Så fick man rycka in på att akutpass på Donken. Klart som fan man ställer upp när det i princip handlar om liv och död. Från det att Monique ringde till det att jag stämplade in tog det 11 minuter. Skulle vilja påstå att det är ganska snabbt jobbat av mig, trots att kroppen strejkade och helst av allt ville ligga kvar på spikmattan. Lite yrselanfall under de fyra timmar jag jobbade samt ett eluttag i huvudet, men jag överlevde, vilket alla andra också gjorde. Så skönt att allt slutade bra!
Funderar på om jag ska till skolan eller ej. Kroppen säger nej. Det blir nog nej. För övrigt har jag börjat undra om jag har en spricka i foten eller något. Jag har haft ont sedan dagen innan min födelsedag, med andra ord i mer än en månad. Ibland gör det så ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Dock inte när jag stödjer på den eller går, men om jag vrider på den eller trycker på ett visst ställe. Konstigt. Och ont i ryggen har jag haft sedan sportlovet, det går inte heller över. Hela min kropp faller samman, men jag bara fortsätter. Hela livet är ett förfall ändå så jag tar det med ro.
take care / s.pehrson
du måste ta hand om din kropp sara, du är sjuk hela tiden också ): jag tror du borde gå och kolla upp liksom göra en hälsokontroll eller något
SvaraRadera