Jag vet inte hur många sms jag fick igår där det stod "Glad midsommar!". "Tack detsamma", skrev jag, när jag i själva verket ville skriva något i stil med "ta er i röven". För somliga jobbade ju hela midsommar och missade allt som hör till; jordgubbar, nypotatis, snaps... I stället fick jag till att börja med ett par smärtsamt lugna timmar på jobb. Jag överdriver itne om jag säger att vi slogs om arbetsuppgifterna, så lite var där att göra. Vi sålde ungefär 7000 minus någon timme. Katastrof. Tonnie fick skicka hem folk tidigare, och efter sju var det bara han, jag och Jennifer kvar. Ni tror inte det small då, när fvi bara var tre pers kvar? Och det small så in i helvete också... Jennifer i kassan, Tonnie i driven och jag i köket; vi sprang som skållade råttor. Tidigare under dagen, när vi inte hade ett skit att göra, hade jag sagt att jag hellre hade gäster ut genom dörrarna än att inte ha ett smack att göra. Fy fan vad jag fick äta upp det uttalandet sen. Att ha gäster ut genom dörrarna fungerar om man INTE är tre pers som jobbar. Med rätt bemanning fungerar allt. Igår var det bara katastrof. Jennifer slutade nio, och var det meningen att Christian (som skulle köra nattskiftet) skulle komma, men där var ingen Christian. Jennifer gick och det var bara jag och Tonnie kvar. Som tur var hade det lugnat ner sig rätt rejält då. Men inte förrän tjugo i tio dyker Christian upp. 40 minuter försent! Jag, och i synnerhet Tonnie, var lite bittra, och jag avr bitter resten av kvällen, för sen slog det till igen och allt blev kaos. Jag fick kalla in Philip tidigare för att Christian inte fixade kassa och drive själv, och jag var fast i köket. Nej, det här var fan ingen midsommar att hänga i julgranen, om man säger så.
När jag kom hem (jag slutade för övrigt 00...) slängde jag i mig lite jordgubbar som min fina familj sparat åt mig och sedan var det bums i säng. Jag kan väl säga som så att min midsommar förra året var tiotusentals gånger bättre än den här...
take care / s.pehrson
PS. Idag var Juans sista dag på jobb. Jag kommer sakna honom. Bop:en kommer aldrig bli densamma utan honom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar