Welcome to the new order

Med en lätt bakfylla pallrade jag mig till jobb idag för att köra mitt första pass som värdinna. Min nya outfit får mig att känna mig mäktig på något sätt. Jag menar, jag har vit skjorta! Att vara snäll och trevlig hela dagen var inga problem det heller. Jag gick runt och såg till att matsalen var ren och snygg, såg till så att där fanns ballonger till barnen, bjöd på kaffe och kaka och log konstant. Nu orkar jag knappt öppna munnen för jag har sådan kramp efter allt smilande, galet. Och så fick jag helt underbar respons från gästerna, och det värmde. "Wow, vilken service, här ska jag börja äta oftare!" eller "Vad snäll du är!". Det kändes fint. Nägot som däremot kändes mindre fint är den nya restaurangchefen. Hon är... för mycket. Hälften av de jag jobbade med idag tänker säga upp sig om det fortsätter såhär, och jag kan egentligen inte klandra dem. För vem vill ha en chef som bara skriker, klagar och inte tillåter oss medarbetare att ens skämta lite med varandra? Nej, jag kan inte ta det. Jag saknar Jacob, och jag saknar Danne. Det kanske blir bättre, men det kommer aldrig bli det DOnken som jag började på för ett och ett halvt år sedan. Och Jenny, snälla, lämna mig inte! För fan, då går allt åt skogen.

Nu ska jag sova, för jag har fetaste migränen. Och förresten, vad tycker ni om min nya outfit? Ganska sexig ändå, eller hur?

take care / s.pehrson