Thanks for sharing

Thanksgiving är ju ingenting vi här i Sverige sysslar särskilt aktivt med, om vi över huvud taget sysslar med det, men tack vare min farmor och "farfar" så fick jag idag vara med på en riktigt Thanksgiving-middag. De känner nämligen en amerikanska, hur de känner varandra är för mig lite oklart, men om jag ska chansa så har det förmodligen med hundar att göra, och den här amerikanskan (Quinsey heter hon) lagade då äkta amerikansk Thanksgiving-mat, med kalkon och hela köret. Hennes lillebror, Collin, som bara har bott i Sverige i ett halvår, var också med. Han var inte särskilt bra på att prata svenska, men desto bättre på att förstå. Han ville dock inte att vi skulle prata engelska med honom, för han ville höra så mycket svenska som möjligt. Det var imponerande att se hur han verkligen lyssnade och kämpade för att försöka förstå vad vi sa, men bar vi pratade långsamt så förstod han det mesta.

God mat, härlig stämning och ett par glas vin, det var en bra kväll. Quinsey berättade om hur hon hade försökt ragga på en kille då hon nästan precis kommit till Sverige, och hon hade i all nervositet sagt "Kan du inte kissa mig på munnen?" till honom. Det är svengelska när den är som roligast och absolut pinsammast! Ack ja, det blev många liknande historier under kvällens gång, men då Quinseys ena hund började fisa (det är en underdrift att kalla det för fis.. gasbomb är ett mer passande ord) bestämde vi oss för att det nog var dags att dra sig hemåt.

Jag är galet trött nu, så jag ska gå och lägga mig bums. Imorgon (idag) börjar jag jobba klockan 11, och åter igen så ska jag ansiktsmåla kids. Jag är glad att jag slipper blåsa upp ballonger imorgon, för jag har fortfarande ingen känsel i mitt vänstra pekfinger...

take care / s.pehrson

Sanne hugger in på pumpapajen, som för övrigt var syndigt god!