Idag har varit en sådan dag då jag har lärt mig en hel del om mig själv. För att nämna ett exempel så insåg jag idag under mitt tre timmar långa arbetspass att jag gick runt och pratade med mina kära kollegor om saker som de varken vet någonting om eller bryr sig ett dugg om. Jag pratade mycket, jag pratade snabbt och jag skrattade hysteriskt åt allt jag sa. När jag sedan insåg vad jag höll på med var jag tvungen att snabbt komma på en anledning för mitt underliga beteende, och jag kom på en utan större problem; jag försökte helt enkelt liva upp stämningen. Mina kollegor gick runt som ett gäng zombies, alla med en självmordsbenägen blick i ögonen och jag kände att såhär kan det inte fortsätta. Det var då jag började prata med Philip om min kommande guldisk (samma guldfisk som jag pratade om över den femte kebaben för den här veckan innan idag). Jag berättade att jag borde köpa en guldfisk, och att den då borde få ett namn, ett stiligt namn. Han föreslog Hasse, jag föreslog Arnold vilket ganska naturligt ledde till att det fick bli Adolf. Jag ska med andra ord ha en nazistfisk. För att pigga upp Anna däremot, krävdes det helt andra metoder. Där fungerade det inte med guldfiskar, nej, jag var tvungen att gå rakt in i glasrutan i DT2:an. Givetvis visste jag om att den var stängd (eller gjorde jag det...?), så när jag vände mig om för att dela ut maten till en bil och får min egen näsa i ansiktet blev jag inte helt överraskad. Anna däremot, hon skrattade både länge och väl åt detta, så mitt uppdrag lyckades.
Sms från Jenny alldeles nyss: Asså bowling och öl är farligt.
Hej Jenny, om du läser det här så tänk på att klotet ska rulla mot käglorna, inte ner i rännan!
Hur som helst, det var spännande att jobba idag. Nu ska jag... stirra in i ett värmeljus tills jag inte pallar trycket mer. Därefter ska jag se en film och däcka som en full norrlänning i min fetsköna säng.
take care / s.pehrson
PS. Med det här inlägget har jag officiellt våldtagit det svenska språket...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar