"Du måste våga tro på att du är bra på mycket"

I takt med att dagarna blir varmare så återkommer även min energi så smått. Det kände jag inte minst idag.Jag kom upp i tid, cyklade till skolan (!) och var på ett ganska bra morgonhumör för ovanlighetens skull. Frågar ni Lukas kommer han antagligen säga att jag var bitch deluxe, så jag tycker inte att ni ska fråga honom. Jag var även sådär produktiv i skolan som jag borde vara varje dag: UF-möte, byte av projektarbete med ny projektplan, kicka igång grupparbetet på historian och dessutom påbörjat en ny novell. Det där med att byta projektarbete två månader innan allt ska vara klart är nog det bästa jag kunde göra för mig själv just nu. Novellskrivandet har blivit en tung grej att tänka på, mer ångest än glädje, så nu har jag planerat ett nytt projekt som jag känner kommer bli så jävla bra. Nöjd tjej!

Inte nog med att jag cyklade till skolan, jag gick dessutom hem! Eller ja, jag gick upp till McDonald's på Fäladen och sedan cyklade jag därifrån. Varför? Jo för det är ju så att det råkar vara uppförsbacke hela vägen upp till Norra Fäladen från stan, och att gå i uppförsbacke ger en snygg rumpa, så fortsätter jag såhär kommer jag vara redo för beach 2011 inom kort! Eller ja, min rumpa kommer i alla fall vara det... Väl hemma planterade jag mig bredvid pappa och såg en dokumentär om The Rolling Stones, om arbetet kring deras skiva Exile on Main Street. Musikdokumentärer är bland det bästa som finns. Tog även en powernap och sedan åkte jag ner till stan och träffade Kani. Vi tog flygbussen ut till Sturup där vi hämtade Yessie, som för övrigt kommit i målbrottet (grattis, bättre sent än aldrig!), som kom hem från Stockholm. Lite kändisspaning hann jag även med då ingen mindre än Carolina Gynning ställde sig ungefär en meter bort från mig. Emma är måttligt avundsjuk nu, men det ska hon ha eftersom hon missade UF-mötet idag!

Yessie, crazy woman!

Nu däremot sitter jag i Kanis soffa, mätt som aldrig förr. Vi tog en sen middag på Burger King (yes, jag är otrogen) och jag funderar på att dra mjukisbyxorna så jag känner mig mindre tjock. Jag ska även ta ett par bilder på Milo. Han har blivit en stor pojke, vilket syns på min tröja, där all valppäls sitter.

take care / s.pehrson

PS. Min kära vän med de långa benen, Sophie Lundh, har tagit bort sin Facebook. För att var säker på att hon fortfarande finns kvar där ute i cyberspace så har jag tvingat henne att dels blogga oftare, men även kommentera min blogg oftare. I gengäld kommer jag blogga oftare. Skulle vilja säga att det är en win-win situation, eller vad säger du Sophie?