Kan man inte bara ge bort julklappar? Det är så jobbigt att skriva önskelista...

Idag gav jag upp något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat; snoozande. För att minska risken för att jag försover mig ställde jag idag klockan på 07.30, alltså den tiden då jag måste gå upp för att komma i tid till skolan, och så la jag mobilen på skrivbordet, vilket innebär att jag måste gå ur sängen för att kunna stänga av alarmet. Och vet ni vad? Det fungerade! Jag var synnerligen nöjd över mig själv när jag satt på bussen ner till skolan, samt när jag kom i tid. Underbart.

Jag hade ett sådant där samtal idag med min mentor, ni vet, ett sådant där samtal där de tittar på en med oroliga ögon och undrar om någonting är fel, hur man kommer att klara sig utan deras tillsyn och om man över huvud taget är redo att klara sig själv. Ja, min frånvaro låg på 24% förra månaden, men om ni ser till så att jag faktiskt lär mig någonting så kanske jag faktiskt känner för att komma till skolan. Jag sa det till honom, att jag var besviken över att jag inte lärt mig någonting. Då såg han nästan lite sårad ut, men han förstod att jag menade allvar. Sedan kom vi fram till att jag klarar mig ändå, med skolarbete och liknande, men att han ändå måste skicka in en varning till CSN. Okej, det kan jag gå med på, så länge jag får lära mig något spännande nästa termin. Typ hur man fiskar bläckfisk, eller något.

Efter skolan dejtade jag Sofie. Vi gick runt i affärer och jag köpte två tröjor, samt en födelsedagspresent till Sofie (hon vet vad det är... det är en tröja, som hon har valt själv och dessutom provat) och julklapp till Lukas. Hans julklapp gick på 700 kronor. När jag berättade det för honom kunde jag höra i hans röst att jag inte borde ha gjort det, samt att han inte tänker lägga ut så mycket pengar på mig. Det är okej, jag älskar honom mer än han älskar mig, då ska det synas! Skämtåsido, jag måste faktiskt ge honom en önskelista imorgon, annars kommer han slakta mig. Efter vår lilla shoppingrunda åt vi på Ha Long. Jag blev mätt som ett djur. Sedan åkte vi hem och chillade lite. Markus kom förbi en stund också. Härligt, honom har man inte sett på ett tag, och inte Sofie heller för den delen! Fina vänner det där, jag tycker mycket om dem.

Önskelista var det. Vad fan vill jag ha? En skrivare, ett kamerastativ, massor med tv-serier, Disney-filmer, kläder, presentkort, en stor kram av alla mina vänner... Listan kan bli lång. Bara att sätta igång antar jag!

take care / s.pehrson

PS. Och så vill jag hälsa min vän Anna att hon borde ta mer plats. Hon må vara liten, men hon har ett stort hjärta.