Jag vet inte hur jag kunde glömma att skriva det innan, eller så förträngde jag det bara med tanke på allt roligt jag hade att berätta, men min farbror har dött. Det här kanske kan låta otroligt okänsligt, men jag känner ingen sorg, alls, mer än för pappas skull. För hur skulle jag kunna känna sorg för en person som jag aldrig träffat, inte ens har ett ansikte på och knappt hört talas om? Nog för att vi delvis är av samma kött och blod, men det krävs mer än så för att sorg ska infinna sig hos mig. Jag vet absolut ingenting om denna man som var min pappas bror och min och min systers farbror, och det känns fel. Det är i sådana här situationer som man önskar att man hade bättre kontakt med sin släkt. Eller någon kontakt över huvud taget...
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar