En helg senare

Jag har absolut haft noll tid att blogga i helgen, har varit på språng exakt hela tiden. Galet har det varit, men samtidigt helt fantastiskt. Jag ber redan nu om ursäkt för ett monstruöst långt inlägg, men jag tänker ändå dela med mig av min helg, för den har varit väldigt, väldigt bra.

Fredag: Började med skola och journalistik, där vi fick en uppgift som gick ut på att vi skulle skriva en krönika som handlade om tv-utbudet. Helt okej uppgift, och jag var klar långt innan deadline och jag tror till och med att det gick ganska bra! När jag precis tänkte bege mig hemåt fick jag ett sms från Kani som kände sig ensam, så i stället för att ta bussen till Norra Fäladen tog jag bussen till Klostergården. Där blev det Super Mario på Wii (jag sög i början, men sen var jag grym! Jag gjorde dessutom en massa konstiga ljud hela tiden, fråga Kani...) och lite makaroner som frukost/lunch/middag. Vid sex åkte vi tillsammans mot Fäladen, och när jag kom bytte jag om och en stund senare kom Jenny och hämtade upp mig och Lukas. Mot Värpinge och Jennys lägenhet där det vankades fest med fint folk från Donken för att fira allas vår Emma! Mycket trevligt, mycket nostalgimusik och liknande. Någon gång bestämde vi oss för att vi skulle in till Spisen, så vi tog vårt pick och pack och gick dit. Jag var ju dum nog att lämna mitt leg hemma, men det löste sig jävligt bra eftersom jag kom in med hjälp av Jennys leg. Hur kul är inte det, att jag kommer in med Jennys leg? Väl inne träffade jag Nicolas från klassen som blivit medtvingad av sin syster. Hans första fylla, bör tilläggas. Vi pratade jättemycket han och jag, mer än vi gjort sammanlagt under våra två och ett halvt år i samma klass. Jag minns även att vi tillsammans slängde oss i en snöhög och låg och tittade upp på den svarta himlen och konstaterade att allting snurrade. Efter många om och men gick jag, Lukas, Sami och Nicolas till Donken på Fäladen och åt fyllemat. Sedan var det tack och adjö och så gick alla hem till sitt. Sjukt bra fredag!

Lördag: Lördagen började med en baksmälla som hette duga. Jag var helt ur funktion från det att jag vaknade till det att jag började jobba klockan fem. När jag vaknade vid ett gick jag upp, åt lite och sedan somnade jag på soffan igen och vaknade halv fem av att Lukas säger att jag snart ska börja jobba. Suveränt. Det gick dock bra att jobba. Jag försökte lura Juan genom att säga att jag inte var särskilt bakis, men det gick inte, han kunde se det på mig. När jag slutade klockan elva mötte jag upp Lukas och vi åkte ner till stan, där vi i sin tur mötte upp Mauritz och sedan gick vi hem till Nicolas. Där såg vi film och hade det allmänt trevligt. Rätt knasigt att en kväll kan få en att umgås med en klasskamrat som man knappt pratat med under hela gymnasiet, men samtidigt jävligt fint. Vi tog sista bussen hem vid 3,hoppade av vid Statoil, gick till Donken för att få lite mat och sedan gick vi hem. Jag, Mauritz och Lukas somnade gott till Aladdin den morgonen!

Söndag: Åter igen lite jobb, 12-16. Fint pass som jag spenderade i tvåan. Det bästa på hela passet var utan tvekan när Yessie ställer sig i luckan utanför tvåan och kallar på mig. Automatiskt tror jag att jag glömt något till parkeringen som jag bad henne springa med, men ack så fel jag hade. När jag kommer fram till luckan får jag en fet jävla snöboll rakt i bröstet. När Yessie sedan kom in igen tog jag snön som samlats på min tröja och kastade den rakt på henne, för att hämnas. Riktigt roligt, där fick alla sig ett gott skratt mitt i peaken! Jag hade även vattenkrig med Sanne, även det mycket underhållande! Jag slutade som sagt fyra, och då var det bara att åka hem och byta om och sedan sätta sig på bussen ner på stan. Fika med Polly var det som gällde! Jag fick vänta en stund på Polly vid Espresso House, och givetvis blir jag i princip våldtagen då. Jag står och röker och ser tre äldre män komma mot mig. Jag hör på långt håll att de är berusade och jag tänker direkt att fan, någon av dem kommer stanna och jävlas. Och mycket riktigt så stannar en av dem framför mig. "Nej men gud vilken vacker flicka!" utbrister han och upprepar det x antal gånger. Han tar av mig mössan för att kolla på mitt hår, han pussar mig på kinden och visar upp mig för sina vänner som om jag vore ett litet husdjur, och säger hela tiden hur vacker jag är. Jag var i chocktillstånd, och vågade inte riktigt säga emot för jag var rädd att han skulle bli våldsam eller liknande, man vet ju trots allt aldrig. Efter många om och men gick han därifrån. Jag ringde Lukas, som blev arg för att jag inte gått därifrån. Inte så jävla lätt alltid, tyvärr. Efter denna incident kom Polly, och vi hade en mycket fin och mysig fikastund. Det var fan 10 månader sedan vi sågs sist! Sjukt, sjukt, sjukt, och väldigt dåligt av oss. Jag har saknat henne, hon är en sådan vän som jag bara kan prata med trots att det gått så lång tid sedan vi sågs sist. Ingen jobbig tystnad, inget jobbigt kallprat, bara bra, helt enkelt! När jag satt på bussen hem åkte bussen nästan av vägen. Lite panikartat, men ingen dog. Eller skadades. Eller någonting. Det var bara lite läskigt.

Det här blev väldigt långt... Förlåt. Grattis till dig som orkade läsa hela utan att bli totalt uttråkad!

take care / s.pehrson