Det är inte lätt när det är svårt

Då är jag åter igen hemma efter 7 timmar på Donken. Jag kan inte påstå att jag är särskilt trött, jag är definitivt hungrigare än vad jag är trött. Det enda jag har ätit idag är ett äpple (orkar inte mer Donkenmat, nu får det fan vara nog!), vilket var för typ fyra timmar sedan, så min mage har hunnit vara både nöjd, ledsen och nu är den mest förbannad. Jag försöker hindra mig själv från att trycka i mig alla underbara limecornflakesvitchoklad-toppar som mamma gjort... Det går sådär.

Det var kaos på jobb idag för övrigt. Man vet att det är kört när chefen går runt och sjunger "vi är överkörda, vi är överkörda!". Men trots det höll alla humöret uppe och trots att det var folk och bilar så in i helvete så var det inte mycket som gick fel. Förutom milkshakemaskinen, men hela den är ett enda stort fel. Till slut sa jag till Alex, som stod i ettan, att vi inte hade någon milkshake, för jag pallade inte förlora ännu en gång mot den jävla maskinen. Då stod det typ 48-2 till den. Inga bra odds för en fortsatt kamp, om man säger så. Jag stod i tvåan större delen av dagen, för övrigt. Jag trivs där. För det mesta. Dock fick jag stå i ettan min sista timme (tack Juan, du räddade mitt liv där!), så jag stod där och chillade lite, vek Happy Meal och städade vid diskmaskinen. Helt okej!

Jag tror jag glömde berätta en rolig sak som hände när jag jobbade inatt. Jag tror att de flesta som har jobbat i driven någon gång har glömt stänga av headsetet och sagt något så att gästen vid speakerboxen hör det (Tonnie gör det typ dagligen, men det är okej). Det gjorde jag igår. Jag trodde att jag stängt av headsetet när gästen beställt färdigt, så jag tycker att jag kan prata med Jennyfer, så jag säger "Runt Bitch, Run!". Men, headsetet var på. När gästen kom fram visade det sig att det vr en kille i min egen ålder, vilket gjorde det hela lite mindre prinsamt, så i stället bröt jag ut i totalt asgarv och frågade om han hört vad jag hade sagt. Det hade han, och han skrattade nästan lika mycket som jag. Klockrent. Han kom idag igen förresten, när jag stod i ettan. "Oh, men det är ju "run bitch run"!" sa jag.

Nu ska jag försöka hitta lite föda, sen ska jag leka med Mauritz. Min kropp skriker efter spikmattan, så jag antar att det blir en omgång med den lite senare också.

take care / s.pehrson