Det här är inte... normalt. Man ska inte känna såhär efter att ha varit på bio, man ska inte känna att livet är ganska värdelöst egentligen eller att hela ens existens är ganska onödig. Just nu så hatar jag Twilight, samtidigt som jag älskar allt som har med det att göra. Men de där filmerna förstör mig rent mentalt, på fullt allvar. Kärlek finns inte om den inte är som i Twilight, det är så jag resonerar för tillfället, och jag lider något enormt utav detta. I bilen hem kunde jag inte låta bli att hoppas på att Jenny skulle köra av vägen och att jag faktiskt skulle dö. Det låter sjukt, men jag ljuger inte. Och allt, allt på grund utav en förbannad, jävla film! Jag vågar inte ens tänka på vad som kommer hända när jag träffar Lukas imorgon, jag gör verkligen inte det...
För att prata lite mer om filmerna så kan jag ju tala om att de först visade Twilight, och sedan klockan 00.00 så drog de igång New Moon, och det var jubel och applåder båda filmerna igenom. De filmerna innehåller några av världens absolut vackraste människor, utan tvekan. Bella är hur snygg som helst, Alice är vrålsnygg, Jasper är det sötaste som någonsin gått på två ben och Edward... ja vad ska jag säga egentligen? Han är en vandrande orgasm, så är det bara. Jag var tvungen att konstant ha en godisbit i munnen för att inte dregla över hur förbannat snygg han är, och jag tror på seriöst allvar att jag har råkat ut för en sådan där fånig kändisförälskelse. Jag hatar mig själv just nu, jag hoppas att ni verkligen förstår det kära läsare. Imorgon kommer jag inte att finnas, jag kommer gå runt som en levande död och bara... jag vet inte. Jag kommer inte vara mycket till människa.
Nu ska jag försöka sova, men innan dess ska jag tortera mig själv genom att se Twilight... igen.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar