Jag sitter och redigerar de sista bilderna på Jenny, och mamma sitter bredvid och hejar på och kommenterar diverse drag jag gör i min redigering. Sedan går hon iväg, och jag byter bild till en på mig och Jenny. Jag zoomar in på mitt ansikte för att ta bort en skum fläck under mitt öga, och då kommer mamma tillbaka.
Mamma: Man skulle ju nästan kunna tro att det är du Sara!
Sara: Det är jag, mamma...
Så pass bra vet min mamma hur jag ser ut. Hon försökte dra en dålig ursäkt med att hon hade fel betraktningvinkel, men mamma, jag går inte på den, tyvärr. Du är skyldig mig ett choklad för det, du sårade mina känslor! Men jag älskar dig ändå.
take care / s.pehrson
haha, underbart! :D
SvaraRadera