Jag tror att min kropp har startat en pakt med min hjärna som går emot min vilja och mina känslor. Saker jag vill och känner för att göra, har jag ingen ork till, och jag skyller allt på min kropp som nu har börjat protestera högljutt mot de senaste veckornas sömnbrist, dåliga föda och en hel del andra saker. Egentligen så bryr jag mig inte så mycket om det, jag gör vad jag vill vare sig det är bra eller dåligt för mig, men när jag idag fick feber på jobb började jag tänka om lite. Jag sa inte till någon att jag mådde lite dåligt och hade lite feber(det var en knappt märkbar feber, men det kändes i huvudet och i kroppen), för jag ville jobba och jag orkade inte med en hel hög med sympati. Och gissa vad? Nu mår jag bra igen, trött, men bra. Men som jag skrev lite högre upp, jag har börjat tänka om lite. Kanske borde jag ta det lite lugnare, inte ta på mig så mycket ansvar? Om jag känner mig själv rätt så kommer det här tänkandet fungera i max ett dygn. Så, för att sammanfatta mitt arbetspass: köket med Låtsasfinnen och Killen-som-tror-att-han-är-med-i-Idol, yra runt, feber, köket med Philip, bränna tummen.
Nästa vecka är det lov, och det kommer bli galet. På måndag är det Muse i Köpenhamn (det är galet så taggad jag är!), på tisdag ska jag försöka köpa en kameraväska samt födelsedagspresent till Anna, på onsdag ska jag förhoppningsvis sova, på torsdag är det barnkalas hos Anna och på fredag åker jag till Rookiefestivalen i Hultsfred och kommer hem på söndagen. Och så har jag en Halloweenfest att planera, en bok att läsa ut, en läslogg att skriva och ett ton med bilder att redigera. Jag ler vid tanken på allt jag har att göra, tro det eller ej.
Nu ska jag, äntligen, ordna bilderna från veckans plåtningar och lägga upp här.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar