Fast i ettan

Det blev en del att göra på jobb idag, det kan jag ju erkänna. Jag kom dit, genomvåt och lagom bitter över hösten som nu har bestämt sig på allvar för att göra livet surt för oss alla, och kastades in i ettan. Där var inte ett skit att göra just då, så jag kämpade med all disk som hade hopat sig likt ett berg i vasken. Jag kom inte långt. Mellan ett och tre satt jag fast i ettan, med bil efter bil som kom och beställde. Det var galet, och eftersom jag aldrig fick en chans att stänga luckan så var jag genomfrusen, för givetvis så var vindriktningen rakt in till mig i ettan. Det var svinkallt, det var svinmycket att göra och min merförsäljning var svinbra. Mellan 12 och 13 splde jag för mer än 5700 kronor, och timmen därpå för mer än 5400 kronor. Det kallar jag bra grejer!

Jag fick jobba över 45 minuter, sedan fick jag äntligen gå hem, efter ett sammanbrott i köket var det nog ganska bra att jag fick lämna där och då. Imorgon är det jobb igen, 12-20, och efter det ka jag stanna kvar på jobb och förfölja Michanna. Det är fotouppgiften som måste göras, jag tror det kommer bli bra.

Nu sitter jag och väntar på pizzan som vi beställde från onlinepizza.se för en stund sedan. Enligt nedräkningen är det 22 minuter kvar, men jag undrar om jag kaan vänta så länge, för jag har inte käkat på hela dagen. För övrigt så är det jag som bjuder familjen på pizza, och den största anledningen till det är väl för att jag inte pallar käka ris med wokgrönsaker, samt för att mamma ska slippa ställa sig vid spisen med gips och allt. Lukas är här, han var här redan när jag kom hem från jobb, och då hade han varit här i närmare två timmar. S ågår det när man tror att jag är ledig!

take care / s.pehrson