En blåsig höstdag i Oktober

En dag i skolan är avklarad, en hel dag till och med. Än så länge går det bra, men så har det ju också bara gått två dagar... Men det ska gå bra hela vägen, annars kommer jag hänga mig utanför skolan, mest för att visa hur det kan gå. Ett avskräckande exempel, så att säga. Efter skolan åkte jag och träffade Jenny. Det blev en mysig höstpromenad och en god falafel (tack för den Jenny!) och mycket snack. Ibland behöver man kräka av sig, speciellt om man heter Jenny Lindahl, och jag lyssnar. Alltid.


Nu sitter jag och funderar på om man ska hänga med de kommunala skolorna till Prag nästa termin. Jag fick ett sms från Gabbe som undrade om jag var sugen, och visst är jag det. Det är inte så förfärligt dyrt heller. Alla säger att det är ett måste att åka med. Jag tror jag kommer följa med. Annars kommer jag säkert ångra mig resten av mitt liv och så kommer jag dö bitter över att jag aldrig åkte till Prag när jag som 19-åring hade chansen. Låter som om jag inte har något direkt val...

Snart kommer Aiolis nya "föräldrar". Idag är det hans tur att flytta hemifrån. Chili flyttade i söndags, och så då Aioli idag. Nu är det bara Deluxe och Urban kvar. Sanne lever på hoppet om att ingen vill ha Urban så att han får stanna hos oss. Det hade varit något. Han är så charmig, Urban. Och så är han fruktansvärt lik Idiot. Det roliga är att man tror inte att man ska sakna de små liven innan de flyttar, men när de väl är borta blir det så tomt. Så otroligt tomt. Det är lite ångest att lämna bort kattungar, faktiskt, även om vi har gjort det så många gånger.

Jag vill äta kanelbullar, men då måste Lukas komma hit, för jag får inte äta utan honom. Mitt liv är svårt just nu, otroligt svårt. Kanelbullarna ligger liksom i frysen. Jag kan höra hur de skriker mitt namn. "Ät oss, ÄT OSS!". Det är olidligt.

take care / s.pehrson