Jag behövde gråta, men inte på ett betygssamtal...

Eftermiddagen har varit upp-och-ner. Under mitt betygssamtal med Emma fick Anna (min engelsklärare samt biträdande rektor) rycka in, och det slutade med att jag grät floder och hyperventilerade, samtidigt som de två lärarna försökte tala om för mig att jag måste lära mig att prioritera och ta hand om mig själv. Lycka till, säger jag bara, det kommer aldrig hända. Jag kommer aldrig att lyckas varva ner, jag kommer alltid att ha den där känslan av tt det är något mer jag måste göra, verkligen måste ta itu med. Jag kommer aldrig kunna slappna av till 100%, jag är redan så pass förstörd. Så till måndag ska jag skriva en lista på allt jag måste göra som har med skolan att göra (den listan kommer bli cirka en kilometer lång...) och så ska jag, tillsammans med Anna, gör upp en plan för hur jag ska hinna med allt utan att dö. Fortsättning följer med andra ord...

Redovisningen med bilspelet som jag la upp innan gick väldigt bra. Jag fick ungefär de reaktioner som jag ville ha. Folk verkade tänka efter, en del såg nästan rädda ut. Och så sa de en del fina saker som gjorde mig glad. Det kändes väldigt bra efter det där betygssamtalet. Dock kan jag ju tala om att det finns ingenting jag kan göra för att inte få MVG i Foto B, så på så vis så var ju betygssamtalet väldigt bra.

Efter skolan var det fotografering med min kära syster som gällde, och det gick som vanligt jättebra. Niklas var där och filmade fotograferingen, för han håller på att göra en film om Studio Headshot, vilket är sjukt roligt! Suverän marknadsföring ju!

Nu sitter jag omringad utav spelnördar, och jag trivs som fisken i vattnet, så jag är glad över att de ska stanna ända till söndag. Episkt.

take care / s.pehrson

Väldigt sött, om jag får säga det själv.