Ibland önskar jag att jag vore lite mainstream. Då hade jag kanske uppskattat banden som kommer till Malmöfestivalen i år. Kollade igenom utbudet nyss och kände absolut ingenting. Jag bläddrade, bläddrade och bläddrade och hoppades på att det i alla fall skulle komma någonting som passar mig och min musiksmak. Ack nej. Förlåt, men jag har verkligen inte förstått grejen med Familjen, Maskinen, Salem Al-Fakir och så vidare. Och svensk musik i allmänhet är inte min grej. Förutom Kent och Slagsmålsklubben. Men Kent på Malmöfestivalen? Sällan eller aldrig. Och Slagsmålsklubben har ju lagt ner. Det är kört, med andra ord. Jag kan lika gärna jobba hela Malmöfestivalen, för varför ska man in dit om det inte är några bra band? För att supa? Det gör jag lika bra hemma i trädgården, faktiskt. För att träffa folk? Jo, visserligen, det kan jag gå med på, bara jag slipper tvingas stå framför en scen och lyssna på någonting som inte tilltalar mig på något sätt.
Det är svårt att inte vara mainstream. Det var det jag ville komma fram till. Och att Malmöfestivalen aldrig kommer bli detsamma utan Slagsmålsklubben på sista dagen. "FREJ, FÖD MINA BARN!". Det var en jävligt fin kväll det där.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar