Svar på Annas kommentar i våffelinlägget: Anna, du är en fin människa, och jag har minsann aldrig sagt att det skulle vara någonting dåligt med att äta fler våfflor än alla andra, så du kan känna dig stolt över din insats!
Idag är det lördag, och för de flesta innebär det sovmorgon och allt mysigt som hör till en riktigt bra lördag, men för min del kunde det lika gärna ha varit måndag, för min dag började vid ungefär samma tid som en vanlig måndag brukar göra. Jag började jobba klockan halv nio, och det, mina vänner, innebär skräprunda. Att plocka skräp runt Donken i den här kylan är inget jag direkt föredrar, men i och med snön så finns där inte så mycket skräp att plocka upp, så hela proceduren gick ganska fort, så jag fick komma in i värmen igen. Tiden gick, jag hamnade i kassan och Lukas kom förbi, och jag sa till honom att han skulle säga hejdå innan han gick. Inte en chans att han skulle kunna göra det, för fem minuter senare var det kö ut genom dörrarna och jag var ensam i kassan. Jag sprang runt som en skållad råtta, tog beställning efter beställning och det tog aldrig slut. Klockan ett kom Pernilla och vi var två i kassan, men det spelade ingen roll, köerna försvann aldrig. Men roligt var det, även om jag vid vissa tillfällen ville lägga mig ner och dö.
Klockan tjugo över två kom Dariush in, genomfrusen efter att ha stått utomhus med HHOT:en och tagit emot beställningar från bilarna i driven. Han ville inte stå där längre, så jag erbjöd mig att gå ut i stället, allt för att få komma ifrån kassan en stund. HHOT:en är en bärbar skärm som vi kan ta emot beställningar med, så vi står ute i driven och gästerna får då beställa direkt via oss i stället för via speakerboxen. Många frågade mig om speakern var sönder, men så var ju inte fallet, så jag förklarade att det var något nytt påhitt som vi börjat med. De flesta tyckte synd om mig som fick stå ute och frysa, och jag kunde inte annat än hålla med, för det var riktigt, jävla kallt. Innan jag gick ut så var jag lagom kaxig och tänkte att "40 minuter ute, det är ju ingenting!", men efter 5 minuters vistelse utomhus kunde jag konstatera att mitt ansikte förlorat ungefär 95% av känseln. Men jag stod tappert kvar, och klockan 15 fick jag komma in i värmen igen. En halvtimme senare slutade jag, och jag var nöjd med dagens insats.
Nu, mina vänner, har jag absolut ingenting planerat på hela kvällen, och det kunde inte ha känts bättre. Jag ska passa på att läsa, sova och vara allmänt lat, för det har jag inte hunnit med på hela veckan. Imorgon är det åter igen jobb, och då är det värdinnande för min del. Spännande!
take care / s.pehrson
yey, upprättelse! ;D
SvaraRadera