, så jag får väl dela ut dem efter jul, även om det känns lite misslyckat. De som fick sina däremot, verkade väldigt glada, och Lulu började nästan gråta. Det fann nämligen en liten twist med de där julkorten; en personlig text som jag skrivit till var och en. Det värmde i hjärtat när jag fick stora leende och kramar tillbaka, det gjorde min dag faktiskt.

Nu är jag hos Lukas tillsammans med Danne, och de två sitter och spelar Xbox, så jag ffunderar på att spela The Sims 3. Ikväll kanske det blir Donkenfest hemma hos Sami, men som det ser ut nu så blir det nog inte så, och det på grund av vädret. Mitt enda sätt att ta mig dit på är till fots, vilket jag inte är särskilt sugen på om jag sen måste gå hem igen inatt, förmodligen berusad. Så nej, jag tror jag satsar på en mysig hemmakväll med familjen eller datorn.

take care / s.pehrson

Det är inte varje dag man ser en kostymklädd man sparka på en snödriva

Överlag så har det varit en bra dag idag, fram tills Anna bröt ihop. Vad ska man göra när ens bästa vän sitter på golvet, stirrar tomt framför sig, skakar våldsamt i hela kroppen och till slut börjar gråta hysteriskt? Jag hade ingen aning, och jag kände mig komplett värdelös när jag lite tafatt kramade Anna och sedan tog hennes hand. Jag försökte få henne att andas, för det enda hon kunde prestera var en fruktansvärd hyperventilation som skrämde livet ur mig. Jag var så otroligt nära på att själv börja gråta, men vad hade jag då varit för stöd, för vän över huvud taget? Jag tror jag misslyckades brutalt på en utav de viktigaste sakerna en bästa vän bör klara av; att trösta. Mitt samvete är nere på minus nu.

För övrigt så fick jag se en rolig sak när jag kom hem från skolan. En utav våra grannar skulle ställa in sin bil i garaget, men framför porten hade en ganska rejäl snödriva parkerat sig, vilket min käre granne inte var helt nöjd med. Han stod där, i sin förmodligen ganska dyra kostym, och sparkade på den stackars snödrivan. Inombords jublade jag av skratt, men jag insåg att det förmodligen skulle vara ganska oförskämt av mig om jag ställde mig och skrattade åt hans trots allt tappra försök att döda snön.

Och just det, fotograferingen med Hugo gick suveränt!

take care / s.pehrson