Jag kräker av mig, men vem bryr sig?

Jag undrar om jag kommer kunna sova inatt. Jag tror faktiskt inte det. Huvudvärken är kvar och tillsammans med den trängs en miljon tankar. Om klockan inte hade varit så mycket hade jag nog ringt Sophie. Dock inte för att gnälla, men bara för att säga att hon är en fin människa och att jag tycker om henne. Så Sophie, nu vet du att jag tycker så, och att jag hade ringt om klockan hade varit nio i stället för tolv.

Imorgon ska jag på bio, och ni vet väl alla vilken film det är jag ska se. Något ni däremot inte visste är att jag ska se den med Albin och Anton (mina fingrar vill desperat skriva Alvin i stället för Albin, men vad jag vet så är Albin ingen sjungande jordekorre, så han får heta Albin tills han börjar sjunga med pipig röst), och att jag ska sitta i mitten. Det är coolt, faktiskt. Jag tror att Albin kommer tycka att den är jättebra, och Anton kommer säkert ha en massa klagomål, men när jag har argumenterat sönder honom så kommer han erkänna att den var bra. Vad jag tycker vet ju alla redan vid det här laget, för det är ju bara tredje gången jag ser filmen på bio. Jag är galen.

För övrigt, så har jag ett meddelande till Anna: Jag har 5 nya kunder till Headshot. Jag trodde att du ville veta det. Hade jag rätt?

Jag tänker på Förintelsen och mår dåligt. Att tänka på en sådan sak då man redan är ganska körd i psyket är inte särskilt intelligent, för det gör inte saken bättre. Dock såg jag halva Schindler's List med min syster för en stund sedan, och det kan vara orsaken. På en timme och tjugo minuter så ville jag gråta tre gånger. Om jag hade kunnat vrida tillbaka tiden så hade jag gjort det, och då hade jag gett Adolf Fucking Hitler en riktig jävla smäll, sparkat honom på kulorna, spottat på honom och därefter skrattat tills luften gått ur mig. För om någon förtjänar något sådant, så är det den förbannade gubben. Sorgligt att han innerst inne var en feg usling som valde att ta livet av sig i en sunkig bunker i stället för att stå till svars inför världen. Nu kommer jag definitivt inte kunna somna, för nu är jag förbannad.

Jag tror jag ska slut här och nu, så att jag inte blir självmordsbenägen eller liknande. Det vore nästan tragiskt om jag blev det...

take care / s.pehrson