Massor med jobb och en kalasfylla där emellan

Lördag: Öppning, 06-15. Katastrofalt mycket att göra från klockan 12. Alla dog lite. Kom hem, bytte om, blev hämtad av Jenny, Emelie och Joanna, åkte ner till stan, sedan hem till Jenny för tjejkväll. Alla blev fulla som ägg, men oj vad roligt vi hade. Efter ett par timmar hade jag knappt någon röst. Någon spydde på hallmattan, jag och Emma städade upp det. Denna någon var för en gångs skull inte jag, bara så ni vet. När alla var lagom packade bestämde vi oss för att äta. Sami och Philip, som då hade anslutit sig (jag vet, det var tjejkväll, men de har båda sina feminina sidor som man bör respektera), ville till Donken på Fäladen. Jag tyckte att det lät bra, det var ju ändå på vägen hem. Det blev ännu en resa bak på Samis pakethållare. Det ösregnade och jag sjöng för full hals. Det var fint. På Donken träffade jag Markus. Jag minns att han sa "Fy fan vad du ser ut!", och jo, det gjorde jag. Genomblöt, smink i hela ansiktet och full som fan. Ingen vacker syn. När jag skulle gå hem, ensam i regnet, blev jag paranoid och trodde att jag var förföljd. Jag tyckte att mina höga klackar inte var optimala att gå hem i om man var rädd, så jag tog av dem och gick hem i bara strumporna. Pratade med Lukas i telefon hela vägen för att jag var ganska rädd. Kom hem, utan känsel i fötterna, och träffade mamma. "Gud vad du luktar sprit!". Jo tack. Däckade, vaknade flera gånger, gick upp, drack två stora glas juice, gick ner igen. Kunde inte somna, spydde som en katt i papperskorgen och sedan kunde jag sova gott ett par timmar. Jävligt bra kväll, om jag får säga det själv.

The girls (alla utom Jenny, som tar bilden)

Jenny och Emelie

Jennys favorittyp av bild; alla tittar ner...

Malin och Matilda

Malin

Jenny och jag

Idag då? Jobbade 11.30-17, bakfull som aldrig förr. Vet inte riktigt hur jag överlevde, men på någon vänster gjorde jag det. Jag hade världens whiskeyröst. Lagom roande. Jag kommer knappt ihåg dagen, förutom att det var sjukt mycket att göra hela tiden. Efter jobb hälsade jag på farmor och farfar. De blev glada och tyckte att jag hälsar på alldeles för sällan. Mamma sa att nu hade jag gjort dagens goda gärning. Kändes bra. Sedan tog jag en cigg med Markus, pratade lite om studenten och hur vi kommer springa mellan varandras studentfester. Lite synd att vi tar på samma dag, men det får gå. Nu ska jag duscha, för jag har aldrig känt mig skabbigare än jag gör nu.

take care / s.pehrson