Hur mycket ska man behöva gråta över en idiot? Hur mycket energi ska man tvingas bli av innan man slutligen ger upp, för alltid. För nu är det för alltid, och jag vet att det är bäst, men samtidigt så gör det så fruktansvärt ont. För det är ju mitt fel, precis som vanligt. Det gör ont.
Lanet fortsätter och jag har precis lyckats sova bort de extrema krampanfall som drabbade min mage för cirka en timme sedan. Nu är jag bara matt, känner en dov smärta i magen fortfarande, men det är nog inget som inte Lulus hemlagade limesaft kan göra något åt. Ikväll har vi spelat kort (kotte bland annat, och jag och Anna vann!), storhandlat på Malmborgs, gråtit framför en lärare och insett att man har otroligt fina vänner. Det har varit ett bra lan, och jag är lite ledsen över att det snart är slut. Men å andra sidan så får jag komma hem till en stor, skön säng och en mysig Lukas, och det är inte fy skam det heller!
Nu; limesaft!
take care / s.pehrson
tisdag 5 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag vann inte alls :(
SvaraRaderaoch förövrigt är du fin :) <3