Ni får förlåta min dåliga uppdatering de senaste dagarna, men de sista dagarna i USA hade jag ingen direkt tillgång till dator, vilket till största delen berodde på att Hugo saboterade den enda adaptern som passade till min laddare till datorn, så den dog. Och så hade jag väl inte riktigt lust heller; att skriva om hur jävla gärna jag inte ville hem, om hur sjukt jävla underbar hela resan varit, hur jävla förbannad man kan bli på en del människor... Det var nog lika bra att jag lät bli.
Jag kom hem igår, och det var riktigt fint att komma hem. På stationen i Malmö möttes jag av mamma och Lukas (att mammaskulle vara där visste jag, men att Lukas var där var en stor och underbar överraskning) och det var så fint att få träffa dem! På vägen hem åkte vi inom Donken så att jag fick säga hej till Jenny. Hon blev sur för att jag var brun, men det är rätt åt henne, för hon ser alltid ut som en pepparkaka när hon har varit på semester, så nu var det min tur. Hem, hälsa på pappa och Sanne, berätta så mycket som möjligt och sedan tvingade jag mamma att åka till Nova. Jag kunde ju inte gå och lägga mig eftersom klockan bara var runt elva är jag kom hem, så därför fick det blir en liten shoppingrunda för att spendera de pengar som fanns kvar efter resan, samt de 1000 kronorna som väntade i ett kuvert på mig från mormor och morfar. Tre par skor, två hoodies, ett set underkläder och lite annat trams senare kom jag hem, duschade, socialiserade mig med Lukas och familj, sedan däckade jag under finalen av Biggest Loser. Trött som ett djur, men ack så nöjd över tillvaron.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar