Jag orkar inte längre vara din slagpåse

I det första smset står det i princip att du är världens sämsta vän, i det andra finns en hel roman som bara innehåller skitsnack om dig och människor du bryr dig om, och så fortsätter det i det tredje, fjärde, femte. Du är värdelös, du är ingenting att ha, allt ont som händer är ditt fel och ingen annans. Sedan, efter ett par timmars tystnad och en flod utav tårar, då får du ett sms där det står att du är världens bästa vän, att personen i fråga inte vill förlora dig och att du inte är som någon annan personen någonsin har mött. Vad ska man tro? Vad ska man känna? Jag skulle ha satt stopp för det här för länge sedan, för det är inte första gången jag får höra att jag inte duger åt den här personen, att allt är mitt fel och att jag inte kan göra någonting rätt, att allt jag tycker är fel och att jag i princip är oälskbar. Och om och om igen har jag förlåtit, förträngt och börjat om, och det skulle jag aldrig ha gjort, för det är bara en ond cirkel. En ond jävla cirkel som jag har trampat i nu i ett helt jävla år, och nu är jag trött på att ta skit från någon som inte kan inse sina egna fel och brister. Jag ger bort chanser gång på gång, men de kastas bort som om de vore skräp, och nu har jag inga chanser kvar att ge, för jag orkar inte bli utnyttjad längre.

Det är inte värt att förlåta om och om igen, det enda du får ut utav det är ett sämre självförtroende och en hel del ångest. Redan första gången det hände skulle jag ha satt ner foten och sagt ifrån, sagt att jag inte orkar ta all denna skit som ständigt kastas mot mig, men i stället så lät jag det passera, som en hård, iskall vind fick den passera och det lämnade bara obehagliga rysningar. Nu får det räcka, jag kan inte acceptera det längre, och när dessutom mina vänner blir påhoppade går det alldeles, alldeles för långt över gränsen. Jag borde ha reagerat tidigare, men om man säger; bättre sent än aldrig.

take care / s.pehrson