Det är inte varje dag man ser en kostymklädd man sparka på en snödriva

Överlag så har det varit en bra dag idag, fram tills Anna bröt ihop. Vad ska man göra när ens bästa vän sitter på golvet, stirrar tomt framför sig, skakar våldsamt i hela kroppen och till slut börjar gråta hysteriskt? Jag hade ingen aning, och jag kände mig komplett värdelös när jag lite tafatt kramade Anna och sedan tog hennes hand. Jag försökte få henne att andas, för det enda hon kunde prestera var en fruktansvärd hyperventilation som skrämde livet ur mig. Jag var så otroligt nära på att själv börja gråta, men vad hade jag då varit för stöd, för vän över huvud taget? Jag tror jag misslyckades brutalt på en utav de viktigaste sakerna en bästa vän bör klara av; att trösta. Mitt samvete är nere på minus nu.

För övrigt så fick jag se en rolig sak när jag kom hem från skolan. En utav våra grannar skulle ställa in sin bil i garaget, men framför porten hade en ganska rejäl snödriva parkerat sig, vilket min käre granne inte var helt nöjd med. Han stod där, i sin förmodligen ganska dyra kostym, och sparkade på den stackars snödrivan. Inombords jublade jag av skratt, men jag insåg att det förmodligen skulle vara ganska oförskämt av mig om jag ställde mig och skrattade åt hans trots allt tappra försök att döda snön.

Och just det, fotograferingen med Hugo gick suveränt!

take care / s.pehrson