Idag körde Jenny sitt sista skift på Fäladen. Jag var inte en del utav det, och det kändes inte helt okej. Vill inte att hon ska sluta hos oss. Kan inte ta in det. Trots att hon inte jobbat på ett par veckor nu. Kan bara inte ta in det. Vem ska nu säga åt mig att köra upp ett duracell-batteri i röven? Vem ska ni ta in mig på kontoret för att prata vett i mig när jag får mina små bittra anfall? Vem ska nu skicka små uppmuntrande bra-jobbat-sms efter skiften? Jag suckar inombords när jag tänker på allt som försvinner med Jenny. Det kommer bli tomt. Det är tomt. Kommer alltid kännas som om det fattas någonting. Men en fin tid har vi haft tillsammans på Fäladen, och om det är någon som har lärt mig något om jobbet, livet och mig själv så är det Jenny.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar