Precis innan filmen började tänkte jag bara; Fan, varför ska jag se den här filmen igen när jag blev så... suicidal efter första gången? Dock hade jag inte behövt tänka så, för den här gången upplevde jag det bara för vad det är; en film. Men jag tyckte inte att Edward var mindre snygg för det, eller att Kristen Stewart är en sämre skådis, men den här gången var det som sagt bara en film. En bra film, kan tilläggas.
Jag mår otroligt illa, av okänd anledning. Jag känner mig dessutom ganska skabbig och inbillar mig att jag lämnar någon slags snigelspår efter mig, även det av okänd anledning. Och så är jag äcklad, och det beror nog främst på människan i sig. Hur den älskar att prata om sig själv och sina problem, att inte lyssna då andra behöver hjälp eller stöd, och alltid lyckas vinkla ett samtalsämne så att det till slut handlar om henne/honom igen. Det, gott folk, får mig att vilja kräkas. Och varför är det alltid jag som ställer upp för folk när de behöver någon, men i princip aldrig får ens ett snällt ord då jag verkligen behöver det? Men jag orkar inte fundera över det mer, jag lär aldrig fundera ut ett svar på livets alla orättvisor hur mycket jag är grubblar över det. I stället ska jag snigla mig in under mitt täckte, kolla på CSI Miami och längta till tisdag, för då ska jag och Albin se New Moon.
take care / s.pehrson
sara, hur många gånger planerar du att se new moon? xd
SvaraRaderaoch om du vill prata är de bara att ringa. jag är bra på att lyssna.