Att läsa sina egna blogginlägg från USA-resan är lite som att långsamt trycka in en sylvass kniv i hjärtat. Det gör ont som fan. Jag har varit hemma en vecka, och varje dag hatar jag det lite mer. Vill tillbaka lite mer. Saknar det lite mer. Jag trodde att det skulle gå över ungefär nu, men fel av mig; det blir bara värre. Det var så fantastiskt. Så roligt. Så vackert. Så omtumlande. Så dramatiskt. Så annorlunda. Så... magiskt. Adjektiv i mängder och trots det finns det inte en jävel som egentligen kommer kunna förstå vad jag försöker säga, undantaget Sophie och company. Vad jag försöker säga är att jag vill tillbaka. Nu. Nu. Nu. Jag vill sitta på en parkering, mitt i natten, i 35 graders värme, kedjeröka, snacka och skratta. Jag vill åka bil till platser jag aldrig tidigare sett, se ut genom bilfönstret och tappa andan av alla nya syner, alla nya intryck. Jag vill sitta på ett hotellrum och bara finnas, lyssna på dålig musik och skriva mail hem till familjen om hur jävla bra allting är. Jag vill bada i hav jag aldrig tidigare badat i, dränkas utav meterhöga vågor och bränna mig sönder och samman. Det är vad jag vill, inte vara fast på Donken, fast i Sverige.
take care / s.pehrson
Spara dina intjänade pengar istället för att spendera dem och stick direkt efter gymnasiet? (heh, hoppas du inte har något emot att jag läser din blogg)
SvaraRadera