lördag 16 januari 2010

Bambi på hal is

Alltså att folk på fullt allvar ser skridskoåkning som ett nöje är något som jag verkligen, verkligen inte kan förstå. Det är definitivt inte en sysselsättning som jag finner underhållande eller särskilt spännande, snarare enformig och livsfarlig. Dock trillade jag inte en enda gång, och jag var faktiskt ganska duktig på att åka. Men nej, särskilt roligt var det ju inte, förutom det goda sällskapet. Fisken, Ludvig, Markus och övriga pojkar var givetvis proffs på att åka, så medans de susade runt varv efter varv efter varv så tog jag och Sofie det ganska lugnt och försiktigt, och vi lyckades överleva med hjälp av varandra. Ack ja, det här är definitivt inget jag längtar efter att göra igen, men kanske om... 10 år igen?

take care / s.pehrson
Jag och Sofie

Sofie och Markus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar