En lång dag på Donken är nu till ända, men det var inte vilken dag som helst. Nej, idag var det familjefest med insamling av pengar till Ronald McDonald Hus i Linköping. Jag skulle börjat 10.30, men igår hörde Emelie av sig och undrade om jag kunde börja 9 i stället ("Danne undrar om du kan börja 9 i stället för att blåsa upp ballonger"), och ja, det kunde jag väl. Så klockan 9 påbörjade jag arbetet med att blås upp ballonger till ballongvalvet som skulle sitta ovanför kassorna. Ungefär 200 ballonger, ett förlamat pekfinger (med begynnande blåsor) och en och en halv timme senare så var de två ballongvalven klara. Det blev ett med tema Harmoniska Havsfärger och ett med Härliga Höstfärger. Och ja, det är jag som kommit på dessa definitioner av olika färgkombinationer, för jag lägger ner värdefull tid på onödiga saker.
Därefter satt jag mellan halv tolv och fyra nere vid barnhörnan där jag bedrev ansiktsmålning på diverse dryga kids. Själva måleriet är väldigt skoj, men ungarna... En del av dem är okej, de som sitter still och inte dreglar, men de flesta är rena stolpskott. Jag hoppas att det är något de växer ifrån, annars kommer världen vara full av imbeciller om sisådär 20 år. Klockan fyra plockade jag undan och fick därefter gå till Statoil och köpa 12 liter mjölk. "Så mjölken är slut till kaffemaskinen igen?". Jag tror vi köper mjölk på Statoil för ofta...
Jag kan knappt skriva på grund av den synnerligen ovälkomna förlamning som drabbat mitt pekfinger. Det är helt sjukt, jag känner absolut ingenting, förutom blåsan som har spruckit. Det svider, och det sved ännu jävligare då jag fick ketchup på det. Fy fan säger jag bara. Nej, nu ska jag försöka göra mig någorlunda respektabel, för ikväll ska jag minsann på Thanksgiving-middag hemma hos min farmor. Jag ska skona farmor från min krigsmålning, men piercingarna kommer hon inte undan. Hon borde ha lärt sig nu efter alla dessa år att de för tillfället är permanenta, men hon vägrar. Ack ja, dessa gamlingar!
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar