Och lite så kändes det, som om man krigade mot något man visste inte skulle ge sig, för fy fan vad mycket vi hade att göra igår. Det var som Lundaspelen, fast utan handbollspelarna. Det var som ett mangakonvent fast utan kostymerna. Det var helt jävla sjukt, något av det galnaste jag sett. Alla jobbade röven av sig, sprang som skållade råttor och gick vi minsta lilla lugn stund, som inte varade mer än någon minut, städade vi. Inte för att det hjälpte, för restaurangen såg ut som skit ändå, men vi gjorde några tappra försök. Jag hoppas verkligen de hann städa inatt, för idag är det Spring Clean Up som vi måste bli godkända på. Gårdagen var i alla fall sjuk. Jobbade över 40 minuter för att jag skulle räkna kassor, kom hem någon gång vid midnatt, pratade med Sanne i en timme, såg reprisen av Big Brother och sedan tvärdäckade jag.
Förmodligen var jag så trött så jag sov igenom alarmet, för jag har ett minne av att jag ställde det på klockan 7, men absolut inget minne av att jag skulle ha hört eller stängt av det. Fint att vakna vid halv ett och veta att man sovit bort hela skoldagen. Visserligen behövde jag sova, men kanske inte lika mycket som jag skulle behöva vara i skolan. Nåväl, en ny chans imorgon!
take care / s.pehrson
SARA JAG SAKNAR DIG. OCH JAG SAKNAR STITCH MED, HAN ÄR MYSIGASTE KATTEN SOM BOR HOS DIG!
SvaraRadera