Det var ett under att jag kunde vakna i morse (eller ja, vid tjugo över tio..). Efter allt som jag och Kani tryckte i oss under gårdagens Kani-Sara-dag låg jag mer i matkoma än vad jag sov. Det var galet, jag trodde inte att två människor kunde äta så mycket... Vi bara åt, och åt, och åt. Det är tur att min bantning inte börjar förrän den 1 januari nästa år, annars hade jag varit så illa tvungen att sjunga The Doom Song nu.
Skolan idag var fruktansvärt... icke produktiv. Vi skulle ut i Lund och kolla läget med hösten, och sedan skriva en liten "artikel" om det. Jag och Mauritz gick ut i Lundagård, rökte lite och sedan gick vi in igen. Jag satte mig och skrev drygt 800 tecken om vandrande höstjackor, egna världar och en bortglömd sommar. Den var i princip lika sorglig som en dödsannons. Dock blev den inte färdig, så jag lämnade aldrig in den. Jag funderar på att skriva ett happy ending till den nu i helgen, om jag hinner och orkar. Jobbet, ni vet. Jag ska för övrigt prata med min chef, för vad jag har fått höra så får man inte jobba varje helg som deltidare. Så, varför gör jag då det? Jag kräver en förklaring.
Nu sitter jag och lyssnar på The Killers och försöker gå in i party mode. Jag ska tydligen på inflyttningsfest idag. Ida på jobb har flyttat, och ja, nu ska jag dit och dricka äppelvin med fint folk. Synd bara att jag missar Hugos "jag tänkte äta lite och undrar om ni vill vara med". Men jag tror de klarar sig utan mig den här gången. Jag ska ju trots allt vara med nästa helg.
Nu kommer tydligen Jenny och hämtar mig...
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar