Arbetsnarkomanen?

Idag fixar Jenny nytt kontrakt åt mig. Heltid. 40 timmar i veckan. Ledig en dag varannan vecka, två dagar varannan vecka. Till och med den 15e augusti. Hejdå sommarlov. Hej feta lönespecifikationer! Jag är nöjd, tro det eller ej. Kanske låter helknäppt att spendera sitt allra sista sommarlov på Donken, men jag gör hellre det än ingenting. För som jag skrev igår hittar jag alltid tid åt annat, så tro nu inte att ni kommer undan mitt sällskap gott folk bara för att jag ska jobba heltid, för så kommer det inte bli!

Idag fick jag börja en halvtimme tidigare. Jenny var bitter och lite frustrerad, men sedan tog vi hand om varorna och då blev hon glad igen. Jag stod i tvåan idag igen (självklart, eftersom det var Jennys skift), och jag tyckte det gick åt helvete, men när jag skulle gå hem sa Jenny "jävligt bra jobbat idag!". Jag förstod ingenting. Det kändes verkligen som om jag sumpade allt. Jag skyller på att jag hade feber när jag vaknade i morse.

Ja, feber. Jag tryckte i mig två alvedon, överlevde arbetspasset med ett bra humör, cyklade till mammas jobb och hälsade på, men nu måste jag nog ta två alvedon till. Lite huvudvärk och sådär. Jag skiter i det, för ikväll ska jag bli rysligt odräglig. Jag tror vi ska in till KB. Jag vill in till KB. Jag vill dansa tills fötterna blöder. Börjar jobba 11.45 imorgon. Det blir nog två alvedon till frukost även imorgon. Men det är värt det. Och vad fan ska man ha på sig ikväll? Trots en överfull garderob samt ett rum som knappt syns pågrund av alla kläder så hittar jag ingenting, INGENTING, att ha på mig. Jävla skit. Jag kan dra till KB naken. Någon hade säkert gillat det. Eller så letar jag lite till efter något som känns rätt, för när jag tänker efter så är jag inte så värst sugen på att vara naken...

take care / s.pehrson